I natt drömde jag en så vansinnigt stark dröm.
Jag drömde att jag var tillbaka efter sjukskrivningen... och det gick verkligen inte.
Alla mina kunskaper var som bortblåsta.
Jag hann inte med, jag kom inte ihåg, jag visste inte hur man skulle göra.
Jag fick mer å mer panik och människor runt omkring blev mer å mer irriterade på mej.
På eftermiddagen stod jag fortfarande och fipplade med mediciner som skulle varit utdelade på morgonen och jag hade verkligen inte en aning.
En gammal kollega (som jag jobbade ihop med i början av min karriär) kom in i medicinrummet och tittade föraktfullt på mej och sa : Hur svårt kan det vara, skärp dej för fan, du är ju helt oduglig.
Det blev bara mer å mer uppenbart att det här jobbet klarade jag inte av.
Jag var jätte ledsen. Gick runt antingen helt mimiklös eller med tårfyllda ögon.
En kollega som är hemma för att få barn nu var där och visade lite medkänsla, men när jag brast i gråt värjde hon sej med båda händerna och sa att hon mådde så dåligt å hade fått en förlossningsdepression och kunde omöjligt ta in andras lidande.
Å så pratade vi om henne i stället. Trots att jag oxå vr förtvivlad.
Lillebror kom och han suckade högt när jag grät och sa att jag inte klaradee av jobbet... "Ja ja, det är ett jävla skitjobb i alla fall."
Här låter det som en kort dröm men känslan var att den pågick i evighet.
Misslyckandet och alla som vände mej ryggen.
Märkligt som man kan drömma. Jobbet har ju känts helt okej sista veckorna.
När jag vaknade trodde jag en minut att det var sant.
Å igår natt drömde jag nåt om en uggla.
Minns bara att den gick framför mej på vägen. Helt enormt stor.
Så såg den på mej med kloka ögon och lyfte sina gigantiska vingar å flög.
Tolkning på det om ni kan...
Ska besvara alla era kommentarer senare idag. Det är verkligen kul när ni tycker till.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment