Att para min älskling med grannens sötnos

 

Jag fick frågan varför jag "inte tycker om blandrashundar."
Jag har skrivit om detta förut, men okej... vi tar det igen.

Att säga att "jag inte tycker om blandrashundar" är för starkt uttryck.
Jag tycker om de flesta hundar.
Däremot anser jag att det sällan eller aldrig är av godo.

Våra uppfödare är, de allra flesta, seriösa, kunniga och djupt engagerade i sin ras och i det här med avel som är en hel vetenskap.
De försöker på bästa sätt avla fram en hund som är frisk, mentalt stabil och vacker rent exteriört.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att en hund har ingenting i avel att göra om dess avkommor inte förväntas tillföra rasen någonting nytt och extra.
Avkomman skall förhoppningsvis bli bättre än sina föräldrar.
Seriösa uppfödare lägger ner ett stort jobb och mycket pengar på att finna rätt kombination av föräldradjur.
En del reser tvärs över Europa för att få sin tik parad med precis rätt hane.
Ändå blir det tyvärr fel ibland.
Trots alla krav som finns på hundar som skall i avel. Trots alla friande röntgensvar, alla felfria ultraljud, alla mentala tester de utsatts för.
Det kan bli fel, men förutsättningarna och intentionerna finns.

Som enskild hundägare ser man helt annorlunda på sin lilla älskling.
Man tycker så klart att hon eller han är världens vackraste och goaste lilla jycke.
Men att en hund är "världens goaste" betyder inte att den per automatik är avelsmaterial.
I synnerhet inte tillsammans med "grannens hund" som ju oxå är "så himla go.
Å tänk vilka söta valpar."
Hmmm...

Blandrashundar är inblandade i mycket olyckor.
Inte minst blandrashundar inom de sk kamphundsraserna.
Genom att blanda... för exempel min egen ras Dogue de Bordeaux med säg en Rottweiler så har man skapat egenskaper som man inte har kontroll över.
Ddb envishet, styrka, vakt med Rottisens vakt, explosivitet och energi.
På blocket och på hundhem så ser man i huvudsak dessa blandraser med amstaff eller pitbull. På seriösa hundhem kan man läsa om en tragisk start i livet för dessa hundar. Ofta har de kommit till hemmet svårt vanvårdade med polis.
På blocket dumpas de bort av människor som plötsligt när hunden är 1-1,5 år blivit "allergiska."
Blandrashundar tappar i värde precis som våra bondkatter.
Problemen är fler än så...
Denna typ av blandras lockar lätt till sej människor som inte skulle ha hund över huvud taget. Människor som använder hundar i respektingivande syfte.
Till beskydd, hot eller hundkamp.
De får den för en relativt billig peng av en hundägare som så klart vill bli av med sina valpar medan de är små å söta.
Min ras, en Dogue de Bordeaux kostar åtminstone 16000 kr.
De kostar mer än en bil att hålla försäkrade.
Det blir någon form av garant att man är seriösare i sitt hundköp.

En olycka är en sak...
Att en tik av misstag blivit dräktig och att man inte vill ta bort valparna.
Men att avsiktligt avla på sin söta hund med grannens lika söta hund för att få jättesöta valpar där man kanske kan behålla en och sälja resten för att göra sej en liten hacka är förkastligt!
Och det är att underkänna hårt arbetande, seriösa uppfödare.

Puss/ Asta