Tuesday, October 1, 2013

Jag minns när jag läste på högskolan till sjuksköterska.
Under en föreläsning sades en rad som fastnade i mitt huvud. "På arbetet är vi vår yrkesroll, vår profession. För att dra det till sin spets måste även den som vårdar grova pedofiler eller kallhamrade mördare hänga av sej sin personliga åsikt och sätta på sej sin empatiska yrkesroll ihop med arbetskläderna."
Jag har ingen aning om hur det fungerar för personalen på rättspsyk eller på anstalter men jag misstänker att det är som i övriga vården. Fördomar och värderingar påverkar oxå oss, ibland kan jag häpna över vilken inställning som finns till ex missbrukare och invandrare bland oss som har etik som honnörsord och till och med inskriven i våra yrkesmässiga koder.

Jag har ett intresse för den psykiatriska vården och i synnerhet för missbruksproblematik men rättspsyk vet i fan om jag skulle fixa.
Givetvis tycker jag att alla som döms till vård har rätt till bästa tänkbara vård, för allas vår skull. Jag upprörs över att kriminalvården bara är ett namn och att ingen vård värd namnet bedrivs.
Jag anser att alla misstänkta skall beredas bästa tänkbara försvar.
Självklart är jag emot dödsstraff.
Allt detta är självklarheter.

Men...
Vissa brott går under huden på en.
Som pappan som fjuttade eld på huset där han låst in sina egna barn för att hämnas på sitt ex. Som i lågornas sken sms'ar "Hämnden är ljuv" till henne.
Alltså HUR är han skapt?!
Jag skulle inte kunna tända eld på möss.
Hur kan man på ett så kallblodigt sätt ta livet av sina egna barn för att göra deras mamma illa?
Karln hade ju dessutom ny sambo och barn med henne.
Det är så obegripligt ondskefullt. Så ofattbart hemskt.
Hur vårdar man en sådan man? Hur lyckas man göra sitt bästa för att ge honom ett bra försvar?
All heder till de som kan... skilja på sak och person. Ikläda sej sin yrkesroll.
Jag tror inte att jag skulle ha fixat det.

Å så förlorade vi hockeyn med...
Bha!

Puss/ Asta

0 comments:

Post a Comment