Filosofi

 

I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way


Jag är allt det å mer därtill.
The Bitch är "min" sång, kanske för att den mer än alla andra beskriver min egen känsla av mej själv.
God- ond
Lojal- svekfull
Stark- bräcklig
Vacker- ful
Sexuell- asexuell
Smart- dum
Logisk- känslosam
Ängel och djävul
Synderska- helgon
Djupt moralisk- djupt omoralisk.
Och alla dessa roller...
Mamma
Dotter
Fru
Vän
Kollega
Asta...


Ingen har fått tillgång till alla pusselbitarna.
En del har fler än andra.
Några känner mej nästan bättre än vad jag gör själv.
Men det finns tankar å känslor som bara jag vet om, som bara rör mej, och som jag kommer ta med mej intill döden.
Till jag står ansikte mot ansikte med vår skapare eller till dess att min aska blandas med jorden jag är begravd i.


Är det så för alla?
Eller är det bara "jag"?
En "spåtant" sa en gång att "Du är så öppen med dej själv, många tror att de känner dej, men egentligen är det ingen som riktigt vet vem du är."
Så är det. Så ligger det till.
Å kanske är det något jag delar med resten av mänskligheten?
Jag vet inte.
Jag vet bara att det får mej att känna mej ensam.
Å inte "på riktigt."
Människor älskar den de tror att jag är.


Jag är... om det nu undgår någon... på ett filosofiskt humör ikväll.
Dubbel å tvetydig.
Rätt så lycklig och samtidigt rätt så ledsen.
Kanske mitt i en begynnande 45 årskris?
Livet blev inte som jag trodde.
Det blev så mycket mer.
Å så mycket mindre.


Puss/ Asta