Fet å ful å onekligen rätt elak

 
En suddig bild i farten. På en trött tant och hennes puss ovilliga prins. 

Usch, idag är ingen bra dag.
Det är en sån där dag när man jag känner mej värdelös och misslyckad på alla möjliga sätt.
När tankar malt ett längre tag om vad jag borde börja å sluta med... och när jag gör precis tvärtom.
En sån där dag när jag känner mej fet å svulstig å allmänt skitkass på de flesta sätt.
En sån där dag när jag (för andra dagen i rad) svullar snacks till jag mår illa och tar ett glas vin fastän jag ju skulle sluta dricka alkohol på vardagarna.
En sån dag!

Förmodligen är jag trött.
Jo jag ÄR trött. Känner det i både kroppen å själen.
Smått stötande 1 vecka efter semester och utlandsresa, jo jag vet.
Men jag är det lika fullt.

Det finns så mycket jag behöver ta tag i...
Så mycket jag behöver ändra på.
Som att "äta vettigare-röra på mej mer-börja träna hunden igen- inte minst miljöträna-sova på övervåningen- säga nåt mer än hej till min man-sluta dagdrömma bort livet- fundera över ekorrehjulet- ta ett par alkoholfria veckor- sluta med mina insomningstabletter- dra ner mina antidepressiva- åka å hälsa på människor jag älskar- tvätta-städa- laga mat..."

Fast trötthet kan vara dråpligt oxå (å hemskt.)
Vi satt å åt middag tidigare, ärtsoppa.
Maken talade om "efter sin död", att han ville ha en svulstig gravsten och en pampig kista å att det var viktigare än att efterlevande fick ärva.
Mini å jag skojade om att när pappi dött kommer vi sno alla hans pengar och säga "Ja, han ville ju ha det så enkelt som möjligt. Pappkista och strös över en minneslund."
I nästa ögonblick går maken för att fylla på sin tallrik med mer soppa, trampar rakt i en dregelpöl (jag lovar, det är halt värre) och ramlar hejdlöst bakåt.
Nu var det bara tallriken å soppan som flög i golvet, gick i tusen bitar å skvätte över golv å väggar.
Men jag å Mini lixom FÖRESTÄLLDE oss hur han ramlade å slog ihjäl sej.
Å tokskrattade.
Jag kunde inte sluta i all min trötthet.
Det hade varit så ironiskt (å skithemskt på riktigt förstås) men allt blev så dråpligt.
Efter en stund blev mannen jättesur över att jag tycktes så fantastiskt road av att han riskerat spräcka skallen och få hjärnsubstansen spridd över klinkersgolvet.
Å självklart var han tvungen att svära över den helvetes jävla hunden och hans helvetes jävla skitliv i det här helvetes jävla skitiga huset med mej som är alldeles rubbad.
Ja jäklar vad jag skrattade.
Fet å ful å onekligen rätt elak men just då rätt lättroad.

Puss/ Asta