Ägg, bacon och 5 liter öl. Ett inlägg om fåfänga

 

Det ljuva semesterlivet, de lata dagarna, allt unnande borde rimligen ha satt sina spår.
Ägg å bacon å marmelad/ost mackor varenda morgon. 3-5 liter öl ungefär per dag. Likörer å stora middagar.
1,5 kg upp landade vågen på idag. 60,5. Det känns helt rimligt!
På semestern ska man njuta, livet är så fullt av måsten i alla fall alla övriga veckor.

Vi tre flickor... 18, 44 och 62 år gamla hade en livfull diskussion om plastikopererade bröst en kväll.
Sedan jag gått ner i vikt är jag mycket mer nöjd med mitt utseende... jo, men jag ÄR så jävla ytlig. Jag har alltid haft väldigt stabbiga lår och de är inte direkt pinnsmala nu heller men de är bättre.
Samtidigt kan jag inte gå ner så mycket mer för jag tappar allt för mycket på överkroppen och ser näst intill mager ut över underarmar, händer, nyckelben.... och bröst.
Mina tuttar har väl aldrig varit mycket att skryta med efter ungarna.
Fyra graviditeter och ca 3 års sammanlagd amning har satt sina spår.
Lämnat mej med tunna taxöron istället för tuttar.
Taxöron som med rätt bh kan se riktigt okej ut men som i sin fulla frihet är... och nu är vi riktigt ärliga... fula!
Speciellt nu när jag är brun på övriga kroppen och vit på topparna av tuttarna.
Min mage, mina lår, min rumpa... allt sånt kan jag om jag vill träna till att bli snyggare men tuttarna... ja, de är vad de är.
En ömsint påminnelse om det största jag gjort i livet. De har fungerat fantastiskt som mjölkmaskiner. Men nu... not so sexy.

Så vad gör man?
Accepterar läget, inser att kroppen är märkt av livet och att det är en naturlig process eller lägger sej under kniven och fixar till det?
Betalar en duktig kirurg för att han skall återskapa det jag en gång hade men som gick förlorat?
Mitt förnuftiga jag säger att "Självklart accepterar man det faktum att åldern påverkar oss, att det är naturligt och händer oss alla.
För vems skull vill jag egentligen ha perfekta bröst?
Vem vill jag imponera på med fylliga, fasta tuttar som sitter på sin ursprungsplacering... mej? Min man? Ev nya kommande kärlekar? Världen i stort?
Å även om svaret är för mej så måste man fundera på VARFÖR det är viktigt.
Och har jag inte ett ansvar gentemot yngre tjejer att visa att du duger som du är!
Å vill jag vara med en så ytlig man att han slaknar av åsynen av mina livs å barnmärkta bröst?"
Mitt mer ytliga fåfänga jag säger: "Jag vill, jag är vuxen och det räcker som argument."
Nu lär det aldrig bli någon kamp mellan mitt förnuftiga och ytliga jag för jag har inte cashen som ska till. Det är en dyr operation.

Mini tyckte som mitt förnuftiga jag. Gånger 1000 ungefär.
Blotta tanken gjorde henne arg å upprörd.
Jag är som sagt mitt emellan och mamma hon tyckte att "klart som fan att man ska göra det man vill."
Kontentan: Livet blir allt mindre svartvitt ju äldre man blir.

Idag har jag varit å klippt mej hos världens finaste å bästa Elin (bild nedan) å nu återstår vardag.
Hänga tvätt ut med Gotteman, laga käk å se på hockey.

Puss/ Asta