Om jag sprang lika mycket som jag tänker på det hade jag varit en mager speta vid det här laget.
Det är en motivation och en vilja som tangerar besatthet.
Trots det känns gårdagens mil fortfarande tung å jag tror att jag ska backa lite.
Springa lite kortare sträcka. Inte bli så äckeltrött som jag blev igår.
Jag tänker att all träning är bättre än ingen träning.
Jag tänker att regelbundenheten är det viktigaste. Ett skolkat träningstillfälle blir lätt flera.
Jag ska strax lägga mej (kors i taket) och lyssna på dagens Sommarpratare Katarina Gospic. Hon är en ung begåvad kvinna. Läkare och hjärnforskare bland annat.
Hon ska tydligen bland annat prata om att lära sej tänka smart, att göra val som är bra för en.
Det ska bli väldigt intressant. Någon som lyssnade på henne tidigare idag?
För jag tänker på det här med motivation.
Motivation och dåligt självförtroende.
Jag har dåligt självförtroende när det kommer till min karaktär.
Den är... inget vidare och det är jag väl medveten om.
Jag är en väldigt luststyrd kvinna. Jag behöver snabba belöningar för annars tröttnar jag. En skål med chips och ett par öl har alltid vunnit över en tur i motionsspåret för mej.
Så. Hur ändrar man på det?
Hur får man sej själv att hålla fast vid smarta val?
Att inte lyssna på den där falska rösten som lockar å pockar en ifrån det man från början satt upp?
Det behöver ju inte bara gälla löpning eller motion.
Det kan vara att sluta äta godis, att sluta röka eller vad som helst.
Jag funderar oxå på om viss motivation är "finare" än andra?
Mer okej liksom?
Är det mer okej att komma igång med löpningen eller annan träning för att man vill bli stark och hälsosam än av det simpla och ytliga skälet att man vill bli snyggare?
Vad tycker ni?
Själv så använder jag mej nog av samtliga motiv.
Men just när det tar emot som allra mest är "fåfängans motiv" starkast.
Jag vill fortsätta mot en mer fit kropp.
Jag tycker om min allt slankare mage.
Faktiskt.
Det viktigaste jag vunnit hittills med min löpning är däremot nåt annat.
Det är att min astma verkar ha blivit bättre av min ökade lungkapacitet.
Det borde ju oxå funka kan man tycka... vad vill jag lägga tid på, astma el att springa?
Om jag analyserar mina tankar är det så klart viktigare för mej att vara en stark och aktiv mormor åt lilla Ängla än att vara en stark å snygg mormor.
Ändå så är det... just här å nu i dagen... slankheten som attraherar mest.
Och det känns nästan lite fult att säga.
Hur är det med din karaktär?
Vad vill du ta itu med och hur håller du uppe motivationen?
Är det förresten någon som vet hur lång tid det tar att skapa en vana?
Jag frågade en facebookvän som är skadad å inte kan springa för tillfället (och ledsen för det) om hon verkligen tyckte det var KUL att springa?
Jo då, hon älskar det svarade hon.
Hur lång tid tog det att känna så frågade jag.
Tja, nåt år eller två svarade hon.
:)
Hallåååå, ni fattar?!
Min karaktär håller som mest några månader.
Puss/ Asta
Det är en motivation och en vilja som tangerar besatthet.
Trots det känns gårdagens mil fortfarande tung å jag tror att jag ska backa lite.
Springa lite kortare sträcka. Inte bli så äckeltrött som jag blev igår.
Jag tänker att all träning är bättre än ingen träning.
Jag tänker att regelbundenheten är det viktigaste. Ett skolkat träningstillfälle blir lätt flera.
Jag ska strax lägga mej (kors i taket) och lyssna på dagens Sommarpratare Katarina Gospic. Hon är en ung begåvad kvinna. Läkare och hjärnforskare bland annat.
Hon ska tydligen bland annat prata om att lära sej tänka smart, att göra val som är bra för en.
Det ska bli väldigt intressant. Någon som lyssnade på henne tidigare idag?
För jag tänker på det här med motivation.
Motivation och dåligt självförtroende.
Jag har dåligt självförtroende när det kommer till min karaktär.
Den är... inget vidare och det är jag väl medveten om.
Jag är en väldigt luststyrd kvinna. Jag behöver snabba belöningar för annars tröttnar jag. En skål med chips och ett par öl har alltid vunnit över en tur i motionsspåret för mej.
Så. Hur ändrar man på det?
Hur får man sej själv att hålla fast vid smarta val?
Att inte lyssna på den där falska rösten som lockar å pockar en ifrån det man från början satt upp?
Det behöver ju inte bara gälla löpning eller motion.
Det kan vara att sluta äta godis, att sluta röka eller vad som helst.
Jag funderar oxå på om viss motivation är "finare" än andra?
Mer okej liksom?
Är det mer okej att komma igång med löpningen eller annan träning för att man vill bli stark och hälsosam än av det simpla och ytliga skälet att man vill bli snyggare?
Vad tycker ni?
Själv så använder jag mej nog av samtliga motiv.
Men just när det tar emot som allra mest är "fåfängans motiv" starkast.
Jag vill fortsätta mot en mer fit kropp.
Jag tycker om min allt slankare mage.
Faktiskt.
Det viktigaste jag vunnit hittills med min löpning är däremot nåt annat.
Det är att min astma verkar ha blivit bättre av min ökade lungkapacitet.
Det borde ju oxå funka kan man tycka... vad vill jag lägga tid på, astma el att springa?
Om jag analyserar mina tankar är det så klart viktigare för mej att vara en stark och aktiv mormor åt lilla Ängla än att vara en stark å snygg mormor.
Ändå så är det... just här å nu i dagen... slankheten som attraherar mest.
Och det känns nästan lite fult att säga.
Hur är det med din karaktär?
Vad vill du ta itu med och hur håller du uppe motivationen?
Är det förresten någon som vet hur lång tid det tar att skapa en vana?
Jag frågade en facebookvän som är skadad å inte kan springa för tillfället (och ledsen för det) om hon verkligen tyckte det var KUL att springa?
Jo då, hon älskar det svarade hon.
Hur lång tid tog det att känna så frågade jag.
Tja, nåt år eller två svarade hon.
:)
Hallåååå, ni fattar?!
Min karaktär håller som mest några månader.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment