Det 1000:e inlägget

 

Jo men så är det. Just nu läser ni det 1000:e inlägget jag skrivit.
På denna portalen vill säga.
Jag tänkte att jag skulle sammanfatta mitt bloggliv lite här. Sammanfatta tiden som Asta.
Asta... mitt nickname... som faktiskt blivit jag. Jag lystrar till namnet, jag tycker det är vackert. Inte bara "ett tantnamn" som det var när jag hastigt å lustigt valde det för 7-8 år sedan då allt startade.

Innan jag börjar måste jag bara få beklaga mej lite. Jag är så trött!
Jag har sovit oroligt. Var vaken till sent å har drömt mycket och konstigt.
Här ska ni drömtydare få lite att sätta tänderna i...
Jag drömde om att jag bodde i ett hus, ett gigantiskt hus, tillsammans med min man. Jag hade en vanskött hund, en cocker spaniel, som jag "glömt av" att jag hade på vinden och plötsligt kom ihåg. Den var mager å eländig å halvdöd... men repade sej när den fick mat, vatten och solljus och den var märkligt glad å positiv.
Strömningarna/ stämningen mellan mej och min man var så konstiga. Kalla.
Det bodde en annan man i huset, en man som jag på riktigt känner, som jag egentligen var kär i.
På nätterna smög jag ner till honom. Minns inget sex i drömmen, bara att vi var så oerhört kära. Låg sammanflätade och talade lågt.
Min man fattade ju det där. Han behandlade den andra mannen som en kompis och gav mej all skuld.
Hela tiden sa jag till "den andra mannen" "Jag måste vara med den man som jag verkligen älskar."
Å mitt i detta kärleksdrama handlade det fram å tillbaka om den vanvårdade cocker spanieln. Å om kattungar som hunnit dö på vinden för att de glömts bort. 

Otroligt märklig och stark dröm som jag vaknade ur när mannen gormade i köket... på riktigt... om att bilfan inte startade.
Så jag körde honom till jobbet. Halvdöd.
Passade på att handla, en massa, på ICA lika halvdöd.
När jag skulle betala hade jag bara hälften av pengarna på kortet och fick stå där med skammen å plocka bort varor för 400 kronor.
Ghaaa.... vilken morgon.

Well. Dags för själva inlägget då. Blogghistorian.
Minns som sagt inte längre när jag började blogga, på en väldigt enkel sida på Amelia. Det kan vara en 7-8 år sen.
När jag började med det var målet att bli en stor Bloggdrottning.
Kunde fjollan Blondin-Bella så kunde väl jag kände jag.
Nä, det kunde jag uppenbarligen inte.
Nån stor bloggerska blev jag aldrig, men bloggen har gett mej så mycket annat.

Framför allt har det blivit en stor tidstjuv i mitt liv. På gott och ont.
Jag lägger ner timmar på bloggen varje dag. Nästan mer nu för tiden än i början.
Jag är fortfarande en smula fixerad vid besöksantalet.
Kanske inte som förr, men jag blir väldigt glad de dagar som jag haft många besökare eller fått många kommentarer.
Över allt på nätet kan man läsa tips om hur man får sin blogg mer välbesökt.
Det är spännande rubriker, uppdatera ofta, interagera med andra, personliga bilder osv.
Men det som ger överlägset störst genomslag är konflikter med andra bloggare.
DET tycker läsarna är spännande. Ju större bloggkrig desto bättre :)

Å konflikter har det varit många under min tid.
I synnerhet medan jag bloggade på Amelia verkade läsare reta sej på mej å min framtoning, mina åsikter å mitt sätt att framföra dem.
Rasistkrigen har i synnerhet varit många.
Vargdebatten var oxå hätsk.

Vänner har kommit å gått.
I cyberrymden är allt intensivare, går fortare, än i riktiga livet.
Det är lätt att bli "bästis" här, lika lätt att bli osams.
En del har jag blivit både vän, ovän och vän med igen.
Eller så tappar man bara intresset för varann.
Eller så är man två för stora egon.
Eller så är de dumma i huvudet. Jo, det har förekommit att jag haft såna bloggsystrar, tro det eller ej.
Eller så dör de. Som Nellie gjorde.
Fina Nellie som jag åtminstone hann träffa några gånger efter år av bekantskap på nätet innan cancern tog henne allt för tidigt.

Många andra bloggare har jag följt, och de har följt mej, under oerhört lång tid.
Beata... som nu mera kallar sej sitt riktiga namn Karin, Cis som kommenterar ibland här. Maria som en gång i tiden kallade sej Supermamman, Annanas som nu inte bloggar. Nina. Axa. Freja. Bullmamman. Pipan. Uber-Linn. Med flera.
Flera av dessa har jag träffat. Flera ser jag som vänner.
Nya bekantskaper som blivit mer än bloggsystrar. Som Ergo Sum som jag träffar regelbundet eller Sammelsurium som jag har en särskild kontakt med... eller till. 

Många trogna som kommenterar och läser och som inte bloggar själva.
Som jag gärna hade träffat.
Kontentan av min blogghistoria blir relationer.
De som är, de som varit, de som blir igen och de som kommer.
Det är rätt härligt.
En fantastisk bonus uppå det här med att få skriva av sej och sprida sina tankar.

Så många härliga skratt ni gett mej när ni kommenterat.
Så mycket eftertanke.
Hurrarop. Tröst. Skratt.
Å en del irritation.
Hurra för er!
Jag tror att ni till detta inlägg kommer att kommentera både mycket å humoristiskt. :)


Puss/ Asta