13:41

 

Titta på bilden.
Titta noga!
Vad ser ni?
En helt vanlig Asta?

Fel, fel, fel (som Brasse skulle ha sagt)
Det är något mycket mer speciellt än så.
En mormor!

I dag klockan 13:41 föddes mitt första barnbarn!
En liten flicka på bara dryga 3 kg och med massor av svart hår.
På pricken lik sin mormor... förstås :)
Jag har ännu inte sett underverket. Den lilla familjen ville vara för sej själva idag.
Det är tydligen tröttsamt att föda barn hela natten.
Men imorgon... imorgon före jobbet, DÅ ska jag få träffa henne!
Jag längtar så klart.
Jag längtar efter att få se henne, lukta på henne, känna på henne.
Jag längtar efter att få hålla henne, andas in henne och viska i hennes öra att det är jag som är hennes mormor och det finns ingenting som jag inte kommer att unna henne.
Å jag längtar efter min dotter. Alldeles överväldigande längtar jag efter henne.
Det är nåt särskilt att ens dotter blivit mamma.
Nåt jag var oförberedd på.
När jag fick ett mms med barnbarnet i dotterns famn och jag såg min dotters trötta, stolta ögon så längtade jag så ofantligt efter att få dela denna stund med henne.
Det känns så märkligt att jag inte är där!

Ända sedan jag fick sms'et så har jag inte kunnat sluta le.
Jag slängde mej i bilen och åkte och köpte presenter.
När maken kom hem och vi möttes i hallen så log vi så stort att vi började skratta.
Vi kramades å sa grattis till varandra.
Ja, hela familjen är så klart helt tagen av detta mirakel.
Detta mirakel som kallas liv.

Imorgon. Då äntligen. Som jag väntat.

Puss/ Asta