Äntligen över

 

Då var det äntligen över.
Ja, jag säger äntligen trots att det varit en mycket fin dag, det mesta har klaffat och studentskan her self är nöjd med sin dag.
Solen sken, maten var god (å räckte) och jag tror att de flesta hade trevligt.
Men ändå...
Det kostar på att vara värdinna. Allt ska klaffa. Mat ska fram, allt varmt ska helst vara varmt samtidigt.
Dessutom vill man ju som värdinna hinna PRATA med alla.
Mingla, se till att folk trivs å har det bra... vilket är omöjligt samtidigt som glas skall fyllas på, saker skall bäras fram å bort.
Hela dagen har varit en anspänning i planering.
Men det blev bra!



Jag fick äntligen inviga min leopardklänning och jag måste erkänna att jag kände mej urtjusig i den.
Alla barnen var samlade med sina respektive, mina fina vänner Cissi å Lillebror... de är "familj" för mej.
Svärmor, svåger med familj, mamma och svärsonens föräldrar.



Vi åt grillat kött, potatissallad, melonsallad, ugnsstekt potatis, bröd och coleslaw.
Vårgårdatårta och en jävla massa vin å bål å grejer.



Bebisen höll sej lugn å lät moster få sin stora dag i fred.
Märkliga känsla att säga "hej då" till dottern och veta att nästa gång vi ses är på BB.
Nästa STORA händelse.
Vilket äventyr hon har framför sej.
Förlossningen, att få upp sitt barn på magen, att bli mamma.
Visst är hon vansinnigt fin med sin stora mage.
Ni får njuta av den för jag har fått stränga förbud om att lägga ut bebisen på nätet sen. Inte ens i min egen blogg :(
Jag tycker det är fånigt men det är bara att respektera.
Vi får väl se om dottern kan hålla det där själv...

Nu är jag dyngallergisk och ungefär lika trött.
Jag å Gotteman ska gå å lägga oss.

Puss/ Asta