Idag har jag varit på jobbet.
Parkerat bilen på den välbekanta parkeringen. Smattrat med mina högklackade skor genom de familjära korridorerna. Åkt hissen upp till 5:e våning, sett mej i spegeln på vägen upp, slätat till håret, kollat av så inga kråkor sitter i näsan å jämnat till läppstiftet... precis som vanligt.
Klev ur hissen å såg bara okända ansikten.
Nya elever, nya kollegor. Patienter å anhöriga jag aldrig träffat.
Men samma gröna väggar, samma lukt, samma ljud.
Där å då började jag nästan gråta.
Jag kände hjärtat rusa i bröstkorgen på mej och jag ville bara gå där ifrån igen.
Jag andades djupt.
Gick in i fikarummet. Hälsade på en ny kollega som jag kände igen, men som är tillräckligt ny för att jag inte ska känna henne. Hälsade på chefen... åtminstone hon gammal å trygg.
Gammal som i välbekant.
Jag lämnade mitt sjukintyg. Satte mej å pratade lite.
En efter en kom kollegor, som jobbat dag, som skulle jobba kväll.
Kramar. Hälsningar. Frågor. Återseenden som var kära.
Glädje men oxå en känsla av att inte tillhöra, av att vara på besök.
Jag stannade en bra stund och skrev ner tider för min rehabplan närmaste månaden.
Var med på arbetsplatsträff. Hörde om kaoset, överbeläggningarna, allt som inte funkar, läkare som inte vill ta ansvar eller som bråkar om nya rondrutiner.
Nothing new med andra ord.
Välbekant å precis som vanligt om man vill se på det ljust.
Lillebror å jag dröjde oss kvar efter mötet.
Pratade å skvallrade lite. Samma jargong som vanligt.
DET har jag saknat. Honom. Å några till.
Lillebror tycker det ska bli bra för mej att komma tillbaka in i hetluften.
Vara lite nyttig. Göra nåt vettigt.
Inte "... Sova till halv tre på eftermiddagen, äta en lång frukost, gå ut med Gotteman å filosofer, komma hem och analysera, omsluta mitt inre, bli ett med universum, blogga om detta (alternativt om prisvärt smink) och bli omhuldad av mitt kvinnliga nätverk med pussipuss å snuttisnutt å duttidutt och kiss & hug för att sen gå och lägga mej halv fyra på natten."
"Nu är det slut med det, du är ingen lyxhustru" sa han bestämt.
(Det var det där med kvinnlig å manlig vänskap :) )
En sista helg ledig.
Phu.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment