Kollektiv skuld

 

Lady Dahmer och Elaine Ekeswärd har en debatt kring manlig kollektiv skuld.
Det är ett väldigt intressant inlägg och jag tycker absolut att ni skall ta er tid till att läsa det och debatten som sedan följer bland kommentarerna.

Jag läser och jag funderar.
Det är ingen ny fundering, jag grunnar ofta på den här frågan, fast kanske ur ett annat perspektiv.

Ibland Rätt ofta när jag läser tidningar eller ser på nyheter så kan jag känna ett äckel och något som närmast liknar hat mot män.
Jag kan känna och tänka att män är ta me fan djur.

Vi får alla till oss det dagligen.
Kvinnor som blivit våldtagna (av män), kvinnor som blivit slagna (av män), kvinnor som blivit dödade (av män), kvinnor (och flickor) som blir köpta/ erbjudna att köpas (av män), kvinnor (och flickor) som förs bort och tvingas in i prostitution (av män)
Osv osv i all oändlighet.
Visst begår även enstaka kvinnor grova och fruktansvärda brott men den överväldigande majoriteten av alla vålds och sexbrott begås av män.
Vi talar om cirkus 98%. Var 4:e kvinna... i Sverige, världens mest jämställda land... har upplevt våld/hot i en kärleksrelation.

När kvinnor börjar tala med varann om vår erfarenhet av sexuella övergrepp så framkommer det att vi nästan alla bär med oss erfarenheter.
Alla har inte varit utsatta för en regelrätt våldtäkt men det är taffsande fäder till våra kompisar när vi var yngre, det är stallägaren, taxichauffören, läraren, morfar, pappas kompis, styvpappan, killkompisar, fulla karlar på krogen, kollegor, chefer osv.
Jag tror knappt att jag någonsin befunnit mej i en sådan diskussion och nån kvinna sagt att "Nej, det här känner jag inte alls igen mej i."
Tvärtom, det bubblar ur oss. Upplevelser som skrämt oss, kränkt oss, gjort oss generade, arga eller förvirrade.
Återkommande... män som kanske inte gjort något brottsligt men som tar sej förbannat stora friheter, ofta som vuxna på betydligt yngre flickor.
De flesta kvinnor vet hur det känns när man går ensam hem en kväll och det plötsligt går en man bakom som skall samma väg.
De flesta kvinnor har känt rädslan för att hamna i en utsatt situation.
Å det som triggar igång rädslan har bara med en sak att göra... könet människan bakom har.

Kollektiv skuld är inte bra.
Jag tycker inte om det i andra sammanhang.
Jag tycker inte om när man säger "alla invandrare...", "alla muslimer...", "alla lantisar...", "alla blondiner...", "alla inom vården..." men samtidigt kan jag se att detta är ett patriarkalt mönster.
Män som tar för sej. Kvinnor som tidigt lär sej att akta sej.
Å när det gäller ett så tydligt mönster så bör kanske män, på en högre generell nivå, ta ansvar för detta!
Ändå är det sällan som jag hör män säga ifrån.
Alltid när våld mot kvinnor eller sexuella övergrepp diskuteras är det någon trött kvinna från kvinnojouren eller någon ilsken feminist som ryter.
Varför säger så få män ifrån?!

Jag är en heterosexuell kvinna.
Jag attraheras av män. Jag dras till det manliga.
Jag är gift. Jag har en pappa. Jag har en son. Jag har en vald bror. Jag har vänner med snopp.
Fina, snälla, godhjärtade män.
Män som lika lite som jag skulle utsätta en annan kvinna för våld.
Självklart kan inte de lastas. Självklart hatar jag inte dem.
Likväl är de en del av patriarkatet, av att stå allra överst i hierarkin och därmed bär de ett ansvar för de strukturer som finns och för att förändra dem.

Vad tycker du?

Puss/ Asta