Judgements day

 

Väldigt sant eller hur?
Men oxå väldigt svårt.
Att inte jämföra sej med andra... sitt utseende, sin intelligens, sin fysik, sitt liv, sin moral, sin kondition, sitt kärleksliv, sin karriär eller vad det nu må vara.
Till stor del tror jag att det är biologiskt och naturligt, att sträva högre, bli bättre.
Inte bara gentemot den jag var igår utan även gentemot dej.

Jag jobbar med denna tanke alldeles särskilt mycket när det gäller min löpning.
I att inte prestera för andras skull, i att inte ha som motivation/ belöning att bli bekräftad/ imponerad av andra.
Jag försöker tänka att jag gör detta för MIN skull. För mina lungor, min hälsa, min kropp, min ork, mitt utseende och mitt välbefinnande och det är skit samma hur mycket grannen orkar springa eller inte springa.
Hens prestation gör varken mej bättre eller sämre... egentligen.
Ändå gör jag det naturligt, jämför mej.
Sätter mej själv, min prestation, mitt liv på en skala utifrån vad andra fixar.

Var befinner jag mej på skalan?
Som fru, mamma, sjuksköterska, matte, samhällsmedborgare, kvinna, löpare?
Jämför jag mej med med mej så är jag helt klart en bättre mamma, löpare och matte idag jämfört med "igår."
Men jag är kanske en sämre hustru, sjuksköterska och samhällsmedborgare.
Mindre engagerad. Mer blasé.
Å jämfört med dej?
Tja, det var ju så jag inte skulle tänka. Men ändå gör.

Jag fortsätter att jobba på det här med att vara snäll mot mej själv.
Att bli en bättre kompis till mej själv.
Det går upp. Å ner.
För å ena sidan finns det en anledning till allas våra misslyckanden.
Det finns randiga och rutiga skäl och det finns begränsade resurser hos oss själva.
Kors som måste bäras. Ärr som gör ont om man petar.
Man får försöka ha lite överseende med sej själv, förlåta sej själv.
Å andra sidan kan man inte fastna i det. Nöja sej. Bli kvar i en roll av martyrskap.
För vi bär alla ansvar för våra egna liv.

Ibland när jag funderar i de här termerna så tänker jag mej själv stå utanför St Pers port i himlen en dag och få stå till svars för mina synder å mina val.
Få motivera varför jag brast i vad jag egentligen vet är rätt och riktigt.
Vad kommer det då vara för synder?
If tomorrow is judgements day
And I'm standing on the frontline
And the Lord ask me what I did whith my life
I will say, I spend it whith you.
Jag är inte där än men jag försöker och jag strävar efter att vara sann mot mej själv.
Att ta vara på mitt, kanske enda, liv så gott jag kan.
Självklart inte på bekostnad av andra, men att det... det är gott nog.

Vad väcker min text för tankar hos dej? Hur väl lyckas du att endast jämföra dej med dej själv?

Puss/ Asta