Jag har arbetat i en månad nu efter semestern.
I en månad har jag jobbat heltid istället för 45%.
Sista dagarna har jag börjat känna av det.
Jag börjar bli så där trött igen. Så där sjukt trött att jag inte klarar av musik i bilen påväg hem eller att man pratar med mej när jag är hemma.
Jag har börjat känna mej mer irriterad igen.
Retar mej på allt å alla.
Å jag har börjat sova dåligt på nytt.
Drömmer mycket och hemskt.
Drömmar om bråk, om död, om att vara jagad, om att välja mellan människor som jag älskar.
Jag vaknar ofta. Svettas nattetid. Får öppna tvärdrag för att stå ut.
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det.
Jobba på, hoppas att det går över, invänta den fasta personalen, att rutiner börjar följas bättre igen och att det... förhoppningsvis... blir lite jävla ordning å reda.
Eller kapitulera. Söka mej ett nytt arbete.
Ta vad fan som helst.
Jag har inte ens längre en doktor som jag kan diskutera saken med.
Å jag skulle tro att Försäkringskassans tålamod med mej börjar sina.
Oroliga nätter väcker Gottfrid mej ofta. Krafsar på mej tills jag vaknar å lägger sej sen tungt bredvid mej igen.
I natt slog det mej att det kanske är jag som väcker honom?
Kanske låter jag... gnäller? Pratar? Kanske rör jag mej oroligt?
Vi låg i alla fall kvar till tolv idag. Trots att jag var vaken långt innan.
Trots att jag kände stress över att dagen rinner iväg, att jag måste ut å springa, ut med hunden osv.
Vi låg kvar och jag tänkte att det finns ingenting jag behöver mer än vila och Gottfrids närhet. Så jag tankade det en lång stund.
Ledig dag idag innan jag river av fjärde helgen på raken.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment