Det känsliga ämnet: tjockisar

 

Vikt är verkligen ett laddat begrepp.
Jag skriver inte själv särskilt ofta om vikt, kost, dieter, träning osv men jag läser ju andra bloggar och där kommer det ofta arga kommentarer.
Vi testar å ser om det samma händer mej?

Jag är en lat å omotionerande människa. Åtminstone fram till att jag i våras började springa.
Nu har jag varit lat sista veckan, delvis för att det är precis som Paulo Roberto säger "en missad träning blir gärna två" och liiite för att jag fortfarande är en smula öm i min högerfot. Jag skyller på det i alla fall.


Men det ÄR ju så att alla människor har ett val att göra kring sin fysik.
Om de vill vara vältränade eller om de skiter i det, om de vill ha god kondition eller om det inte spelar någon roll, om de vill vara tjocka.


Det här med tjocka...
Ja det väcker alltid känslor och en mängd ursäker och försvar.
Det beror på sjukdomar, hormonstöriningar, mediciners biverkan... men oftast beror det faktiskt på att personen i fråga proppar i sej för mycket mat, fler kalorier än vad den förbrukar.
Den feta lever i mönster som blivit inristade mönster och har skapat sej behov av socker å vad det kan tänkas vara.
De tar ofta en rejäl portion. Gärna en till. Å de tar alltid efterrätt.
En icke motionerande människa som inte har en överjävlig förbränning blir då just... tjock.
Å tjock kan man väl få vara. Jag tycker verkligen inte att alla måste se lika dana ut och jag är förövrigt inte befriad från varken valkar eller handtag, men det ÄR ett val.
Fetma ökar risken för en mängd komplikationer. Diabetes. Höga blodfetter. Nedsatt kondition. Högt blodtryck. Depression. Ont i leder. Sömnproblem. Nedsatt lust. Nedsatt chans att finna en partner, risk för utanförskap osv.
Dessa sjukdomar i sej, som diabetes och högt blodtryck, är ju skadligt för kroppen och leder till nya ännu farligare sjukdomstillstånd. Bland annat ökar risken för stroke hos unga nu mera rätt ordentligt och en av orsakerna kan vara att vi plötsligt igen äter mycket fet, feta mejoriprodukter.


Att uppmana människor till att leva lite sundare.
Till att resa arslet ur tvsoffan och gå en powerwalk eller att pausa facebook och gå ut att springa en 30 minuters runda, det är inte att uppmuntra till ätstörningar, det är till att försöka locka till ett hälsosammare levern.
Antingen tränar man. Eller så sitter man hemma å blir en tjockis.
Det är ditt val. Ditt fria val.


Jag tittar alltid i människors kundvagnar i kön på ICA och det slår aldrig fel.
Tjockisen som handlar läsk, chips, godis, pommes, grädde, färdigmat.
Hurtisen som köper lättmjölk, fiberrikt bröd, äpplen och grönsaker.
Om du inbillar dej det allra minsta att jag är den enda med denna osunda egenhet så tror du fel, jag tror de flesta av oss gör så.


Valet att vara tjock och/ eller att prioritera bort din träning är ditt.
Det har ingen med att göra.
Men bra för dej... ja, det kan ingen säga.
Inte jag i alla fall.


Vad tycker du? Är diskussionen känslig? Varför då i så fall?
Skriv gärna vad du tycker, varesej du är med mej eller mot mej i det här.


Puss/ Asta