Nej, jag har fan inte pms

 

Det är en sån där dag ni vet!
En sån där dag när det är nåt som skaver inombords och som tar sej utlopp i att jag känner mej irriterad på allt å alla.
Skäller ut folk inuti mitt huvud.
Irriterad på sånt jag inte har med att göra.
Irriterad på människors ältande eller brist på ältande analys eller övertro på sin analys.
Människors knasiga val, handfallenhet och hur de orkar lägga energi på... skit.
Ungefär som jag gör själv nu :)
Å nej, jag har inte mens. Inte pms heller.
Varför antas en kvinna ha det så fort hon är lite rivig i humöret?
Varför kan hon inte bara få vara... sur?
Män får ju lov att vara det.

Men jag ska försöka bli av med den här känslan, mest för min egen skull.
Det är ett nedbrytande destruktivt sinneslag.
Ja, det finns många mer eller mindre knasiga människor men jag kan välja... välja att ignorera det i stället för att reta upp mej.
Det räcker, jag behöver inte förstå allt å alla just nu.

Jag tror att jag är nervös inför jobbet.
Nervös över om jag ska palla att jobba så mycket i värsta virrigheten och stressen.
Fullt av ovan personal.
Jag har inte jobbat så mycket i år. Blev ju sjukskriven i början av januari.
50 % har funkat men 100 % är väldigt mycket mer.
Å ingen läkare har jag knuten till mej längre heller.
Det hade varit skönt att få starta lite mjukt i alla fall.
Är jag verkligen frisk?
Eller är jag bara van vid att det faktiskt är ganska bekvämt att ha så mycket fritid?
Jag tror det är en "komplikation" som drabbar alla som varit hemma länge, varesej det är relaterat till sjukskrivning eller arbetslöshet.
Ju längre tid desto svårare.
Jag tror att regeringens tanke om att få ut långtidssjukskrivna i arbete var rätt i många fall. Nu pratar jag självklart inte om cancer å sånt hardcore...
Men det blev fel eftersom de inte förstod eller tog hänsyn till den här "komplikationen" som är mer än lathet/ ängslan/ ovana eller vad ni vill.
Människor måste stödjas på ett professionellt sätt genom processen.
Så rätt blev ändå fel. Jag vill vara tydlig med det.

Jag har knappt gjort nånting idag.
Det känns som söndag. Till och med vädret andas söndag.
Jag är en smula bakfull, det blev många härliga drinkar igår, och trött.
Lite orolig för Gottfrid.
För hans hudinfektion och för att vi ska vara ifrån varann så mycket med start i övermorgon.
Jag har gått en runda med honom och jag tänkte försöka komma ut å springa idag med.

Hoppas ni har det bra?

Puss/ Asta