Nej, du får vänta

 

Frida Boisen skriver en mycket bra krönika i Expressen som ni kan läsa här.
Den handlar om sexualiseringen om småtjejer. Och i mitt tycke om ren simpel barnuppfostran.
Fridas 8 åriga dotter vill ha en bh "för det har de andra flickorna i klassen."
Fridas 8 åriga dotter vill sminka sej "för det får de andra flickorna i klassen."
Frida kollar upp detta och det stämmer faktiskt. Flera tjejer i klassen har bh och får sminka sej, kanske inte varje dag men på helgen, när de ska på kalas eller bio.
Det gör Frida Boisen upprörd.
Det gör mej väldigt upprörd med.
"Ungarna speglar oss. Såhär ser vår värld ut. Vi vill bli älskade och få så många likes som möjligt. Men. Åttaåriga flickor har plötsligt inte magiskt fem bh:ar i byrån och massiva mängder smink."
 
Jag må då å då anklagas för att vara för blödig med min hund.
I gengäld har jag varit ganska hård i min barnuppfostran.
Nej, hård är fel ord men jag har haft mina principer.
En av dem är att ingen unge dör av att vänta.
Vissa saker får man helt enkelt vänta på! Tills man har åldern inne.

Självklart har mina barn oxå kört "Men alla andra får."
Å många andra fick nog. Jag har ingen aning, om jag hade bestämt mej blev svaret ändå... "Jag skiter i vad alla andra får, jag bryr mej bara om vad mina barn får."
Ibland när vi mötte familjer med strängare regler så kunde jag ironiskt köra samma fras "Alla andra föräldrar..." och då såg de hur tokigt det var.
Nu minns jag inte att mina töser ville ha bh när de var 8 år men de ville gå på barnförbjudna filmer, de ville åka på konserter, de ville åka på festivaler, utomlands osv,
De fick vänta. Till de blev 12. Eller 15. Eller myndiga. Punkt.
Barn mår inte dåligt av det, de måste inte ha hela livets möjligheter och erbjudanden "just nu."
Visst sågs man ibland som "dum i huvudet", hopplöst sträng, misstänksam, regid men jag har alltid struntat i det.

Märkligt nog blev jag, som väldigt ung mamma, på många sätt en strängare mamma.
Mina barn har aldrig bett mej köpa ut alkohol tex.
När de blivit påkomna med att röka som unga så har jag bara förbjudit.
Trams som att "men du gör ju" har de inget för.
Ja, och jag är över 18 år.
Därför. När du är myndig gör du som du vill.
Jag tror att jag varit oroligare för mina barn när de var i yngre tonåren än de flesta andra föräldrar. Kanske för att jag gjorde så mycket dumt själv. Ljög mej blå själv. Råkade ut för jobbiga grejer. Mötte otäcka män. Inte förmådde skydda mej själv.
Kanske var jag oroligare för att det inte var så himla länge sedan jag var tonåring själv.
En kollegas dotter åkte nyligen på språkresa. Skulle bo på nåt Camp.
Det skulle mina barn aldrig fått. För mej är farorna med att skicka en naiv ung tonåring utomlands större än vinsterna. Risken större än chansen.

Men oavsett. Oavsett var man sätter gränsen så sätt den.
Du är förälder, du bestämmer.
Det är kalasbra att lära sina barn argumentera för sin sak och är argumenten tillräckligt väl underbyggda kan man kanske ge med sej, eller åtminstone kompromissa men det ÄR inte farligt att säga: "Nej, du får vänta."

Puss/ Asta