Sunt förnuft om hundar

 

Hade ett litet åsiktsutbyte på facebook och fick som svar att "Man kan inte ifrågasätta sunt förnuft."
Nej, det låter ju dumt att göra det. Jag menar... sunt förnuft, det hörs ju på namnet.
Problemet är kanske att det finns olika sanningar och att det som är sunt förnuft för mej inte nödvändigtvis är det för dej.
Vi utgår från olika kunskaper, erfarenheter och världsbilder när vi åkallar begrepp som "sunt förnuft."
Det kan gälla barnuppfostran, djurhushållning, politik i alla dess former, familjeliv, skolan, arbetsplatser... ja, men i princip allting.

Just denna diskussionen handlade om hundar och hunduppfostran och det är ett bra exempel på vad jag menar för ALLA hundägare med ALLA möjliga typer av uppfostransideologier hänvisar till "det naturliga", till flockbeteendet, till vargen.
Själva urmodern till våra tama vovvar.
Detta alldeles oavsett hur man ser på begrepp som ledarskap, dominans, rang, belöning, bestraffning...
Och de åkallar... sunt förnuft.

Problemet med denna källhänvisning till vargen som förespråkades ivrigt av brukshundsfolk framför allt förr i världen var att man studerade vargflockar på djurparker där det vilda och naturliga språket var satt ur spel.
Där aggressivitet och stridigheter inom flocken fick en onaturlig betydelse och där mycket av det man studerade feltolkades.

Själv har jag fostrat hundar inom både det som kallas den "hårda och den mjuka skolan." Egentligen tycker jag det är svårt att prata om hårt och mjukt, det glider in i varandra och få hundägare är utpräglade hårda eller mjuka i sin hundkontakt.
Jag är övertygad om att båda metoderna fungerar.
Du kan fostra din hund till att känna respekt/ rädsla för dej och på så vis få den att lyda. Du kan fostra din hund till att samarbeta därför att den tycker du är den roligaste och mest spännande personen att vara med.

Ledarskap för mej handlar om att vara en trygg person som tar ansvar för alla de situationer som jag och min hund ställs inför. Genom att läsa av min hund och ge honom utrymmet han behöver. Genom att gå först.
Ledarskap handlar om att vara rolig, påhittig, smart.
Inte minst när du har med en envis, tjurskallig, smärttålig mastiff att göra.
Alla typer av våld är ett misslyckande.
Där med inte sagt att jag inte kan markera. Ett morr, en skärpt ton, ett snabbt "nyp" i örat eller kinden.
Så som tiken gör mot sina valpar. Så som Märta bemötte Gottfrid.
Oändligt tålmodig och snäll. Men så tydlig man kan.

Min huvudsakliga belöning handlar om närhet och tillhörighet.
Bestraffningen om nonchalans och att han inte får vara med.
Jag skulle aldrig någonsin slå honom eller få för mej att använda elhalsband eller stackel.
Faktum är att jag är ganska tveksam till stryphalsband med.
Det skapar en onödig stress och på sikt inte bra för kotorna i nacken.
Hur stor påverkan det gjorde märkte jag inte förrän jag började med sele på Gottfrid. Han blev en lugnare hund direkt.

Var å en blir salig på sin tro. Jag på min å du på din.
Båda tror vi på sunt förnuft.

Puss/ Asta