Det är en hund, ingen bebis.

 

Många människor verkar provoceras av mitt förhållande till min hund.
Av att jag inte behandlar honom tillräckligt "hundlikt."
Det finns en massa regler som en hund måste ha tydligen för att leva ut sitt hundliv.
"Det är ju inga bebisar. Han är en hund!" 

En hund kan han tydligen inte vara när han får människomat i sitt hundfoder.
Å en hund måste ligga på golvet... "för det är ju det hundar gör."
De ska inte få godis varje gång man varit å handlat och ABSOLUT inte tigga vid bordet. När min hund får sitta MED vid bordet får folk krupp.

En hund skall inte gullas med i tid å otid.
Man ska vara auktoritär. Även om en auktoritär läggning inte ligger naturligt för en.
De ska inte få lördagsgott.
De ska behandlas olika när man lär dem "trix" som att räcka vacker tass och när man lär dem passera andra hundar utan att slänga sej i kopplet.
Det första är nämligen en dressyrkonst. Det andra är uppfostran.
Å DET är skillnad... tycker förståsejpåarna. De som "kan hund" och tycker att "hundar ska få vara hundar." 

Mmmm.
Nu tänker vi till lite.
Vi jämför våra hundar med vilda vargar. Det älskar alla hundägare att göra.
Själva essensen av hunden. Instinkterna. Urmodern.
Men i tusentals och åter tusentals år har vi domesticerat vargen till att bli "hund."
Till att behärska och fungera i långt fler situationer än vad vargen kan.
Att ständigt fungera i en värld fylld av främmande flockar, bilar, skänande ungar å allt vad det är.
Att inte slänga sej efter en annan hanhund som inkräktar på din hunds revir är väl verkligen ett dressyrtrix om något?!

Hunden är ett flockdjur. Det allra mest naturliga är att få vara med sin flock och nära sin flockledare.
Det gäller vid ätande, det gäller vid vila och det gäller vid aktivitet.
Den undergivna tigger mat av den ranghögre.
Det är ett helt naturligt beteende för alla flockdjur.
Man äter tillsammans och den ranghögre delar med sej av sin mat.
Det gäller beskydd. Sov nära mej om natten. Så tar jag hand om faror som kan tänkas dyka upp.
Den ranghögre tvättar, plockar, gullar och fostrar den ranglägre.
Våra tama hundar blir aldrig vuxna individer inom flocken. De är våra "barn" som ständigt kräver omsorg, i ett vilt tillstånd hade vi "skickat iväg dem" och så gör vi inte med våra hundar.

Jag kan hålla med om att våra tama hundar får långt bättre mat och kostar mycket mer än vad fattiga människor i u-länder gör.
När jag köper grisöron till min hund för 50-60 kr i veckan är det en lyx jag unnar mej (och honom) precis som jag unnar mej lyxen att själv äta flera gånger om dagen, att spla ut hundratals liter rent vatten i en varm dusch osv.
Prioriteringar gjorda av dem som har råd.

Det finns ingenting naturligt med att hunden ska sova på golvet å nedervåningen själv medan övriga flocken huserar i sängar på övervåningen.
Det finns inget naturligt med att hunden ska lämna rummet när husse å matte äter.
Det är inte mer naturligt för en hund att passera en annan vuxen hanhund än att räcka vacker tass.
"Att vara hund" är inte att bli behandlad som en andra klassens familjemedlem.
Därmed inte sagt att alla måste hålla hund som jag gör, men kalla inte mitt sätt mer onaturligt än ditt.

Puss/ Asta