Saker jag har dåligt samvete över...

 

Det finns många saker man jag gör som jag känner dåligt samvete över.
Misshandlar maken å så där när jag blir arg.
Nej, jag bara skojar.
Det har jag inte dåligt samvete över :)

Nej, men visst är det så, eller är det bara jag?
Att vi gör saker som inte känns helt rätt i magen eller som vi inte fullt ut kan försvara.

En sån där sak är maten jag handlar. Kött då framför allt.
Av klimatmässiga skäl borde vi alla äta mindre mängd kött rent generellt.
Nöja oss med att äta kött var tredje dag eller nåt sånt.
Ju pankare jag är desto mer avkall gör jag dessutom på maten och köttet som jag köper.
Jag kan inte rättfärdiga för mej själv att köpa billig kycklingfilé som inte bär sina egna kostnader. Eller kött från andra länder. Med transporter och med en djurhållning som inte är okej.
Helst skulle jag vilja köpa kött från någon gårdsbutik. Där jag som konsument inte bara vet att köttet är från Halland utan exakt vilken gård det är ifrån. Att jag själv kan kontrollera att djuren har det bra.
Men min ekonomi... eller min prioritet... ligger inte så att det är möjligt.
I stället blir det ofta dansk fläskytterfilé för 59 kr kilot.

Billiga kläder är en annan sak som jag har dåligt samvete över.
Detta slit och släng samhälle.
En billig klädtrasa för en hundring eller två som jag egentligen inte behöver och som gör mej lycklig just i den stund jag bär hem den.
Ett tygstycke som någon fattig människa har sytt under urusla förhållanden för en skitlön.
Jag har ju egentligen kläder som jag skulle kunna leva på i säkert 10 år.
Jag behöver inte någonting.

Flyg och onödig bilkörning.
Det är samma där. Hur kan vi egentligen rättfärdiga det här med att åka på semesterresor i flygplan som bara spyr ut gifter i atmosfären?
Sjuka Moder jord.
Bara för vårt nöjes skull. För att vi vill ha en vecka eller två med sol å bad.
Å hur många gånger kör jag inte bilen in till stan både tre å fyra gånger?
För att jag ska handla. Glömt nåt att handla. Hämta å lämna ungar. Osv.
För att inte tala om att man faktiskt kunde åka kollektivt till jobbet.
Men nä, det är för omständligt med en buss att passa å en liten promenad till och från bussen.

Vi i vårt land har dragit vinstlotten i livets tombola.
Sverige är ett av världens absolut rikaste och tryggaste länder.
Demokrati, fritt från större naturkatastrofer, samhälleliga skyddsnät, inga krig.
Jag har dåligt samvete över hur lite jag bidrar till dem som inte är lika lyckligt lottade.
Jag har ett fadderbarn. Vi betalar en liten slant till Greenpeace och ännu en till Läkare utan gränser. Men det är småpengar. Kanske 250-300 kr i månaden.
Egentligen tycker jag det vore rimligt att jag åtminstone skänkte bort lika mycket pengar som vi "roar" oss för... dvs älkohol, chips, prenumerationer, onödig konsumtion.
Att dela den summan 50/50 mellan nöje-välgörenhet.
Å i vardagen. Hur illa känns det inte i magen att på fredag eftermiddag komma på stan bärandes på Lindexpåsar, god mat, systembolagskassar och gå förbi tiggare?
Tyst och med blicken stadigt fäst framför sej.

Och så vidare. Och så vidare.
Jag lägger rätt mycket tankeverksamhet på detta onda samvete men jag GÖR väldigt lite åt det. Jag bara tänker. Å det är som bekant inte tanken som räknas.
Vad känner du dåligt samvete över?

Puss/ Asta