Saturday, June 29, 2013

 

Lilla Änglagumman är två veckor och imorgon ska jag äntligen få träffa henne igen.
Maken å jag satt uppe sent igår kväll natt och hade ett av vård mer meningsfulla samtal.
Vi talade om våra år som föräldrar. Om kärleken till våra barn.
Vi talade om det vi gjort rätt och om det som blev fel.
Maken blev tjock i halsen å tårögd av sin egna dom.
Å vi talade om våra nya roller, de som morföräldrar.

Jag känner att jag redan är besegrad i den rollen av maken, men att det gör ingenting. Det kommer ju mina barn å barnbarn till gagn.
Han har så mycket kärlek i sej till barnen min make, en kärlek som han kanske inte förmår visa på samma självklara sätt som jag alla gånger, men som finns där och när han talade om den i natt så fick det mina ögon att tåras.
Han är även så mycket klokare än vad jag är vad det gäller sin roll.
Jag vill gärna vara där och "peta lite" i föräldrarollen.
Som 4 barnsmorsa känner jag mej lite som Moder jord her self, det jag inte kan om små barn är inte värt att kunna lixom.
Eller ja, spetsade det lite... men jag besitter stor erfarenhet av vad som funkar och inte funkar, vad som i längden kommer att spela roll och vad som inte betyder ett skit.
Jag kommer gärna med lite "råd" så där.

Maken är coolare. Fullständigt betuttad i detta lilla liv men ändå kan han hålla distansen.
Han säger "Emelie kommer bli världens bästa mamma till Ängla med eller utan vår hjälp. Hon kommer att begå misstag, misstag vi gjort och alldeles egna misstag, men det kommer att bli bra ändå. Hon kommer ändå att vara världens bästa mamma till sitt barn."
"Backa"
säger han. "Låt henne komma på sina misstag själv, hon är ju en stark, klok och kärleksfull mamma, Ängla kommer inte att skadas."

Å det är ju så sant. Det är så omtänksamt och kärleksfullt tänkt att jag blir tårögd.
Alldeles oavsett alla tillkortakommanden och problem vi har haft å har i vårt äktenskap maken och jag så är jag så lycklig över att få göra detta... att bli morföräldrar... tillsammans med honom.
Det hade aldrig varit samma sak med en "ny."
Att vi är två om att tycka Ängla är ett underverk gör det inte dubbelt så stort, det gör det hundrafalt så stort. 

Puss/ Asta

0 comments:

Post a Comment