Jag tar gärna diskussionen. Kom igen!

Sverigedemokraterna backar i Demoskops väljarbarometer till 10,5, men det ska vi nog tyvärr inte dra några förhastade jublande slutsatser kring.
Det är inte över för än den feta damen sjungit i september och fram till dess gäller det för var och en av oss... ungefär 90% av den röstberättigade befolkningen... att motverka dem och ta diskussionen var helst den dyker upp.

Något som man ofta hör från öppna eller smygröstande Sverigedemokrater är ”Sverigedemokraterna behövs och finns för inget annat parti vågar ta diskussionen.”
Diskussionen om vad?
Jo men säg!!!
För jag vill gärna veta och jag lovar att jag ”vågar ta diskussionen.”
Jag tror att Stefan Löfvén, Fredrik Reinfeldt, Anni Lööf, Bettan på ICA och många, många andra oxå vågar ta den.
Det svåra i kråksången är ju att vi, 90% av svenskarna, verkar leva i en annan verklighet än Sd folket gör.

Sverigedemokraterna läser statistik som fan läser bibeln.
Det blir då inte helt enkelt att tala om saker och ting som ”vad invandringen kostar”, ”vad pengarna skulle räcka till om vi stoppade invandringen”, ”hör hög andel våldtäktsmän som är utomeuropéer” eller vad det än nu är som de gillar att prata om.

Vi kan alla vara överens om att det finns problem med integrationen i Sverige.
Vi kan nog alla samsas om att det ute i förorterna råder ett klimat som inte är bra för någon.
Segregation och klasskillnader är ett hot mot välfärd och demokrati.
Kring det har socialdemokraterna misslyckats och sittande regering spätt på problemen ytterligare.
Att vara integrerad innebär inte att alla måste vara exakt likadana. Redan där stöter man på problem i diskussionen med en sverigedemokrat.
Det innebär inte att släppa sitt språk, sitt umgänge, sin religion, sin kultur, sina traditioner.
Man måste inte heta Anna eller Sven, fuska med deklarationen, gå i kyrkan 2 gånger om året, äta tacos på fredagar, ha julfest med kollegorna å bli allt för berusad, sitta själv på bussen och bo i ett fisförnämt medelklassområde för att vara svensk.
Integration handlar om att vilja och få lov att tillhöra. Att få tillgång till ett arbete som du har utbildning för, tjäna en lön, betala skatt, lära dej språket, rösta, vara en del av.

Där har Sverige och dess politiker misslyckats. Sverige är ett rasistiskt land.
Kanske inte sämre än andra men likväl rasistiskt.
I ett icke rasistiskt land är alla medborgare lika värda.
Där har namn, hudfärg och religion ingenting med kompetens för ett arbete att göra.
Vi har världens bäst utbildade taxichaufförer. Människor med många års universitetsutbildning som inte får nyttja sina kunskaper å där de aldrig kommer samhället till godo.
De problem som tillåts i invandrartäta förorter eller skolor skulle inte tillåtas någon annanstans.
Det är oxå rasistiskt. Bland fattigdom och hopplöshet har alltid kriminaliteten varit högre.
Det har ingenting med etnicitet att göra, det beror på utanförskap och brist på framtidstro.
Brist på hopp, brist på förebilder.
När unga flickor kränks i sina demokratiska rättigheter skall det inte spela någon roll om de heter Aysha eller Anna.

Vad invandringen kostar har det räknats på många gånger och från många håll.
Det är snudd på omöjligt, då det finns allt för många variabler att ta hänsyn till.
Vad ingår? Å hur?
Sjukvård för en syrisk kvinna som bott här i 3 år? Skolgång för en kurdisk pojke som kom hit som 1 åring?
Sammantaget har ändå seriösa försök mynnat ut i att Sverige tjänar pengar på invandringen i det långa loppet och att vi inte skulle klara oss utan dess kunnande, kompetens, skatteintäkter.
Sverige är ett för litet land.
Å bortsätt från det. Även om vi väljer att se på den statistik som visar på att invandringen och flyktingmottagandet kostar pengar... vad har vi för val?
Hur skall vi kunna stänga våra gränser inför människor som flyr sina liv från allt som är dem välbekant för att komma hit. Människor som i krig förlorat allt.
Vad vore vi då för människor?
Ja, vi vore sverigedemokrater förmodligen.

Jag är svensk och stolt över att vara det. För mej innebär ”svensk” att vara nyfiken, generös, öppensinnad och solidarisk.
Jag räds lika lite en kvinna som går i slöja som jag räds en tonåring i keps.
Jag räds en moské lika lite som jag räds ett varuhus.
Det är en människa. Det är en byggnad.
Min kultur och min identitet som svensk kan aldrig bli hotad av att jag inte får kalla bakverk för rasistiska ord, att jag inte får se tecknade nidbilder på julafton eller att en kollega firar ramadam.
Hur skulle det?

Jag kan ta en diskussion om det vilken dag som helst i veckan.

Puss/ Asta