Jag kom att tänka på ett gammalt inlägg som Lady Dahmer skrev för länge sen och som handlade om människans unika värde. För att spetsa till det frågade hon sina läsare... "Vem skulle du rädda om du bara hade tid å möjlighet att rädda en av dem från att drunkna, Anders Breivik eller grannens hund?"
Hon fick massor av svar.
Jag har ofta funderat över det där, med människans överlägsna värde över djurens.
Hur mänskligt liv anses okränkbart på ett vis som inte gäller andra arter på jorden.
Genom vår intelligens, vår förmåga till samarbete och anpassning, vår motorik och vår själ har vi en alldeles egen status på den här planeten.
För de flesta.
För mej är det inte så. Inte lika självklart så i alla fall.
Märta var min bästa vän i världen. När hon dog sörjde jag henne på ett helt annat plan än när jag mist andra... människor... som stått mej nära.
När hon dog blev jag rotlös. En ensamhet som aldrig kommer försvinna tog mej i besittning.
Jag sa ofta innan och jag vidhåller, att hade jag kunnat köpslå med Gud eller Djävulen om att få behålla henne för evigt så hade jag offrat i princip vad eller vem som helst (förutom mina barn.) Så viktig var... och är... hon för mej.
Trots att hon "bara" var en hund.
Gottfrid är inte mitt ankare men han är min bäbis.
Jag älskar honom lika obegränsat men på ett annat vis och det finns ingenting jag inte skulle göra, offra eller rädas för honom.
Han är (igen... vid sidan om barnen) mitt "allt."
Å han betyder mer för mej än nästan vilken människa som helst.
Knäppt? Jag vet inte.
För mej är det bara inte så enkelt att mänsklig kärlek står över allt eller att bara människan har en själ.
Jag hade alla gånger räddat hunden före Breivik... utan dåligt samvete.
För ett tag sedan var jag i tjafs med en naziztsnubbe på twitter.
Han var för dum för att resonera med men han ställde frågan,
"Så alla människor har samma värde, även en pedofil."
Nej, alla människor har inte samma värde för mej. Men det är inte så enkelt att det beror på etnicitet, religion, sexualitet eller huruvida hen är kriminell eller inte.
Vad tänker du?
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment