Vill ni hänga med bättre så får ni läsa mitt inlägg om ni inte gjort det.
Det handlade alltså om människans värde alltid, automatiskt och okränkbart är högre än djurens och som ex drog Lady Dahmer (som jag spann vidare på) i sitt inlägg frågeställningen... "Skulle du rädda Breivik eller grannens hund" från att drunkna.
Kommentaren då...
Jag läste också det där blogginlägget och jag tycker inte svaren säger särskilt mycket alls om synen på människors kontra djurs värde.
Till att börja med hade nog många med nöje låtit Breivik drunkna oavsett om det fanns någon hund att rädda med i bilden eller inte.
För det andra har nog ytterst få av de som svarade tillräckliga livräddningskunskaper för att kunna simma ut och rädda en fullvuxen man. Många skulle nog inte ens ha kapaciteten att rädda en större hund.
För det tredje innebär exemplet just på grund av bristande livräddningskunskaper att man mer eller mindre skulle riskera sitt eget liv för att kunna rädda någon av dem. När det kommer till kritan tror jag inte särskilt många skulle riskera sitt liv för att simma ut och rädda vare sig en okänd hund (vad händer med min egen hund om jag dör i räddningsaktionen?!) eller en okänd människa och ytterst få skulle riskera sitt eget liv för att rädda Breivik.
För det fjärde är påhittade scenarion som är så extremt verklighetsfrämmande ganska värdelösa i sig , just eftersom man vet att det aldrig någonsin skulle hända är de svårt att ta på allvar.
Ett betydligt bättre exempel som är mer verklighetsförankrat är hur de flesta hundägare som ser sina djur som en familjemedlem om de hade väldigt ont om pengar en månad skulle välja att betala hundens försäkringar och mat framför att ge samma summa pengar till en uteliggare så att han/hon kunde ta in på vandrarhem och slippa sova utomhus i trettio minusgrader. Att ge penningsumman ifråga till Breivik om han behövde livsuppehållande medicin som han inte hade råd med tror jag inte ens finns på världskartan för särskilt många, men att öht blanda in honom är ju å andra sidan så extremt hypotetiskt att det känns onödigt.
Ett annat betydligt bättre och mer realistiskt exempel som människor faktiskt inte alltför sällan hamnar handlar om vad de skulle göra om de fick ett (önskat och efterlängtat) barn som hade extrem pälsdjursallergi. Jag har fortfarande aldrig hört talas om någon som skulle försöka adoptera bort barnet för att kunna fortsätta leva med hunden.
En del kommentarer är så roliga. Den här som en "Lisa" har skrivit fick mej att börja skratta... och jag vet inte/ tror inte det var meningen.
Jag menar inte att brista i min respekt men det VAR roligt.
Jag tror varken Lady Dahmer eller jag menade ORDAGRANT.
Nej alla kan inte simma. Jag skulle inte se att det var Breivik eftersom jag inte har falksyn, min granne har ingen hund, slumpen att både Breivik och grannens icke existerande hund höll på att drunkna samtidigt är högst orimlig... och att jag dessutom skulle vara där. :)
Det är nog mer en filosofisk frågeställning och bildligt talat.
STÅR människans värde alltid över ett djurs?
För mej är det då inte så. Å när jag talar om "människor" så syftar jag inte på mina barn för de står... så klart... i en egen liga vad det gäller kärlek och offer jag är villig/ beredd att göra för dem.
Jag talar om "andra människor."
En människa som Breivik står i mina ögon lägre än en älskad familjemedlem (en hund.) Jag skulle således inte ha svårt med det valet.
Jag är stark motstånd till dödsstraff men det beror på en mängd andra anledningar än att jag anser Breiviks liv värdefullt och okränkbart.
Vi bollar över till mej. Till mitt eget liv.
Jag älskar min Gottfrid.
Om maken blev allergisk eller ställde ultimatum i att jag fick välja mellan dem eller han inte var snäll mot hunden så skulle han ryka. Utan tvivel.
Å då tycker jag inte illa om min man. Det är inte så att jag önskar att han ska drabbas av en allvarlig hundallergi.
Min Märta som dog i januari var min absolut bästa polare i världen men hon var mer än så... Hon var mitt ankare i en orolig värld, min trygghet, min bundsförvant, min ständigt förtrogna... mitt ankare.
Att mista henne var mer fasansfullt än att förlora min bror till drogerna eller när mormor å morfar dog, det var värre än att begrava en av mina bästa vänner inte ens 35 år fyllda.
Det var fasansfullt och sorgen övermannade mej fullständigt. Dagarna flöt ihop där i början, jorden rämnade.
OM jag kunnat förhandla... med Gud eller Djävulen... om att få behålla henne på bekostnad av någon annan så hade jag offrat precis vem som helst bortsett från mina barn.
JAG kan inte dela in automatiskt så där. Vem som är viktigast... ett djur eller en människa. Det är den individ som min själ krokat fast hårdast i.
Ingen hund men inte heller någon människa är automatiskt värd mer än den andra.
Så ja det är sant... trots att jag nu relativt ofta ger pengar till tiggare... min hund kostar mej över 1000 kr i månaden och det skulle så klart kunna hjälpt många behövande människor. Snälla, goda, fattiga människor.
Adoptera bort ungarna är väl mer tveksamt... men med tanke på att den yngsta är 19 år snart så hade hon faktiskt fått flytta om hon blev allergisk.
Puss/ Asta
Det handlade alltså om människans värde alltid, automatiskt och okränkbart är högre än djurens och som ex drog Lady Dahmer (som jag spann vidare på) i sitt inlägg frågeställningen... "Skulle du rädda Breivik eller grannens hund" från att drunkna.
Kommentaren då...
Jag läste också det där blogginlägget och jag tycker inte svaren säger särskilt mycket alls om synen på människors kontra djurs värde.
Till att börja med hade nog många med nöje låtit Breivik drunkna oavsett om det fanns någon hund att rädda med i bilden eller inte.
För det andra har nog ytterst få av de som svarade tillräckliga livräddningskunskaper för att kunna simma ut och rädda en fullvuxen man. Många skulle nog inte ens ha kapaciteten att rädda en större hund.
För det tredje innebär exemplet just på grund av bristande livräddningskunskaper att man mer eller mindre skulle riskera sitt eget liv för att kunna rädda någon av dem. När det kommer till kritan tror jag inte särskilt många skulle riskera sitt liv för att simma ut och rädda vare sig en okänd hund (vad händer med min egen hund om jag dör i räddningsaktionen?!) eller en okänd människa och ytterst få skulle riskera sitt eget liv för att rädda Breivik.
För det fjärde är påhittade scenarion som är så extremt verklighetsfrämmande ganska värdelösa i sig , just eftersom man vet att det aldrig någonsin skulle hända är de svårt att ta på allvar.
Ett betydligt bättre exempel som är mer verklighetsförankrat är hur de flesta hundägare som ser sina djur som en familjemedlem om de hade väldigt ont om pengar en månad skulle välja att betala hundens försäkringar och mat framför att ge samma summa pengar till en uteliggare så att han/hon kunde ta in på vandrarhem och slippa sova utomhus i trettio minusgrader. Att ge penningsumman ifråga till Breivik om han behövde livsuppehållande medicin som han inte hade råd med tror jag inte ens finns på världskartan för särskilt många, men att öht blanda in honom är ju å andra sidan så extremt hypotetiskt att det känns onödigt.
Ett annat betydligt bättre och mer realistiskt exempel som människor faktiskt inte alltför sällan hamnar handlar om vad de skulle göra om de fick ett (önskat och efterlängtat) barn som hade extrem pälsdjursallergi. Jag har fortfarande aldrig hört talas om någon som skulle försöka adoptera bort barnet för att kunna fortsätta leva med hunden.
En del kommentarer är så roliga. Den här som en "Lisa" har skrivit fick mej att börja skratta... och jag vet inte/ tror inte det var meningen.
Jag menar inte att brista i min respekt men det VAR roligt.
Jag tror varken Lady Dahmer eller jag menade ORDAGRANT.
Nej alla kan inte simma. Jag skulle inte se att det var Breivik eftersom jag inte har falksyn, min granne har ingen hund, slumpen att både Breivik och grannens icke existerande hund höll på att drunkna samtidigt är högst orimlig... och att jag dessutom skulle vara där. :)
Det är nog mer en filosofisk frågeställning och bildligt talat.
STÅR människans värde alltid över ett djurs?
För mej är det då inte så. Å när jag talar om "människor" så syftar jag inte på mina barn för de står... så klart... i en egen liga vad det gäller kärlek och offer jag är villig/ beredd att göra för dem.
Jag talar om "andra människor."
En människa som Breivik står i mina ögon lägre än en älskad familjemedlem (en hund.) Jag skulle således inte ha svårt med det valet.
Jag är stark motstånd till dödsstraff men det beror på en mängd andra anledningar än att jag anser Breiviks liv värdefullt och okränkbart.
Vi bollar över till mej. Till mitt eget liv.
Jag älskar min Gottfrid.
Om maken blev allergisk eller ställde ultimatum i att jag fick välja mellan dem eller han inte var snäll mot hunden så skulle han ryka. Utan tvivel.
Å då tycker jag inte illa om min man. Det är inte så att jag önskar att han ska drabbas av en allvarlig hundallergi.
Min Märta som dog i januari var min absolut bästa polare i världen men hon var mer än så... Hon var mitt ankare i en orolig värld, min trygghet, min bundsförvant, min ständigt förtrogna... mitt ankare.
Att mista henne var mer fasansfullt än att förlora min bror till drogerna eller när mormor å morfar dog, det var värre än att begrava en av mina bästa vänner inte ens 35 år fyllda.
Det var fasansfullt och sorgen övermannade mej fullständigt. Dagarna flöt ihop där i början, jorden rämnade.
OM jag kunnat förhandla... med Gud eller Djävulen... om att få behålla henne på bekostnad av någon annan så hade jag offrat precis vem som helst bortsett från mina barn.
JAG kan inte dela in automatiskt så där. Vem som är viktigast... ett djur eller en människa. Det är den individ som min själ krokat fast hårdast i.
Ingen hund men inte heller någon människa är automatiskt värd mer än den andra.
Så ja det är sant... trots att jag nu relativt ofta ger pengar till tiggare... min hund kostar mej över 1000 kr i månaden och det skulle så klart kunna hjälpt många behövande människor. Snälla, goda, fattiga människor.
Adoptera bort ungarna är väl mer tveksamt... men med tanke på att den yngsta är 19 år snart så hade hon faktiskt fått flytta om hon blev allergisk.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment