Vad är det med folk?

 

Något jag ofta undrar i min interaktion med främlingar som man springer på här å där är om de inte har några liv?!?!
Det springer runt en jäkla massa människor där ute som är självutnämnda små ordningspoliser och jag blir så less!

Jag vet inte om jag är särskilt oansvarig och rebellisk, det tror jag faktiskt inte, eller om det bara är så att jag drar till mej alla dessa rättshaverister.
Det här med hund brukar frammana något hos dem...
Otaliga gånger har jag blivit tillsagd (med sträng röst) att "plocka upp skiten efter hunden" innan den ens bajsat klart.
Somliga nöjer sej inte med detta utan väntar... demonstrativt och stirrande... kvar för att se att jag verkligen gör detta.
En gång blev en gubbjävel äldre farbror uppretad på mej för att jag inte plockade upp hundens bajs... på en åker! Där de gödslat.
Jag skulle alltså ha stövlat ut dit och försökt leta rätt på just HUNDENS bajs.
Två gånger har det skrattretande hänt att "de rättfärdiga" inte har sett riktigt VAD hunden gör och strängt sagt "Du plockar upp det där"... när hon kissat.
Hmm.

I förrgår mötte jag och Gottfrid ett äldre par. Gottfrid var lös men i min absoluta närhet och när paret passerade så gick vi lite åt sidan och jag höll honom i selen, då väser gubben "Hundar skall vara kopplade så här års."
"Ja, men jag har koll på honom, han går här alldeles bredvid" svarade jag i trevlig ton.
"Ja det hjälps inte, de ska ändå vara kopplade. Koppla hunden!" sa gubben surt.
Jag har ärligt talat inte 100 koll på lagen längre. Förr sa lagen att "hund skall vara kopplad eller hanteras i sådant skick att den är som uppkopplad."
Kanske hade gubben rätt, men ORKA bry sej lixom?!
Om en hund som går lugnt å stilla.

Idag var jag och handlade på ICA. Närmast affären är ett tiotal parkeringar där det står skyltat om "familjeparkering" och "extra bred" parkering.
Ingen bryr sej om det där. Det är inte precis som att inte respektera handikappsparkering, vilket faktiskt är en annan sak.
Jag parkerade och i bilen bredvid höll en tjej i 25-30 års ålders på att packa in varor. Hon sökte min blick som om hon ville något och jag tittade mot henne å log när jag klev ut.
Då snäser hon "Du vet om att detta är en familjeparkering va?!"
Ehhh...
Jag bara tittade på henne. Vände och gick mot kundvagnarna.
Då ROPAR hon. "Hallå, detta är en familjeparkering!!!"
Här hade jag lust att ropa tillbaka i samma ton "Har du inget liv eller?!"
Istället svarade jag betydligt lägre "Vad bra, jag har en stor familj."

Alltså, vad ÄR det med folk?!
Som måste bevaka alla regler. Som kanske förvisso har rätt i sak och som har det som sin mission i livet att se till att andra följer detta.
Så tröttsamt. Å så glädjedödande!
Det skulle aldrig falla mej in att gå runt å uppfostra främlingar för skitsaker.
Så mycket härligare det är med glada människor. Vänliga människor.
Som kan le eller som kan byta några trevliga meningar.

Vad tänker å tycker ni?

Puss/ Asta