Jag blev inspirerad av min dotter som skrev om sin bokhylla och om det här med fin å fulkultur.
Här ovan är en liten del av min överfulla bokhylla.
Trots att Gottfrid malt i sej ett 50 tal så är den proppfull och jag måste köpa fler bokhyllor.
Trots att jag sällan läser om böcker så kan/ vill jag varken slänga eller ge bort böcker.
Böcker är lite heliga. Även om de är pocket.
Well... det här med fil å fulböcker då.
Jag har alltid älskat att läsa och jag skulle nog säga att jag är en skicklig läsare som läser både snabbt och har en hög läsförståelse men likväl har jag inte läst många av de tunga författarna genom tiderna.
"Krig och fred", "Hemsöborna","Brott och straff", "Don Quiote" och andra i den ligan. Jag har läst få av nobelpristagarna i litteratur.
Ibland med smaken av dåligt samvete för viss litteratur hör liksom till allmänbildningen. Samtidigt har jag vansinnigt svårt för att ta mej igenom tunga böcker "bara för att."
Jag har annars en väldigt blandad smak och läser (å uppskattar) både den seriösare litteraturen och den lättsammare.
Här nedan är ett axplock av sk "fullitteratur"...
Boken om Marley både grät och skrattade jag när jag läste, samtidigt som jag blev irriterad. Boken handlar för er som inte har läst om en man och hans stora kärlek till den egensinniga hunden Marley och det var PRECIS en sån bok jag tänkt skriva.
Ett manus å en idé som jag själv tänkt skriva och som var så lik "min roman" att jag bannemej skulle trott att författaren snott min idé om det inte vore så att jag aldrig tecknat ner den.
Marian Keyes är alltid Marian Keyes och även om hennes böcker kan variera något i kvalitet så är hon alltid bra.
Kinsella är en ny favorit bland lättsinne å Hamberg har varit bättre än vad hon var i denna boken Baddaren.
Här nedan är då lite av min finkultur.
Feministboken "Min mosters migrän" försökte jag läsa för rätt många år sedan men orkade inte igenom... kanske skulle jag ge den ett nytt försök?
Svinstalängorna var jag inte sååå förtjust i.
Jag är av nån anledning sällan förtjust i sådana där tokhyllade böcker.
Den var inte dålig, absolut inte, men jag blev inte lika såld som övriga Sverige.
Joanne Harris har jag läst de flesta böcker av och hon har ett fantastiskt språk och spännande historier att berätta. Mest känd är hon för sin "Choklad."
"Flyga drake" älskade jag. Författarens uppföljare tyckte jag ännu mera om, minns inte vad den hette nu?!
Carol Oates är fantastisk och "Dödgrävarens dotter" är kanske hennes bästa.
Men man måste vara på ett visst humör när man läser Oates för hon kräver mycket av författaren. Hon har en fantastisk blick för karaktärer och underströmmar men hennes historier är ofta trögflytande.
Douglas Kennedy är fantastisk. Även han kan vara lite krävande och omständlig.
Å så har vi tidernas bok.
1900 talets bästa svenska roman. Vilhelm Mobergs stora Utvandrarepos.
En av få böcker (bokserier) som jag klämt flera gånger.
Utvandrarna kan jag snudd på utantill. :)
Hur har ni det med fin och fulkulturen?
Vad föredrar ni eller blandar ni precis som jag?
Finns det någon vits med att läsa de stora klassiska romanerna och nobelpristagarna "bara för att"?
Här nedan har jag snott en bild från dotterns blogg å hennes bokhylla som jag tycker är så vacker.
Bibeln och Koranen sida vid sida.
En Gud, en tro, respekt för att de kallar den vid olika namn.
Puss/ Asta
0 comments:
Post a Comment