Tala för de redan frälsta

Håll för näsan för här kommer "eget beröm." :)
Jag är retorisk, analyserande, politiskt insatt, modig, kvick i tanken.
Jag får mycket beröm för mina politiska texter i bloggen.

MEN! Jag är inte så bra på att söka försoning.
När jag "talar"... vare sej det är muntligt eller skriftligt... i dessa frågor så når jag bara de redan frälsta. Jag vet det.
Jag är hård och oförsonlig i min argumentation även om jag försöker att hålla en saklig ton men jag övertygar inga vilsna själar.
Går de att övertyga?
En del av dem, det tror jag. Även om en blogg kanske inte är bästa stället.
Att stångas med argument kan vara kul å adrenalinhöjande en stund men efter ett tag blir jag mer ledsen.
Sorgsen.
Problemen finns på riktigt!

Jag har idag fått en hel del kritik från flera olika läsare om att jag ofta uppmuntrar till att kommentera och diskutera i mitt fält men sen blir... arg. Är otrevlig.
Jag upplever inte mej själv sån. Irriterad... ja, visst. Vissa ämnen bränner mer än andra för mej, ligger närmare hjärtat.
Vissa åsikter kan jag inte respektera, det GÅR INTE. Jag tror ingen människa respekterar alla åsikter. Jag känner mej själv inte särskilt respekterad i dessa dispyter.
Men ändå, jag uppmanar till diskussion och jag lämnar sedan en sådan känsla hos läsaren.
Det är ändå någon form av misslyckande.
Eller?
För samtidigt är det ju så att om jag ger mej in med mina åsikter på Avpixlat eller någon annan främlingsfientlig sajt stödd av Sverigedemokraterna då lär jag få möta mindre respektfulla svar.
Det är ju inte bara muslimer och mörkhyade som inte är poppis inom dessa kretsar, även homosexuella och svenskar som "förråder sitt folk" hör dit.

Men igen. Hur når man fram till människor som tycker annorlunda?
Hur fångar jag... vi... de etablerade politikerna... upp dessa i mitt tycke "vilsna själar."
Har ni någon tanke om det?

Puss/ Asta