Maria frågade om sjuksköterskeyrket.

 

Maria frågade: Jag funderar ju på att läsa till ssk och du som sitter på en massa erfarenhet och gått utbildningen - när kände du under utbildningens gång att det här var din grej? Vilket ämne inom sjukvården brinner du mest för och kände du det redan när du läste till ssk? Vad var det svåraste du bemött som ssk? - både som elev och som ssk i yrket. ( givetvis utan att bryta patient sekretess, men om du utgår från dig själv) Vad är din styrka som ssk?

Bred fråga och jag ska försöka ge ett brett svar. Har andra läsare som efterfrågat inlägg om mitt yrke tidigare.
När jag började läsa Sjuksköterskeprogrammet efter att ha tragglat igenom grundvux och komvux gjorde jag det i syfte att bli barnmorska. Jag ville då helst inte jobba en enda dag i onödan ( ett år som syrra innan du får söka vidare.)
Men jag kom att tycka om mitt yrke som medicinsköterska och blev kvar.

Sjuksköterskeutbildningen är en av de bättre utbildningarna som finns om man vill arbeta med människor på något sätt för den är så bred och så oändligt många möjligheter. Via erfarenhet och/ eller vidareutbildning kan man arbeta med allt från graviditeter till åldringsvård. Allt från psykiskt sjuka till akuta medicinska omhändertaganden. Det kan vara allt från en lugn vårdcentral till en akutvårdsavdelning med liv och död.
Alla som tycker om att arbeta med människor kan finna sin plats.

Om jag skulle gå vidare inom yrket så skulle jag utbilda mej till barnmorska, till distriktssköterska eller inom psykiatrin och då förmodligen missbruksvården.
Gemensamt för dessa till synes spridda områden är att de bygger mycket på personliga relationer. De bygger alla på förtroende mellan sjuksköterska och patient, på att lära känna och på samtal.
Det är där jag är som bäst inom mitt yrke, i mötet, att använda mej av att förmedla förtroende och ge känslan av att lyssna och förstå.
Att jobba på IVA, akuten, ambulansen är inte min grej. Jag skulle alltid undra hur det gick sedan och känna en frustration i det.

Nu mera efter snart 12 år i yrket har jag ju såklart även hunnit samla på mej en del erfarenhet och det som kallas den kliniska blicken.
Nu kan jag tycka att det är lite kul när det hettar till och det sker nåt akut.
"Kul" är så klart fel ord men det är en speciell känsla när det handlar om liv och död och patienten klarar sej. Adrenalinkick.

Det svåraste jag mött som sjuksköterska?
Jag vet inte. Det är på olika nivåer.
Patienter som man lär känna under många år och fäster sej vid lite extra som går bort.
Patienter som kommer in med vad som först bedöms som något banalt, en lunginflammation eller liknande, men som visar sej ha spridd cancer.
Att ringa till anhöriga å berätta att en patient plötsligt gått bort är aldrig roligt. Alltid svårt.
Att känna sin begränsning och inte kunna påverka eller hjälpa en ensam människa är inte heller lätt.
Anhöriga som är missnöjda el arga el förtvivlade och som man inte når fram till.
Hade ju en sådan incident för nåt år sedan när jag och en kollega blev filmade och hotade och det var inte så himla kul.
Dels för incidenten i sej men även för att jag inte nådde fram till dem och för att jag tillät mej bli förbannad.
Över lag så upplever jag att både patienter och anhöriga blir allt mer missnöjda.
Inte så att de är det "jämt" men jag får lägga mer tid på sådana samtal nu jämfört med i början av min karriär, vilket så klart beror delvis på besparingarna och delvis på ett generationsskifte. Gårdagens gamlingar var ett mer tåligt släkte. Dagens gamlingar ( och ffa deras anhöriga) läser på på internet och tror sedan att de kan mer än läkaren.
Den dagliga stressen är en annan svår sak.
Känslan av att gå hem och inte vara 100 % säker på att man inte missat något viktigt eller med vetskapen om att en patient som kanske fått ett tungt besked om svår sjukdom inte fått prata. Att jag bara hunnit säga "God middag" och "Här är dina mediciner" till honom.

Jag känner dagligen på mitt arbete att jag gör nytta och skillnad.
Men ibland... inte allt för ofta men då och då... kan man känna att man förändrar för en annan människa i grunden. Att våra samtal och de trådar jag därefter drar i blir startskottet på ett nytt å bättre liv för patienten.
Sådana tillfällen spar jag i mitt yrkeshjärta som små diamanter.
DÅ är yrket verkligen fantastiskt! Värt allt.

Slutligen vill jag råda dej att göra högskoleprovet så många gånger du kan.
Resultatet förbättras ofta för var gång och första gången var lite av en chock för mej och för många andra. Det är tufft mentalt att skriva ett prov i 5 timmar å vara allert hela tiden, där du vet att resultatet påverkar huruvida du kommer in på utbildningen eller inte.
Lycka till!

Puss/ Asta

Read More

Maria ställde flera frågor, här är svaret på den första.

 

Maria ställde flera olika frågor (tack sweety) och jag delar upp dem.

a) Vad gör du i ditt liv som fungerar bra just nu och tidigare?
b) Vad gör du i ditt liv som INTE fungerar så bra, nu och tidigare?
c) Hur ska du göra i så fall för att komma vidare?

Svår fråga. Faktiskt jättesvår. Jag har suttit med frågan framför mej en lång stund, funderat på från vilket håll jag ska angripa den. I stort eller smått, på vilken nivå å så där.
Det är verkligen en skitbra tankeställare till sej själv.
Nu och tidigare...
Alltså inte bara 5:2 metoden jag lyckas med i dag och löpningen jag misslyckats med ett tag utan nu och tidigare.
Har jag förstått frågan rätt då?

a.) Jag har min envishet. Min stora tjurighet. Min besatthet i att duga.
Det gör att jag aldrig slutar att försöka och att jag bara tillfälligt ger mej.
Jag förlorar vänner med den egenskapen, men jag förändrar oxå förutsättningar som många andra kanske inte skulle ha gjort.
Min största bedrift i livet, även om jag inte gjort det felfritt på nåt sätt, är att vara mamma. Sättet jag varit... och är... mamma på.
Jag har brutit någon slags förbannelse som funnits i min släkt och då särskilt på mammas sida. Jag står nära mina barn.

Om jag tänker på vad som fungerar bra i mitt liv just här å nu så är det nog just det.
Min modersroll. Det är i den jag känner mej... minst bristfällig. I den och i min betydligt enklare roll som Gottemamma.
Det fungerar härligt bra, han å jag, som bästa polare.
Det är i vardagen med honom å i naturen som jag hämtar harmoni, kraft och gör mej av med stress å negativa tankar.

b.) Sen har jag min rädsla. Mitt bristande mod i somliga situationer. Min låga självkänsla som visst aldrig går att riktigt träna upp?! För jag ÄR vad jag presterar för mej själv. Jag är aldrig bättre än det jag för tillfället ror i land.
Å när jag inte längre ror i land det. Eller när jag plötsligt ökar kraven för vad jag ska fixa. Då är jag skitdålig. Igen.

En del av mina närmaste relationer fungerar inte bra.
Det är inget jag vill/ kan prata om på bloggen men de flesta läser det kanske mellan raderna ändå. Å det måste jag göra nåt åt. På nåt sätt. Åt nåt håll.
Mitt yrkesliv knakar.
Jag tror faktiskt inte att jag riktigt återhämtat mej efter förra vinterns härdsmälta.
I alla fall har jag inte, mer än korta stunder och enskilda arbetspass, lyckats känna någon arbetsglädje på sista tiden. Någon inspiration.
Min självrespekt brister emellanåt mer än lovligt.
Jag låter människor behandla mej nonchalant utan att riktigt sätta i foten å säga tack å hej.
Jag vet inte vad det handlar om, det är i dessa fallen inte någon konflikträdsla utan mer att jag så gärna vill... vill tro. Vill vara älskad.

c.) Ja vad fan ska jag göra åt det?
Jag återkommer väl till svarsinledningen på första frågan.
Jag får fortsätta försöka. Finna nya vägar. Försöka igen. Eller slå mej fri.
Jag får fortsätta utmana rädslan. Klura över vägval på mina rundor med Gottepojken.
Å jag får väl helt enkelt göra slut med människor som inte förtjänar mej!

Tack för frågan.

Puss/ Asta

Read More

Laila frågade om 5:2 metoden.

 

Gulliga Laila frågade...
"Ja.......det med 5:2 lurer jeg litt på. Blir du ikke veldig svimmel og kvalm de dagene du ikke spiser? Eller har jeg misforstått, og at man spiser da også men bare flytende (smoothies og lignende)?"

Jag är så ny på det här med 5:2 metoden, har hållit på en å en halv vecka bara, men det känns bra så här långt.
Jag ska inte sticka under stol med att jag vill tappa de kilon jag gått upp över jul och någon månad innan dess. Vägde 59 i höstas och 62,5 när jag startade förra fredagen.
3,5 kg låter inte så mycket och är det inte heller, men det var ändå tillräckligt för att kläderna skulle börja sitta åt igen, byxorna skava i midjan då jag satt å så vidare.


Viktigt för mej var ändå att inte försöka "banta" utan att hitta ett sätt att gå ner å hålla vikten på som fungerade i vardagen och som var snäll mot kroppen.
5:3 är en livsstil och ett sätt att leva och inte en egentlig diet.
Det sänker insulindoserna i kroppen, minskar risken för hjärtkärlsjukdom, demens, diabetes. Fastan triggar cellerna till cellförnyelse och stimulerar deras arbete vilket man tror (djurförsök visar) minskar riskerna för många tumörsjukdomar.
Kroppen är helt enkelt inte skapt för att få kontinuerlig mängd föda hela tiden.
Tilläggas skall att någon långtidsforskning i större skala på människor finns inte ännu.


Det passar mej perfekt tror jag.
Jag tror dock inte det passar alla.
Jag är sällan hungrig på förmiddagarna och har alltid slarvat med frukost och lunch.
Mina fastedagar blir sällan jobbiga förän fram mot tre-fyra på eftermiddagen.
Under fastedagarna skall kvinnor äta upp till 500 kcal. Män 600 kcal.
Hur man förlägger dem beror på vem man är.
En del behöver frukost för att fungera. Andra är, som jag, hungrigare på kvällen.
Hittills har jag i huvudsak valt att köra Nutriflex/ Naturdiet shakes på fastedagarna.
Det av två skäl. Det är enkelt att hålla koll på kalorierna. Å jag blir mer hungrig när jag börjar tugga på något.
Jag dricker mycket vatten upptill, annars blir jag lätt yr.
Vill man så kan man istället äta för 500 kcal. Det är en lätt frukost och middag.
Sallad är nästan inga kalorier alls. Ägg mättande och 85 kcal. En banan ca 100 kcal.
Hur man gör med sin kaloriranson lägger man upp själv.
Ja, jag är lite hungrig men första fastedagarna var värst. Sen vet man att det funkar och rätt fort går över.
Faktiskt mår jag bättre i magen de dagar jag fastar. Är inte alls lika gasig och svullen.
Däremot är mitt tålamod betydligt sämre och jag är oxå mer lättstressad.


Visst är fastedagarna en smula spartanska men till skillnad mot när jag bantat så vet jag att "imorgon får jag äta igen." På mina ätdagar äter jag precis som vanligt.
Pizza ibland. Chips på helgen osv.


Jag har faktiskt inte vägt mej ännu, tänkte vänta till på fredag när det gått två veckor.
Det känns som om jag tappat lite kring magen på kläder å så.
Vi får se.


Tack för din fråga goa Laila och lycka till om du nu hänkar på.


Puss/ Asta

Read More

Våga fråga.

 

Jag tar och härmar min bloggsyster Maria och kör årets första "Våga fråga" inlägg.

Frågan är alltså fri.
Fråga om vad du vill. Allt kan jag kanske inte svara på. Det är ingen idé att ni frågar mej vem som blir nästa påve eller hur vädret blir i Nynäshamn vecka 29 för det har jag ingen aning om.
Men i övrigt kan ni fråga vad ni vill, privata eller icke privata frågor.
Kanske undrar du om mitt jobb. Kanske vill du veta vad jag tycker om Sverigedemokraterna? :)
Kanske funderar du hur jag egentligen fixar det där med 5:2. Kanske undrar du över nåt i min uppväxt eller vilken som är min absoluta favoritfilm?

Jag har högt i tak och väntar ivrigt.

Puss/ Asta

Read More

Små små steg...

 

Idag var jag och storhandlade på Willys. Rätt trist affär, men billigare än ICA som jag småhandlar i och där det dessutom brukar slinka med ett å annat nagellack eller annat onödigt. Handlade för nästan 1600 kronor och inte en enda gris dog för min skull idag :)
Jag valde nöt och kycklingprodukter till både middag och pålägg.

För det är ju så där. Det är svårt, nästan omöjligt, att förändra hela sitt beteende från ena dagen till den andra. Man får ta de där pyttesmå stegen och acceptera att man ibland ramlar baklänges igen.

Vad det gäller mina matinköp så har jag en längre tid, alltså flera år, köpt i huvudsak svenskt kött och närproducerade mejeriprodukter.
Men jag har fuskat, ganska ofta till och med, och handlat en del dansk fläskfilé.
I synnerhet när plånboken varit tunn. Det skiljer en hel del i kostnad.
Men det skiljer en hel del i djurhållning oxå och sedan några månader tillbaka har jag i fattiga perioder hellre köpt mindre förpackning av svenskt kött än att valt det danska.

Jag har även sedan några månader tillbaka börjat köpa ekologiska ägg och ekologiska bananer.
Jag tror på det, att börja smått och nöta in till det blir en vana.
Just ägg och bananer är bra basvaror som gör stor skillnad.
Idag tog jag då ytterligare ett steg i mitt nya mer produktmedvetna liv och köpte ingenting med fläskkött i.
Helst skulle jag vilja bli vegitarian då jag inte riktigt kan rättfärdiga något köttätande, men grisar med sin intelligens och sitt sociala beteende ligger mej närmare hjärtat än nötdjur och kycklingar så jag startar där. Då blir inte förändringarna gigantiska och övermäktiga.

Jag handlade tomater oxå. Spanska.
Jag funderade lite på det där... svenska eller utländska.
Att värma upp ett växthus i Sverige drar en hel del energi antar jag.
Att skeppa tomater hit med båt är väl relativt klimatsmart.
Eller?
Jag frågar för jag vet inte?
Kanske finns det nån läsare som är duktig på sånt här.

Hur tänker du när du handlar?
Är ekologiskt viktigt för dej eller vilka är dina prioriteringar?

Puss/ Asta

Read More

Fredrik Backman å vita veckor

Fredrik Backman skriver en krönika i tidningen Café om alkohol som träffar mej mitt i magen. Läs den här.
Café är en "herrtidning", Fredrik Backman är man, krönikan är skriven utifrån hans iakttagelser av sej själv och sina manliga vänner i huvudsak. Enligt undersökningar som Backman hänvisar till är män under 30 år absolut största riskgruppen för alkoholism.
Trots det träffar den mej mitt i magen! Å då har jag ändå alltid funderat mycket kring alkohol, bruk och missbruk med tanke på min genetiska bakgrund.

En kvarts miljon svenskar är alkoholister. En dryg miljon svenskar har ett riskbruk.
Dricker för mycket eller för ofta eller av fel anledning.
Risken att utveckla ett missbruk är till ungefär 60 % ärftligt och 40 % livsstilsbetingat.
Ungefär som diabetes alltså.

Fredrik Backman har säkert rätt i att unga män ligger risigt till vad det gäller risken att utveckla alkoholism men även medelålders kvinnor är en starkt ökande riskgrupp.
Bag in boxens förbannelse. Allt för lätt att trycka på den där kranen. Ett litet glas (eller två) efter jobbet för att sova bättre. Ett litet glas medan man lagar mat.
Vardagsunna sej. Vara lite härligt kontinental. Ta hand om sej själv.

Själv har jag ordentligt med genetiska riskfaktorer med mej.
Många säger att de som har en el flera nära släktingar med missbruksproblem inte bör dricka alls.
Jag riskdricker även i perioder trots att jag så gott som aldrig blir berusad.
Men jag tar det där tisdagsglaset för att förgylla vardagen ibland, jag dämpar en begynnande ångest med en öl en annan dag. Jag har svårt att se helg utan rödvin.
Inte på ett värre sätt än att jag har svårt att fira fredag utan chips eller att jag kan tisdagsunna mej en chokladbit men ändå...

I lördags drack jag mitt livs första Dry Martini. Den var mycket god.
Jag drack ett glas rödvin till maten och ett par öl när vi tillsammans med goda vänner spelade kort och därefter serverades en underbar Cafe Karlsson.
Trevligt, men nu är det bra på ett tag.
Nu har jag inplanerat minst två vita veckor. Kanske kör jag på längre, jag vet av tidigare erfarenhet att de två första veckorna är tråkigast sen går det av sej själv.
Jag är inte alkoholist. Men jag kan bli. Jag har mina 60%.

Var rädd om dej du med.

Puss/ Asta

Read More

Nu vänder vi blad som kungen sa

 

Tack snälla för er kärlek och ert stöd kring senaste inläggen om Sverigedemokraterna.
Jag känner just nu att jag vill ta tillbaka min blogg, låta den bli Asta's där alla ämnen trängs och inte bara en plats att käfta med människor som brister antingen i sin kognitiva förmåga eller i sin empati. Det vet i fan vilket.

Precis som i riktiga livet kan jag tycka att det är "roligt"... nej, det är fel ord men jag hoppas ni förstår vad jag menar att "bråka lite."
Jag kan vara sådan ihop med maken med. Gilla att gräla. Eldas upp av att få slunga giftiga kommentarer och känna mej verbalt överlägsen. Få in mina språkliga smockor och se hur de landar. Medan adrenalinet pumpar i kroppen.
Men lika plötsligt som den där energin kommit lika plötsligt försvinner den och då är jag bara trött. Trött och ledsen.
Lite så känner jag mej ikväll. Trött och ledsen. Inte "gråtledsen", mer uppgiven.
Uppgiven och less på att under min lediga dag ägnat så mycket tid vid datorn och så mycket tankekraft på nåt jag ändå inte kan rå på eller förändra.

Min man säger ofta "Men att du orkar. Orkar hålla på å tjafsa med de där idioterna (Sd.) Du kommer ju inte förändra hur de tänker i alla fall. Skit i dom. De är dumma i huvudet."
Jag vet att jag inte fått en enda sverigedemokrat att tänka om idag.
Det är nog inte mitt syfte.
Mitt syfte är nog snarare att vägra vara tyst. Att elda på er andra.
Att jag tycker att det är viktigt att vi ickerasister hörs.

Era kommentarer gör det ändå värt det lite grann. Att ha slösat bort en ledig dag på något som dränerar snarare än tillför.
Så vida de små liven inte hittar på något jätteknasigt under natten så kommer morgondagens inlägg handla om... vad som helst utan Sd.
För att ta tillbaka min blogg.
Eller oxå låter jag den vara helt. Å gör någonting annat.
Umgås med min hund tex.
Eller åker å handlar. Kylen ekar tom.

Nu ska jag i alla fall gå å läsa min utmärkta bok "Och bergen svarade" liggandes på spikmattan. Jag önskar er alla en god natt.

Puss/ Asta

Read More

De små stugorna och de stora barnkullarnas land. Ännu en reflektion kring Sd och dess retorik.

 

En gång, för inte allt för länge sedan, var vi precis som Vilhelm Moberg skriver De små stugorna och de stora barnkullarnas land.
Fattigdomen, mörkret, svälten drev en fjärdedel av Sveriges befolkning på flykt till det stora landet i väst.
Människor bröt upp, från allt det som var dem välbekant, för att ge sej ut på en farlig resa och en destination de inte visste mycket om.
Desperationen och viljan att ge sina barn ett bättre liv drev dem till att lämna sina släktingar, sitt språk, sitt hem, allt det som var dem välbekant för att aldrig mer återvända.
Vilhelm Mobergs stora Utvandrarepos blev vald till 1900 talets bästa svenska roman.
Ni "svenskvänner" som Jimmie Åkesson kallar er borde kanske läsa den boken.

Jag tänker ofta på Kristina från Duvemåla.
Hon som motvilligt lämnade allt som var hennes, som blev språklös, som fick sakna sin kyrka, sina föräldrar och doften av äpplena från gården där hemma.
Då sent 1800 tal men fortfarande rykande aktuell.
För det är faktiskt så. Det är så för en normalbegåvad tänkande människa att man behöver inte gå längre än till Kristina. Eller till sej själv.
Bortom hudfärg är vi alla väldigt lika.
Samma saker är viktiga för alla människor. Samma saker är skrämmande.
Mer eller mindre.

Vi kan tala om siffror hit och dit. Om kostnader, statistik, bidrag och fans moster hur mycket som helst men till slut är det ändå bara att gå till sej själv.
Skulle jag... i onödan... bryta upp mitt eget liv, mina barns liv, sälja allt jag äger, be släkten om lån, packa en liten väska och ge mej av till ett land å en kultur helt olik min egen för att leva på det nya landets socialförsäkringar i någon liten grå förort?
Skulle jag verkligen ge upp mitt språk, min kultur, mina nära, mitt land för skitpengar om jag inte var absolut tvungen?
Nej, självklart inte svarar alla människor som har ett uns av inlevelseförmåga i sej.

Att debattera med en sverigedemokrat är omöjligt.
Jag VET det, trots att jag försöker.
Det är inte omöjligt för att vi tycker olika saker utan det är omöjligt för att vi lever med olika verklighetsuppfattningar.

Sverigedemokraterna tycker att vi... 90% av svenska väljarkåren... är hjärntvättade av Pk media som vill sälja ut vårt land.

De tycker att sjuklövern och dess sympatisörer är antingen a.) korkade och hjärntvättade eller b.) landsförrädare.

Sverigedemokraterna tror på fullt allvar att fattiga och/ eller hårt prövade människor som flyr krig gör det... inte för att undkomma en omedelbar fara för sina å barnens liv... utan för att leva på våra skattepengar, skaffa en jävla massa barn och sen ta över Sverige.

Sd anser att ett land är en egendom och att en kultur är något beständigt.
Vi äger inte vårt land, vi tillhör det. Kulturen är under konstant förändring.
Det är därför tacos och kebabpizza i princip hör till svensk husmanskost numera.
Tack å lov att vi slipper äta sill och torkad fisk till havregrynsgröten på fredagskvällarna.

Sd skapar sin egen betydelse av vad integration är.
Integration betyder inte och har aldrig betytt att en människa måste ge upp sin tro, sitt språk, sina högtider, sin kultur. Integration betyder att interagera. Att tillhöra i ett samspel, ha sin plats, rättigheter å skyldigheter som alla andra.

Sverigedemokraterna hittar på egna fakta. Som att "de som kommer hit och får uppehållstillstånd" eg inte alls är flyktingar utan rika människor som vill infiltrera Sverige. Ofta med brottsligt uppsåt.
Det är utlänningarna som begår vålds och sexbrotten, skit samma vad BRÅ säger, "de" vet i alla fall.

Jag vill gärna ha era tankar på det här ni Sd'are som besöker min blogg.
Utan förnekande. Utan patetiska källhänvisningar till era egna hatiska medier.
Men jag tvivlar på att jag får det.
Ni är helt enkelt inte intresserad av att diskutera er själva utan endast vilken belastning invandrarna är.

/ Asta

Read More

Igår var igår. Idag är idag.

 

Igår var det livat på bloggen med Sd inlägg och debatter. Jag lovar inte att dagen blir lugnare men just nu tar vi å skriver om nåt annat.
Tack ni som på olika sätt deltog. Ni som tog debatten. Ni som delade inlägg.
Ni som lös med er frånvaro hade säkert era skäl. Jag hoppas det varken var lättja, Sd sympati eller rädsla. Allt annat har jag förståelse för.

I den gråa duggregniga nyårsnatten lovade jag ingenting.
Inget stort heligt Nyårslöfte.
Men som jag skrivit i inlägg tidigare så har jag tyst för mej själv bestämt olika saker då å då kring mål å ambitioner inför det nya året.
Det är bara det att när jag summerar ihop det blir det rätt många "små saker."
Jag är faktiskt mycket tveksam till att jag ska hinna arbeta alls i år.
Lär nog inte hinna träffa några vänner heller.
Allt detta självförverkligandet. :)

... 5:2 metoden, tappa mina extrakilon, inte äta fläskkött, börja springa igen, få snygga armar, komma igång med träningen av Gotteman, följa mitt hjärta, lyssna till min inre röst, bli bättre på att säga ifrån å ta konflikter, våga mer, bli snällare mot mej själv, engagera mej mer i mitt jobb, ta fler vita veckor, läsa fler böcker, sitta mindre å hänga vid datorn, sluta med insomningstabletter...

Ja, ni hör ju själva. Det lär bli ett heltidsjobb.

Idag är jag ledig.
Jag har sovit i sonens säng i natt då han var hos kompisar och känner mej utsövd på ett helt annat sätt än efter nätter jag krigat med maken i vår pyttesäng.
Idag står hundpromenad (i regn) på schemat. Småkronornas match mot stöddiga Ryssland och ikväll parmiddag... hos vänner. Bara att sätta sej vid dukat bord.
Underbart.

Min äldsta dotter fyller år idag.
277 år. Nej 27 år skulle det vara. Det känns gammalt nog... att vara mamma till alltså.
Det är bara att inse att man blivit tant. Gammal.
Tenablöjor, rollatorer, avföringsschema, stödstrumpor å mata ankorna ligger framför mej.
Grattis grattis älskade fina unge. Det är... och har varit i 27 år... en ynnest att få vara mamma till dej.

Puss/ Asta

Read More

Till mina nya läsare Sverigedemokraterna...

 

Här har det minsann hettat till på bloggen medan jag var på jobbet och det har rasslat till rejält på besöksstatistiken.
Jag har det tveksamma nöjet att välkomna ett gäng sverigedemokrater till min enkla boning här på internet även om jag tvivlar på att ni blir återkommande läsare.
Men nu när ni ändå är här å häver ur er dynga samt i vissa fall förolämpar mina bloggvänner så ska jag be att få ta till orda och bemöta en del av det ni skrivit.
Det blir lite meckigt att svara er när flera väljer att vara anonyma men kanske är det ändå att föredra framför "Utvandrarna anspelningens" alias Karl-Oskar. Please!
Det är dessutom föga förvånande. Sverigedemokraterna är dessvärre just nu 3:e största partiet enl diverse opinionsmätningar men likväl har jag aldrig träffat en människa som säger sej rösta på Sd. Märkligt... när det nu är vilket parti som helst.

Så, i urval väljer jag tex "Anonym" skriver.


1. "SD är ett enfrågeparti"
- SD har en heltäckande politik. Det är inte många som går på den lögnen längre, Cecilia. http://sverigedemokraterna.se/var-politik/var-politik-a-till-o/
Jag har läst Sd's partiprogram. Medioker läsning. Inget att rekommendera om man inte är politiknörd som jag. I stort sett alla punkter återvänder ändå till invandringen, återknyter hur mkt pengar man skall tjäna på att kraftfullt minska den.
Resten är även det en sorglig blandning av hårdare straff, en återgång i jämställdheten, homofoba tankar and so on.

2. "skylla allt på invandringen"
- Vem har skyllt allt på invandringen? Inte SD i alla fall. Ska man göra sådana förenklingar, vilket jag inte tycker att man ska, får vi skylla "allt" på de inkompetenta politiker som har styrt Sverige de senaste 30 åren.
Nya meningar börjar med stor bokstav. Men, skit i det nu...
Jo Sd skyller på invandrarna och hittar på när sanningen inte passar dem.
De vet bättre än polisen och de vet ffa bättre än BRÅ.

3. "En hel mängd osanna argument såsom att det är invandrare som begår våldtäkter, det är invandrarmän som slår sin hustrur, det är invandrare som jobbar svart, det är invandrare som skapar problemen (över lag) är lättsålda till dem som ingenting vet."
- Aja baja Cecilia, det är fuuuult att ljuga! Problemet för er massinvandringsförespråkare är att snart känner ni alla någon som har fått känna på vad massimport av kriminella invandrare för med sig. Jag menar inte att alla invandrare är kriminella, men att Sverige som i princip det enda landet i världen, ger PUT till personer som har kastat sina resehandlingar och i många fall är grovt kriminella - det får konsekvenser för vanligt folk. Personrån, överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter, invandraruppror (Husby), dagliga skottlossningar, balkongflygning, bilkapningar, hot från Islamister, hot från organiserade kriminella invandrarligor, otrygghet i närområdet, verbala kränkningar, aggresiva invandrarbarn, "bötning" i skolan... ja, det går helt enkelt inte att blunda för all skit längre. Om vi fortsätter att ta in FEL sorts invandrare - d v s grovt kriminella - finns det ingen räddning för Sverige i det långa loppet.
Ja aja baja Anonym det ÄR fult att ljuga.
Enligt statistiken från BRÅ så är inte invandrare mer kriminella än vad etniska svenskar är. Det finns brott, som gruppvåldtäkter och åldringsrån, där utomeuropeiska invandrare ligger nån halv procent högre än "svenskar."
Alltså betydelselöst. Inte brotten i sej, våldtäkt och åldringsrån är vidrigt, men skillnaden är marginell.
Den överväldigande majoriteten, över 90%,  av alla invandrare har aldrig varit misstänkta för något brott.
Även etniska svenskar slår ihjäl sina fruar, ingår i kriminella gäng, deltar i uppror... du drog Husby som exempel, ett närmare exempel är nazisterna attackerade en fredlig antirasistdemonstration i Stockholm.

4. "SD består av vältubildade människor, men också i högre grad än något annat parti, av ett antal kriminellt belastade och osannolikt ostrukturerade, oempatiska, outbildade människor, som dessutom saknar självkontroll."
- Ja, lite sanning här i alla fall. Eftersom SD är det enda invandringskritiska partiet som har inflytande över svensk politik får det konsekvensen att även "rötägg" söker sig till partiet. Du glömmer dock att berätta att SD arbetar hårt för att rensa ut dessa individer - hårdre än något annat parti. Visst finns det kanske personer kvar som hade passat bättre i SvP eller t o m SMR, men dessa personer rensas bort i hög takt.
Hahaha, ehhh nej. Sd HAR mångdubbelt fler knäppskallar (å kriminella) än något annat parti och de rensar bara ut där det behövs. De kan säga korkade saker i parti å minut utan att något händer bortsett att de får högljudd uppstöttning. I vilket annat parti som helst tolereras inte korkade uttalanden el annat tveksamt beteende.
Jämför gärna när SSU ordförande Anna Sjödin på fyllan kallade en dörrvakt för "svartskalle" och åkte bort från sin position med huvudet före. Sosseväljare protesterade inte.

Sverige, svenskarna och de skötsamma invandrarna förtjänar att landet Sverige styrs på bästa sätt. Då finns det bara ett riksdagsparti att rösta på.
Sverige och svenskarna, vi som är födda här och de som tillkommit, förtjänar ett land där medborgarskap inte har olika värde och en riksdag utan ett rasistiskt och fascistiskt parti.

Vi kan ta en kommentar till...


Ni alla babblar om hur och varför samhället ser ut som det gör, för att se skillnaden måste man nog vara lite äldre än ni är.
Jag har sett hur samhället förändrats de senaste 30åren.
Det har inget att göra med vilket politiskt parti som styrt.
De som tror att allt ska bli bra om vi får en annan regering 2014 kommer bli grymt besvikna.
Problemen som implementerats kommer vi få leva med,i alla fall tills jag är död.
Ni som skriker högst är säkert prydliga medelklassSvenssons som är noga med titlar och utbildningsnivåer.
Ni fattar inte själva hur djävla genomskinliga ni är.
Ni läser väl aldrig en tidning eller följer nyhetsbevakningen på TV. Ni lever i er lilla idylliska villaidyll med man,barn,villa,Volvo och går på allt djävla skit som politikerna tutar ut. Hälsning från "Rävslukarn"

Här bubblar det förutfattade meningar. Något som är tämligen signifikant för Sd och dess sympatisörer. Jag bryr mej inte om att kommentera så mycket mer eftersom den talar så väl för sej själv.
Å sååå genomskinliga är tydligen ingen av oss eftersom jag råkar veta att vi alla läser tidningar, följer med i nyhetsbevakningen (antar du menar i Pk media nu?)
Vi är samtliga källkritiska, intelligenta och inte speciellt titelkåta.

Men! Nu när jag ändå "har er på tråden" och ert intresse riktat hit så kanske ni för omväxling skull kunde svara på lite frågor jag har kring sverigedemokratiska sympatisörer...

1. Hur kommer det sej att alla ni som säger sej vara antirasister och "har massor av vänner som är invandrare" inte reagerar med upprördhet över all skit som skrivs av fotfolket på Avpixlat och Exponerat... eller för all del av era politiker?
Jag är antirasist och har vänner med invandrarbakgrund och skulle bli irriterad som fan om mina folkvalda hävde ur sej rasistisk dynga som de numera legendariska orden "Det här är inte ditt land, det är mitt land."

2. Vem skall i Sd framtids Sverige bemanna ex sjukvården?
Undersköterskeutbildningar över hela landet läggs ner pga för litet intresse och en stor del av mina kollegor (undersköterskor, sjuksköterskor, städare, läkare) är utlandsfödda.

3. Varför tror ni att så många av era sympatisörer och även folkvalda finns med i polisens belastningsregister jämfört med övriga partier?

4. Hur kan det vara en bedrift att råka ha dragits vinstlotten i ödets tombola och vara född i Sverige?

5. Hur många gånger kan man invandra till Sverige?
Med tanke på de resonemang som förs om både 2:a och 3:e generationens invandrare inom partiet?

Det ska bli mycket spännande att läsa era svar. 

Slutligen vill jag ta upp att det är skillnad på de invandrare som kommer hit på flyktingbasis och de som kommer hit som arbetskraftsinvandring.
Arbetskraftsinvandringen finns till för att lösa arbetsmarknadsmässiga problem vi inte själva kan lösa. Flyktingar tar vi emot därför att vi är ett rikt land med moralisk och juridisk skyldighet att hjälpa människor som flyr krig och tortyr.
Olika kriterier och frågor men likväl, båda något Sverige måste göra.

Ja, jag vet att jag sa "slutligen" när jag inledde mitt förra stycke, men jag vill ändå skicka med mina icke kommenterande icke Sd sympatiserande väljare några sista rader.
Glöm inte att även om Sverigedemokraterna har skrämmande höga siffror i optionsmätningarna så har valet inte varit, vi VET inte ännu. Och även om de nu skulle få samma siffror efter valnatten så handlar det om en minoritet av svenska befolkningen.
Vi andra är fler, många, många fler. Vi som låter humanism och omtanke styra våra val.

Carpe diem hör ni.

Puss/ Asta

Read More

Öppet Svar till Nima Gholam Ali Pour

 

Nima Gholam Ali Pour, sverigedemokrat och fd socialdemokrat, lärarstudent och med rötter i Iran, skrev ett inlägg på sin blogg som jag väljer att besvara här.
I sitt inlägg försökte han förklara och rättfärdiga varför Sverigedemokraterna är så bra att de till och med lockar invandrare.
Läs gärna inlägget här först.

Nima radar i sitt inlägg (under god ton, det måste jag ge honom) upp en mängd problem han upplever i samhället. En del faktiska, andra fabulerade... av honom eller någon som tutat i honom det.
Segregerade områden som inte fungerar. Hög kriminalitet. Människor som jobbar svart. Som inte betalar skatt. Arbetslöshet. Parallella samhällen.
Dessa problem ser jag oxå.
Jag gör bara inte samma analys och jag ser inte samma lösningar som Nima eller Sverigedemokraterna.
Sverige har alltid haft segregerade områden, långt innan miljonprogrammen och de stora fula betonghusen. Inom dessa har det alltid förekommit mer problem. Det stavas fattigdom och utanförskap. Det stavas brist på framtidstro och förebilder. Det stavas inte etnicitet.

Nima skriver i sitt inlägg även en hel del felaktigheter.
Bland annat att det inte är ett krav eller ens ett önskemål från staten att invandrarna skall lära sej svenska.
Det har jag ingen aning om vad han har fått det ifrån.
Jag känner en hel del med utländsk bakgrund och samtliga har fått lära sej svenska sedan de kom hit.
Språket är nyckeln för integration, arbete och tillhörighet. Så klart!
Han skriver även att Sverigedemokraterna är särskilt starka där "problemen med invandrarna finns" vilket är en sanning med modifikation.
Dels är Sd över lag starkare bland lågutbildade och arbetslösa.
Dels är Sd väldigt starka i små skånska byar där det inte alls bor särskilt många av utländsk härkomst.
I storstäderna generellt, där de flesta invandrare bor, är Sd inte stora.

Nima borde kanske läsa på Sd's partiprogram lite bättre?
Han skriver: Så fort man börjar känna sig som en del av det svenska samhället så förstår man att det finns en invandringspolitik idag som orsakar sociala problem och då röstar man på det enda partiet som vill diskutera dessa problem.

Sverigedemokraterna är inte det enda partiet villig att diskutera integrationspolitik.
Jag kan sträcka mej så långt att säga att både Alliansen och Socialdemokraterna har misslyckats men det är stor skillnad mot att faktiskt bedriva en rasistisk politik.
Sverigedemokraterna står stadigt med fötterna i den rasistiska och fascistiska myllan.
Grundade, det var då som Jimmie Åkesson valde att gå med i partiet, ur det rasistiska och våldsamma Bevara Sverige Svenskt.
Deras partiprogram dryper av ett obehagligt sätt att skilja på vi och dom.
Deras företrädare gör gång på gång bort sej å uttalar sej öppet rasistiskt och ibland nazistiskt och ofta utan uteslutningar, alltid med fotfolkets fulla stöd.
När Eric Almqvist den där järnrörsnatten uttalade till Soran Ismail att "detta är mitt land, det är inte ditt land, vänta du till efter valet så ska du få se" då menade han varje ord och vet du Nima? Han menade dej också. Fattar du inte det är du naiv på gränsen till korkad.

Vi har en mängd problem som vi behöver komma till rätta med i Sverige med start detta valår 2014.
De segregerade områdena är ett sådant. Att ungdomar tidigt i livet förloras till kriminalitet är ett annat.
Jag ser inte samma lösningar som Sd gör.
Att begränsa invandringen. Att hindra människor som flyr för sina liv att komma hit. Att utvisa även andra generationens invandrare... människor som är födda här, att medborgarskap skall vara olika värda.
Jag tror på tuffare regler mot arbetsgivare som diskriminerar människor med annorlunda efternamn. Jag tror på mer jobb. Jag tror på minskad fattigdom.
Jag tror på ett starkare samarbete mellan socialtjänst, polis, föräldrar och skola.
Jag tror på fler synliga, bra vuxna förebilder. Jag tror på att vi alla måste hjälpas åt.
Jag tror på en god svenskundervisning. Å självklart på undervisning i det egna språket.
Jag tror på att istället för att massmedia lyfter alla problem med invandringen borde de åtminstone ibland tala om den stora majoriteten som faktiskt aldrig skjutit någon för en mobiltelefon eller våldtagit någon blond tjej på en fest utan den överväldigande majoriteten av invandrare som kommer hit... arbetar, betalar skatt, röstar, deltar, tillhör.De som aldrig varit misstänkta för något brott. De som Sverige som land inte skulle klara sej utan.

Anneli Lodén. Leg Sjuksköterska. Socialdemokrat.

Read More

Heta drömmar om starka armar å en söt klänning

Den här klänningen vill jag ha å vara snygg i till sommaren.
Det är väldigt mycket Asta över den. Eller ja, omlottklänningar smickrar de flesta figurer.
Jag tar förgivet att tuttarna ingår?!
Försökte beställa hem den igår från Ellos men hade glömt mitt lösenord och när de skrev att de skickat ett nytt så kom det ändå inget.
Kanske var det inte meningen (nu i svinfattiga januari) eller så får jag helt enkelt anstränga mej hårdare.

Jag är trött!
Maken å jag ligger å knör i en 1,20 säng fortfarande. Det är hundra gånger värre än när jag låg på 90 madrassen i köket. Vi morrar å gläfser åt varann hela nätterna.
Dessutom drack jag flera glas vin igår och la mej sent.
När jag är trött blir jag lätt lite deppig och lite mer missmodig kring allting.
Jag skulle kunna göra slut med alla jag känner typ.

Har börjat med 5:2 dieten. Som egentligen inte är en diet utan ett sätt att leva.
En grundinställning i att det för den mänskliga kroppen inte är naturligt med en strid ström av föda.
Vi får se om jag fixar det. Har hittills tagit mej igenom 2 fastedagar och lite lätt dum i huvudet blir man jag framåt eftermiddagen. Det tar någon sekund el två innan jag förstår vad folk säger till mej, jag glömmer bort, blir disträ.
Idag är det f-dag igen. Å jobb. Ni är varnade!
Nej, jag lovar inte att detta är min grej eller att jag ska hålla fast vid det tills jag är 80.
Har en parmiddag inbokad till helgen och efter det ska jag ta några vita veckor.
För att rena kroppen. Få lite mer energi.

Var det någon som såg på Agnetas nyårskarameller igår?
Småkul.
Men gud vad hon är snygg ändå Sjödin. Hon håller stilen må jag säga.
Framför allt imponerades jag av hennes armar.
Hon ser så stark å så sund ut.
Det vill jag oxå göra. Inte slank och inte mager utan så där powerful.
Även om jag kanske inte kommer se ut som Agneta Sjödin när året är slut så har jag som mål att bli starkare och mer fit än vad jag är nu.

Se där ja. Då har jag producerat årets första nonsensinlägg.
Well, bloggen kan inte bara handla om Sd ju.
Å det är så här jag är.
Ibland olidligt djup. Filosofisk eller politiskt korrekt.
Ibland ungefär lika ytlig och självupptagen.
Kontrasternas kvinna.
Som de flesta av oss kanske.

Vad gör ni idag?

Puss/ Asta

Read More

1:a januari-2014

Nytt år. Vi skriver 2014. Året ligger blankt inför oss. Fullt av möjligheter, fullt av prövningar.
Det enda vi nog kan vara säkra på är att det kommer innehålla båda sött och salt som alla andra år.
Det enda jag ber om är att mina nära å kära ska fortsätta leva, få behålla hälsan och vara någorlunda lyckliga.
Resten får bli som det blir.

Förra året skrev jag 648 stycken inlägg på bloggen. Året dessförinnan skrev jag 628.
Vi får se hur många det blir detta året. Om jag fortfarande har något att säga.
Det har jag förmodligen.
Å ni som fortsätter att läsa, ni som tillkommer, känn er varmt välkomna och djupt uppskattade.

2014 är supervalåret. Det är nu det ska ske. Regeringsbytet. Det och kommande barnbarn är det som jag är mest spänd inför och har högst förhoppningar på.
Plus alla härliga stunder med min Gotteman... så klart.
Jag sov till klockan 13 idag och vaknade med ovanlig glädje och tilltro till livet.

Igår firade vi in det nya året på lugnaste tänkbara sätt.
Jag hade delar av min familj kring mej.
Min man, Mini, min svärson och min Lillebror.
Å våra älskade fyrbenta.



Vi gjorde inte stort väsen av dagen.
Till förrätt serverade jag färska räkor med aioli och hembakt knäckebröd med vitlöksost.
Till varmrätt enchiladas med sallad och guacemole.
Å till dessert min vita chokladcheescake med hallon.
Så drack vi sedvanlig rätt läskig skumpa till tolvslaget.
Vi småpratade, spelade spel å slötittade på Repmånad på tv4 och hundarna uppförde sej fantastiskt ihop för att aldrig ha träffats förut.
Jag tror Gottfrid befann sej med nosen djupt instucken i lilla Felicias bakdel större delen av kvällen å med det var han lycklig. Hur lycklig hon var har jag ingen aning om.

Idag började jag skriva i min 10 års dagbok.
Tio år. Tänk va?!
Vad är vi då? Vad gör vi då?
2024.
54 år gamla.
Jag alltså. Å några till.
Hur gamla ni är får ni hålla ordning på själva.
God fortsättning.

Puss/ Asta

Read More

Slampa

När jag promenerade i ett grått, blåsigt och rått Halland idag, denna första dagen på året, så lät jag tankarna vandra fritt. Under en timmas promenad tillsammans med Gottfrid hann jag nog praktiskt taget tänka på... allt.
Bland annat funderade jag över ordet "slampa." 

Slampa användes redan under 1700 hundratalet i betydelsen av "slarvig kvinna."
Ordet slampa idag står mer för sexuellt utsvävande, lättfotad, promiskuös.
Synonymer är slyna, sköka, hora.
Idag är benämningen till viss del könsneutralt, man kan säga det om män också, men det är inte lika vanligt... kanske för att gemene man inte tänker i de banorna kring manlig sexualitet. Det är dessutom lite mer på skoj när det används om män.

Jag tycker att ordet slampa är ett fruktansvärt ord. Eller en fruktansvärd syn på kvinnor. Ett av de allra mest förnedrande och förminskande ord som finns.
Ändå hör jag både män och kvinnor använda det.
Jag känner till en kvinna... eller ja, jag känner faktiskt till rätt många kvinnor... som haft flera mer eller mindre allvarliga relationer med män.
Dessa män, gifta eller ogifta, stoltserar/ snackar ner/ berättar vitt å brett (jag vet inte å deras syften är säkert olika) denna kvinna till ffa andra män och ger henne rykte om att vara "lätt på foten."
Någon att för andra män ta för sej av.
Kvinnan får sedan "skulden", av både män och kvinnor drabbas hon av fördömanden.
Männen går alltid fria. Ofta sedda som virila och karlakarlar.
Vinner poäng hos varandra, beundran av andra kvinnor.
Ändå har båda parter varit inblandade.
Sökt kärlek, sex, bekräftelse... vad vet jag?!
På 2000 talet. I Sverige. Världens mest jämställda land.

Härom veckan i fikarummet satt vi... bara kvinnor... i varierande åldrar och någon beskrev en snygg kjol hon sett men avstått pga en slits längst låret.
Kjolen var slampig.
Eller ja, jag antar att det inte var klädesplagget som var sexuellt utsvävande utan att det var en signal på att kvinnan som bär den är det.
Ehhh.
Jag förstår att alla inte känner sej bekväm med att visa upp för mycket av ett ben men just synen på kvinnor som döljs i detta till synes oskyldiga lilla tygstyckes diskussion.
Slampig vill man ju inte uppfattas som.
Man är ju en rekorderlig kvinna som håller på sej.
Ungefär,

Hur tänker du?

Puss/ Asta

Ps. När jag bildgooglade på slampa kom en bild på mej upp bland massa halvnakna blonda flickor :) Jag hade tydligen skrivit om ämnet förut.

Read More