Du är så usel att vi inte kan genomföra detta

 

Få kvinnor... om någon... har varit så stolta över sin idrottsliga prestation som jag varit över min löpning.
Diskret... eller när förresten... inte alls diskret har jag i olika sammanhang droppat att "jag är en löpare", "ska ut å spring", "sprang milen igår."
Ivrigt har jag gett mej in i, och startat upp, samtal om löparskor, träningsappar, andningstekniker, tider å annat nördigt.
För jag har varit så HIMLA stolt över att jag... äntligen... börjat motionera.
Å inte vilken liten snicksnack gympa som helst.
Nej löpning! Det tuffaste!
Det är jag å Paulo Roberto lixom. Som springer även när det tar emot.
För vi är inga veklingar. Vi tänker inte betala senare i livet med ohälsa.
Vi... Roberto och jag... vi bryr oss om våra kroppar.
Eye of the tiger.

Så idag skulle jag göra ett arbetsekg med anledning av bröstsmärtorna som jag hade i söndags.
Jag hoppade upp på cykeln... något obekväm i att sitta spritt språngande naken så när som på ett par svarta trosor i spets... men ändå, Jag satt på cykeln. Rätt rejält tankad med självförtroende.
"Du tränar ibland" frågade doktorn mej.
"Ja då, kanske inte cyklar men jag springer milen titt som tätt."
(Vad som är titt som tätt är en definitionsfråga.)
Å så började vi. Det var ganska soft. Jag hade svårt att hålla det långsamma tempot jag blev ombedd.
Det går ju som hejsan tänkte jag.
... Och så ökade tyngden.
Å helvete. Från att ha tyckt att det var "ganska lätt" till "grisjobbigt"gick på någon minut.
Nä, tillslut orkade jag inte längre.
Den kvinnliga läkaren, med en mer direkt framtoning i sin kommunikation sa
"Det här var inte bra. Du är låååångt under förväntad förmåga, lååångt under.
Det går inte att utläsa något av det här. Du får gå hem, träna upp din kondition och komma tillbaka senare för att göra om testet. "

Ja, ni kan kanske tänka er.
Mitt så sköra kaxiga sjävförtroende rann av mej med svetten.
Ja, det ser bra ut här, så långt som det nu gick att genomföra sa doktorn och fortsatte "Hur gammal är du egntligen? Bara 44..."
Men sen tittade hon på kurver och kom på att så förbannat-överjävligt.katastofdåligt var det inte. Jag var en medelmåtta, låg på normal kapacitet.
Men henne ord "Går inte att genomförs på ett test med så låg prestation" kommer att bosätta sej i mitt huvud.
Jag är förmodligen hjärtfrisk. För säkerhetsskull så skall jag göra en kranskärls CT.
Sen jävlar anåda ska detta bli tändvätska till att få en bättre kondition.
Till att bli stark, snabb, uthållig.
Nästa gång skall jag överraska åt andra hållet!
Bensin på elden för en enveten oxe.

Dessvärre/ dessbättre tog jag inga foton under denna spännande utmaning.
Det hade ju annars klått upp allt i förnedringstv väg.
Åhh, jo jag ber om ursäkt att inte ni trogna läsare fick se detta dokumenterat.
Ni får en bild efteråt istället... när  jag pustar ut.


När jag kom hem blev Gottepojken så glad över att fick se sin mamma att han hoppade upp och smakade på mej (han ska alltid bitas när han är exalterad) och han tog en härlig tugga rakt i tutten.
Han är varken blyg eller finkänslig den mannen.

Puss/ Asta