Jag ska inte klaga...

 

... men jag lever ett ganska arbetsamhet, inrutat, slentrianmässigt, icke upphetsande, stillsamt liv.
Jag är sällan på krogen, jag sover med min hund, jag blir aldrig kysst å vinner inga miljoner och jag är rätt ensam när det kommer till kritan.
Jag är FAN värd ett par Eccostövletter!

Sa inte Gardell att man har en skyldighet att ta emot kärleken i vilken form den än kommer? Well... nu kom den i svart läder å jag är inte den som är den.

Puss/ Asta

Read More

Gardell sa en gång...

 

Jonas Gardell sa en gång (jag minns inte ordagrant men i andemeningen)
"Det är inte förunnat alla människor att älska och att möta sitt livs stora kärlek, det finns människor som går ett helt liv utan att träffa den där speciella personen.
Så därför är det varje människas skyldighet att ta emot kärleken som den kommer.
Vilket utseende, etnicitet, kön eller ålder den än har. All kärlek är vacker." 

Jonas Gardell är en mycket klok man. En man vi skall lyssna på.
Stå upp för kärleken, försvara kärleken.
Den är inte självklar.

I grannlandet Ryssland har det antagits homofoba lagar med en syn på människan och kärleken som hör hemma i ett annat århundrade.
I Ryssland får man inte proklamera för homosexualitet, de små ryska barnen måste skyddas från sådan smuts. De anses ta skada av att se två män pussas eller se en prideflagga fladdra för vinden.

Emma Green Tregaro tog under friidrotts vm ställning och målade sina naglar i regnbågens färger.
För det blev hon hyllad och älskad av svenska folket. Det uppmärksammades stort i pressen.
Dagen därpå "ombads" hon av Svenska friidrottsförbundet att ta bort nagellacket för att "inte ta bort fokus från tävlingen."
Det gör mej förbannad!

1936 var det OS i Berlin. I nazitider.
Sverige deltog. Vi har deltagit i många OS efter det i länder med tveksam demokrati och människosyn. Å det kanske vi bör... sport och politik skall hållas i sär.
Men OS står i sej för människors lika värde och jag tycker att vi under kommande OS i Ryssland bör ta fasta på det.
Åka dit, tävla, vinna en jävla massa medaljer men oxå stå upp för vår sak.
Stå upp för att vi är ett demokratiskt land som inte tysta accepterar förtryck till följd av sexualitet och att vi inte låter oss hunsas hur som helst.

Hur coolt vore det inte om samtliga tävlande och funktionärer i Sverige... eller kanske hela Norden... gjorde gemensam sak och sydde fast en prideflagga på sin tävlingsdräkt.
Vad ska de göra? Kasta ut hela Nordiska truppen?
Förstå vilket genomslag, vilken uppmärksamhet det skulle få i hela världen!

Puss/ Asta

Read More

Stillsamt å värdigt får jag ett bryt

 

Jag har precis haft ett tyst, stillsamt litet microbryt.
Det är ingen idé att gapa, det är ändå bara hunden å jag som är hemma och vakna.
Å Gotteman är alldeles oskyldig.

Vänt, stilla å utan ord eller yviga gester... men likväl ett bryt på att ingen här tar något som helst ansvar. Jo, Mini tar väl hand om Gottfrid och ser till att han får långpromenad å käkar... det gör hon.
Men i övrigt?!
Jag lever tillsammans med:
Maken 44 år
Mini 18 år
Svärson 20 år
Son 23 år
HELT oförmögna människor. Som oroar sej över att min arbetsmiljö är sjuk och ständigt tjatar om att jag ska sätta gränser/ säga ifrån/ ta med chefen/ skriva avvikelse/ byta jobb för att de är så rädda om mej å min stackars postdepressiva hjärna... men här hemma?!

Innan någon ger råd vill jag säga...

Jag har en hög tröskel och tolerans för både stök och skitiga golv. Högre än de flesta.

Jag ignorerar i princip övervåningen å låter den förfalla. Där uppe bor övriga familjemedlemmar och jag har sällan ärenden upp.
Jag rafsar ihop deras tvätt ibland och jag plockar ner disk om vi inte har nåt porslin i skåpen men i övrigt... I don't care.

Jag HAR skällt! Jag har grinat! Jag har försökt vädja till deras förnuft!
10 000 gånger.
Å det är som Soran Ismael säger "Det är svårt att gräla med någon som håller med."
För de håller med. De ska skärpa sej. Absolut.
Å så rusar de ner för trappan med disk å tvätt å skräp å pussar mej på kinden och säger "förlåt"... och sen är det samma visa igen.
Eller oxå skyller de på varann. "Ja men HEN gör ju ingenting, jag gör mer än HEN."
Ehhhh... fast uppenbart inte särskilt mycket.

Jag har nu hämtat tvätt lite överallt. Just skitiga strumpor kan ligga på de mest oväntade ställen.
Jag har samlat ihop och slängt in en maskin disk. Överfull. Å ändå så finns det säkert en halv maskin skitig disk kvar.
Jag har slängt betjänta snuspåsar. 5 bananskal. Tomma risifrutti burkar. Oändligt antal tepåsar. Å annat skräp.
Å detta som sagt på nedervåningen, där jag själv vistas.
Man bara äter, dricker, slänger saker omkring sej.
Gräsmattan utanför är en äng.
Saker å ting i huset trillar sönder utan att de åtgärdas trots tjat.

Bhhha. Var bara tvungen att få ur det ur mitt system.
Nu ska hunden ut. Snart dags att dra till jobbet igen.

Puss/ Asta

Read More

Förmodligen har jag för lite sex...

 

Bild lånad av Louise.

... eller så äter jag inte nog med grönsaker.
Hur som helst inser jag att det inte är helt sunt... eller friskt... att bli så här förälskad i ett par skodon som jag dessutom bara sett på nätet!
Men förälskad/ betuttad/ kär är jag i dessa helt ljuuuuuvliga Ecco stövletter.
1400 kr kostar dom. Minus 10 procent (vilket är en piss i havet) om du köper dem från Eccos hemsida.

De vinröda är så fruktansvärt mycket Asta, de gröna är oxå helt bedårande, men jag skulle nog ändå valt de svarta då de är mest gångbara å funkar till allt.
I förmiddags var jag såååå nära att beställa dem.
Såååå nära.
Jag hade skrivit in alla uppgifter, lagt ett par stl 38 i kundkorgen, accepterat köpvillkoren och skulle bara trycka på "Skicka beställningen" när jag lyckades sansa mej och snabbt tryckte ner sidan.

Men! Än är faran inte över för jag är som sagt kär!
Å i krig och kärlek är väl allting tillåtet, är det inte så?
Kan man verkligen ta hänsyn till så banala ting som att det är ont om pengar, att jag redan har kostsamma saker framför mej som jag inte riktigt vet hur jag ska få råd med, att jag fått en ring av maken för våra gemensamma pengar för nästan tusen spänn osv.
Va?! Tar man hänsyn till sånt när pulsen slår hårt å snabbt, när man blir torr i munnen av begär och dessa skor... med bekväm gummiklack... är allt man kan tänka på.

Mitt lustfyllda och mitt ordentliga jag för högljudda diskussioner över inne i mitt huvud.
Det gör dom ofta. Om många saker.
Lust kontra samvete.
Njutning kontra ansvar.
Alla de här logiska ekonomiska argumenten. Och... å inte att förringa... att maken kommer bli jättesur då han inte alls förstår varför jag behöver dem.
"Du har ju redan femtio par skor" säger han jämt.
Ja sommarskor ja. Ska jag ta mina ballerina eller mina pumps i snön?
Å andra sidan... jag vill. Jag är kär. Å jag har vääääldigt dålig impulskontroll (det är ju inte mycket att göra åt!)

To be continued...

Puss/ Asta

Read More

Renlighet till förbannelse och betygsättande av den där oljan alla glömt.

 

Jag har precis duschat kamrater.
Jag vet inte riktigt på vilket sätt ni har användning för den informationen?!
Var så där elak mot mitt "spegel-jag" igen när jag stod där naken å avklädd och skulle kliva in under strålarna.
Fick säga till mej hårt (tveksamt om jag lyssnade.) Jag tänker åtminstone inte upprepa de nedklankande orden för er.
Jag å jag skulle verkligen behöva gå i lite parterapi så vi lärde oss att vara bättre "bästa kompisar."

Har ni tänkt på vad vi tjejer (många av oss i alla fall) joxar kring det här med... hygienen?
Jag tvålade in mej, tvättade håret, hade i balsam.
Jag rakade både här å där.
Jag filade fötterna.
Sen klev jag ur duschen. Deoderantade armhålor och ljumskar.
Sprayade på mej kroppsolja. Smorde in.
Nattkräm i ansiktet.
Natthandkräm på fötterna (vi får hoppas att det inte växer ut fingrar på tårna nu, det är bökigt som det är med högklackat.)
Noppade ögonbryn. Smorde på noppade ställen med lite hydrokortison för att lugna.
I med moroccan oil i håret.
Ja jag har till och med parfymerade trosskydd(?!) (maken som köpt) så ni kan ju TÄNKA er hur väldoftande tanten är.

Ja å då är det ändå kväll. Kväll och jag har inga som helst älskogsplaner.
Hade det varit morgon hade det dessutom varit allsköns kosmetikaprodukter.
Man kan undra... vad man ska med alla dessa skapade behov till.

Kroppsoljan ja.
Någon kanske minns att jag införskaffade den i början av sommaren och lovade en recension?
Inte?
Ingen?
Nä, men det gjorde jag i alla fall.
Loreals Sublime Body.
Nu har jag hunnit använda halva flaskan och är redo att tycka till.
Doften är himmelsk. Diskret men fantastisk.
Jag kan komma på mej själv med att småförälskat lukta mej själv på armen.
Den är dryg och den "räcker till" på min rätt torra hud om jag inte solat hela dan eller det är vinter. Då behöver jag nåt fetare.
Fantastiskt betyg således?
Nja, den är rätt meckig. Trög att trycka på och det blir än värre när man är lite fet om händerna. Det kommer ut för lite per tryck (lät nästan lite snuskigt va?)
Men en klen 4 är den allt värd.
Prisvärd var den ju med... 70 spänn eller vad den nu kostade.

Hör ni... sov gott nu. Har ni tur (eller otur) så kanske jag skriver ett inlägg om den där Lundsbergskolan imorgon. Placet som Ludde å Dudde och Pudde å allt vad det där af och von folket heter som skickar sina söner för att de ska lära sej överklassmaner och blir halvt ihjäl brända på kuppen.
Det är inget Avpixlat har nåt intresse av att skriva om... så klart.
Vita, ariska små hedersknuffar som fått för lite moderskärlek och för många aktier och sen beter sej som svin till o med mot sina egna.
Usch!
Usch å tvi säger Asta-socialdemokrat.

Puss/ Asta

Read More

Bloggdalas bokcirkel å rättning i leden...

I går skulle Bloggdalas bokcirkel med just nu sju aktiva medlemmar ha recenserat "Tusenskönor" av Kristina Ohlsson.
Hittills har jag och Ulrika (som valde boken) gjort det.
Jag tycker det är en smula respektlöst faktiskt, ffa mot Ulrika.

Vi tycker lite olika omkring reglerna.
Jag föreslog lite skärpta regler. Några höll med, någon gjorde inte det.
Tyvärr går det inte alltid att nå konsensus.
Den som väljer bok väljer fritt. Vi andra läser. Tycker vad vi vill i våra recensioner.
Den stora behållningen med att vara del av en bokcirkel är att man får ta del av annan litteratur/ andra författare/ genrer än vad man som ensamläsare skulle ha valt.
Kanske för att få bekräftat att "nä, det var ingenting för mej", kanske för att faktiskt upptäcka någonting nytt.
Recensionerna sker i tid.
Självklart kan saker å ting hända i livet som gör att man inte mäktar med att läsa men precis som med vilka andra förpliktigande hobbys som helst kan man inte dyka upp då å då eller dagen efter... då har liksom redan yogan/ spanskalektionen/ aggilitypasset varit. Samma här.
En månad. Det ska väl man fixa att läsa ut en bok på?!

Det är rättning i ledet nu brudar.
Nu fortsätter vi. Nån ny som vill hänka på?
Det är Ergo Sum som väljer nästa bok.
Ser stort fram emot det.

Puss/ Asta

Read More

Baa donk baa donk

 

Jag har äntligen varit ute å sprungit.
Det sista har jag verkligen tappat det här med motivationen (säg till om ni hittar den någonstans, det kan tom bli hittelön.)
Jag springer kortare och jag springer mer sällan.
Det är motigt innan och det är motigt under tiden.
Jag får inte ens samma rus efteråt eftersom jag dignar under det dåliga samvetet att jag borde springa mer, längre, snabbare vid det här laget.

Idag var jag i alla fall iväg och det kändes riktigt riktigt tungt.
Då hör jag plötsligt små nätta, lätta, raska steg bakom mej.
Tipp tapp tipp tapp tipp tapp.
En ung snygg tjej med långt rågblont hår i hästsvans och med ett moln efter sej av väldoftande parfym sveper förbi.
Ungefär dubbelt så snabb som jag. Hon ser helt opåverkat sval ut.
Så kommer jag.
Baa donk   baa donk   baa donk
Jag försöker tänka att hon är minst 25 år yngre än mej.
Säkert 10 kg lättare.
Å hon har garanterat inte dragit i sej lika många tiotusentals cigaretter som jag har.

Det hjälper bara så där.
Innerst inne känner jag för att lägga mej ner på cykelbanan och dunka huvudet i asfalten.
För att sedan leta upp någon rollator (sådana ligger ju alltid i buskarna å dikena och skräpar), stappla hem, skicka efter den fetaste cigarr och den starkaste whiskyn som går att uppbåda och sätta mej med detta på altanen och sticka yllestrumpor till den kommande vintern.

Men det gör jag inte.
Istället försöker jag tala förstånd med mej själv.
Säga saker som "all träning är bättre än ingen träning", "se vad långt du har kommit", "det tar tid att uppskatta löpning" osv.

Precis när det nästan känns bra igen så kommer han...
Pam pam pam pam.
Snabba löpsteg. Stuns. Målmedvetenhet. Lätthet.
En man.
Säkert 25 år ÄLDRE än mej. I fan så mycket bättre form.
Pam pam pam och han är förbi.

Bara skjut mej!
(Nej, gör inte det. Det är ett talessätt. Jag vill absolut inte bli skjuten. Inte ens med vattenpistol.)

Puss/ Asta

Read More