Retorikern Elaine hör till de bloggar som jag följer slaviskt. Gillar hennes blandning av yta och djup, ungefär så som jag själv vill att min blogg skall vara.
Hon har en skön personlighet tycker jag och får mej ofta att fundera ett par extra varv.
Ett sånt inlägg är tex
"Jag skulle aldrig umgås med en moderat."Där skriver hon om att tappa sin ödmjukhet. Om människor som fördömer en kategori som de själva inte tillhör. Om kristna som inte tycker att en annan kristen är troende på rätt sätt eller som föraktar andra trossamfund.
Om svarta som inte tycker att en svart kvinna ska ha ihop det med en vit man och om hur själv möts av förvåning över att hon kan luncha med Blondinbella på förmiddagen och uppskatta en fika med Lars Ohly på eftermiddagen.
Mmmm.
Det inlägget träffade mej måste jag säga.
Jag brukar skämtsamt säga att jag skulle inte lyfta på ögonbrynet om något av mina barn kom hem och sa att hen var homosexuell men det skulle bli hårda diskussioner om hen valde att rösta på moderaterna.
Å så himla mycket skämt är det faktiskt inte, det skulle bli så.
Jag vet att jag behöver arbeta med min syn på människor med avvikande sätt att vara jämfört med mitt eget. Det är en brist hos mej.
Jag kan slå mej för bröstet över att vara så jäkla opened minded vad det gäller invandring, sexualitet, människor som fart illa i livet osv.
Men jag är inte fullt lika nyfiken, tolerant och "storsint" när det kommer till tex borglighet, överklassen eller det som föraktfullt kallas för white trash.
Jag kan se ner på människor som inte kan föra sej, som är oallmänbildade eller skräniga. Precis som jag kan se ner på folk som kör med sina klassmarkörer och minsann är lite finare än vi andra.
Jo, jag erkänner det.
Men jag håller med Elaine om att genom att öppet och nyfiket umgås med andra människor med från mej kraftigt avvikande uppfattning om saker och ting, utan att försöka skriva någon annan på näsan, så kan jag lära mej något... och kanske lära dem något med.
Nu umgås jag inte BARA med kvinnliga, socialdemokratiska, gifta, sjuksköterskor som har vuxna barn och stora hundar och med förkärlek sippar vin å läser romaner... faktiskt inte. Men jag skulle nog ha svårt för att ha en kärlek eller en bästa vän som är övertygad moderat av idealistiska skäl.
Det handlar inte bara om vad man stoppar för lapp i valurnan en dag i september vart 4:e år... det speglar sej i sättet att tänka om samhälle, jobb, välfärd och sina medmänniskor.
Jag är nog väldigt mycket som "jag" är, väldigt klar med vad jag tycker och låter mej sällan övertygas till annan åsikt i allvarligare ting.
Men visst... respektera och lyssna det kan jag. Å kan bli bättre på.
Fast sedan inkluderar Elaine sverigedemokrater och där är jag inte riktigt med henne längre. Rätt eller fel men så är det.
Sverigedemokraterna är ett fascistiskt och rasistiskt parti. De är ett parti som gör skillnad på människor och tillskriver dem epitet som riktiga medborgare och inte riktiga medborgare.
De är ett kvinnofientligt parti och ett homofobt parti.
Med en bror som är homosexuell, en svärson som är kurd från Iran, ett barnbarn som är "andra generationens invandrare", genom att ha vänner och älskade kollegor som kommer från olika länder, genom att vara kvinna och för jämställdhet så ÄR det personligt för mej. En personlig krigsförklaring, ett personligt ifrågasättande av människor som jag älskar.
Det kan jag inte respektera eller ens stå hövlig emot. Trots att jag är medveten om att min retorik inte omvänder en enda sverigedemokrat.
Över lag skulle jag vilja säga att de flesta av oss inte är särskilt bra på att vara nyfiken och öppen inför andras ståndpunkter. Att respektera andras åsikter.
Se bara vilket jäkla liv det blir var gång som vargfrågan skall diskuteras i vilket sammanhang det än månde vara.
Skulle DU kunna vara gift med en moderat?
Puss/ Asta
