Hemska ljud i mitt hus, en liten lista.

10. Gottfrids ständiga krafsande på dörrar. Antingen vill han in eller oxå ut.
Han måste ha varit burfågel i tidigare liv för han fixar inte att dörrar är stängda.

9. Minis ständiga outtömliga redovisande av diverse olika ointressanta seriers handling och konversationer.
Trots att jag var 20:e sekund säger att jag inte är intresserad.

8. Makens ständiga outtömliga redovisande av diverse ointressanta seriers (eller dokumentärer eller radioprograms) handling och konversationer.
Trots att jag var 10:e sekund säger att jag inte är intresserad.

7. Mini å fästmannens låtsasslagsmål som de ägnar sej åt timmavis per dag.
De låter som ett större dagis med skrik, retande och sen börjar Mini alltid att gråta.

6. Tystnaden som uppstår varje gång som jag får mej ett mindre eller större spel kring att ingen hjälper till här hemma.

5. Makens högljudda fisande

4. Mini å hennes fästman som idkar "vuxenlekar", jag är inte pryd men sånt orkar jag bara inte med.

3. Makens högljudda frekventa gapskratt när han sitter timme in å timme ut vid datorn och ser på serier med hörlurar på.

2. Makens brötande i köket kl 06:30. Han rycker i skafferiet, drar i lådor, svär å grymtar.

1. Absolut värst... makens ätande. Hans gnisslande med kniv mot porslin får det att isa i kroppen på mej och förstör varje måltid oavsett vad som finns på tallriken.

Puss/ Asta

Read More

Du ser äldre ut

Seg. Segare. Segast.
Det är jag verkligen denna söndag i oktober.
Rätt så välförtjänt för igår var det käckt.
Öl å snaps å drinkar å likör.
Ramlade i säng vid halv fem.
I'm to old.

Hela dagen har varit seg.
Jag sov på övervåningen i natt. Hör du det, Lisa Roos... jag sov på övervåningen!
Gottfrid var duktig pojk å fick nog vid halv nio då han högljutt protesterade i att som flockdjur vara övergiven å jag bytte bara sängplats... och sov vidare.

Vi hade besök av Dotter nr II med pojkvän vilket var trevligt på alla vis men när de åkte gick jag å la mej igen och sov i flera timmar.
Förskräckt vaknade jag i skymning, gick ut med min hund nån timma och här är jag nu.
En kort dag må jag säga.

Vi var alltså hemma hos våra goda vänner Carina och J-B igår.
Osäker på om de vill ha sina nyllen utlagda på min blogg så därför får ni hålla till godo med mej i mitt esse.
Vi bjöds på underbart god mat.
Först drink och snacks.
Sen en fantastisk gubbröra på små knäckebrödsbitar. Med öl å snaps.
Därefter en kräftsoppa som är helt himmelsk (blivit bjuden på den förut.)
Vid det laget var jag rätt mätt...
Då kom huvudrätten. Fläskfilégryta och potatisgratäng.
Å sen snacks igen till kortspelande.

Vi pratade om våra resor.
Sedan vi sågs sist hade de varit på Zakynthos och jag på Cypern.
Vi pratade allvar å vi pratade fjant.
Plötsligt säger maken:
"Jag har tänkt på det många gånger det senaste att du ser äldre ut!"
Ja men tack för den käftsmällen lixom.
Vi dividerade det där i evigheter.
Maken menade att "äldre" är inte synonymt med ful, han menade att jag var snygg när jag var 20 å jag är snygg nu. Inte lika snygg men snygg.
Jag menade att om man tittar på en person och tänker (upprepat dessutom)
"Hon börjar se äldre ut" så går det omöjligt att ta som en komplimang.
Inte för att kvinnor på 40, 50, 60 automatiskt blir fulare utan att tanken i sej har med förfall, rynkor, trötthet att göra.
Annars hade man väl tänkt "hon är fortfarande snygg" och inte "äldre."
Jag tycker att jag... med rynkor... är snyggare nu än som 20 åring.
Eller hur tänker ni?

Puss/ Asta

Read More

"Inte råd med skäliga löner." Ett inlägg om en korkad sjukvård och bemanningsföretag

Vården är en bransch som angår alla, inte bara oss som arbetar inom den.
Den borde engagera dej!
Vi är liksom inte där i huvudsak för vår egen skull, även om intresset för människor och viljan av att hjälpa, någon gång stod i fokus för vårt yrkesval.
Sjukvården är något som alla människor kommer i kontakt med förr eller senare, för egen del och för sina anhörigas räkning.
En fungerande sjukvård och väl använda skattepengar borde således ligga i allas vårt intresse.

Under en lång tid har vården rapporterat om sjuksköterskebristen Sverige, ett problem som alla landsting brottas med.
"Det finns inga sjuksköterskor att få tag på heter det."
Väldigt märkvärdigt med tanke på att sjuksköterskeprogrammet fortfarande fyller sina klasser med, bara i lilla Varberg, två klasser/ år.

Förr i världen... för inte alls så länge sedan... lockades vårdpersonal till mitt lilla sjukhus med hjälp av sitt läge. En gemytlig sommarstad. Västkusten. Havet och ljumna vindar.
Nu mera räcker inte det.
Nu mera vill sjuksköterskor dessutom ha betalt och en dräglig arbetssituation.
Därmed söker väldigt få utannonserade lediga tjänster.
Många av de som söker tackar nej när de inte får den lön de eftersöker.
Många av mina kollegor har slutat för att löneläget är stagnerat.
Vi får hela tiden höra,  år efter år och på vartenda lönesamtal att vi är "duktiga och uppskattade men tyvärr finns det inte pengar till skäliga löner, tyvärr handlar det bara om småpengar som skall fördelas."
De nya sjuksköterskorna väljer istället psykiatrin å kommunen som av tradition anser sej ha råd att betala högre löner och de utvandrar i allt högre grad till våra grannländer Danmark och Norge med sin kompetens.
Följden blir en slitsam arbetssituation med ständiga luckor, tillfälliga vikarier, dubbelpass och byte av pass för att dag för dag lösa den akuta situatioen.

Sedan en tid tillbaka har medicinkliniken (de andra klinikerna har jag inte koll på) i Varberg fått lov att anlita bemanningsföretag för att lösa den akuta krisen.
På min avdelning har vi just nu 6 stycken bemanningssköterskor.
Det är inget fel på dem, jag vill betona det!
De är duktiga och rara, de gör säkert sitt bästa men deras arbete kommer alltid att vara "här å nu", de är anlitade för att göra en stödinsats, in och ut.
Självklart tar de inte ansvar för allt kringjobb som är på en avdelning utöver patienterna, självklart känner de inte samma tillhörighet gentemot oss andra och mot avdelningen.
De är här just nu och sedan drar de vidare till nya uppdragsgivare.
Jag kan inte svära på vad de tjänar. Men jag har hört välgrundade rykten om ca 35000 kr/ månad vilket säkert är helt rimligt. Därtill antar jag att bemanningsföretagen vill tjäna en slant.
De... som enskilda medarbetare är bara att gratulera och det står alla sköterskor fritt att söka arbete hos ett bemanningsföretag... det är inte mot dem jag vill rikta kritik.
35 000 x 6 ssk = 210 000 kr/ månad.
Var och en av dem tjänar ca 10 000 kr mer än vad vi andra gör i månaden.
10 000 x 6 ssk = 60 000 kr/mån.
Och så matas vi år in och år ut med mantrat att det inte finns några pengar till ökade löner?!?!
Det finns ju uppenbarligen HUR mycket pengar som helst.
De hade kunnat anställa 6 stycken nyfärdiga ssk med deras nya hårda krav "Inte under 25 000 kr."
Därefter hade de ÄNDÅ haft råd att fördela 60 000 kr på våra i snitt 15 sjuksköterskor och öka våra löner med 4000 kr/ månad.
För samma summa!!!

Att bedriva vård på det här sättet, genom att utnyttja personalen, betala dem lägsta lönen i hela landet och arbeta trippelhårt för att täcka luckor är inte bara korkat.
Det är hänsynslöst. Å ger en sämre vård. Å är en fara för facket och egentligen hela samhällsmodellen.
Hade pengarna som satsats på bemanningspersonal istället betalats ut för att locka nya kollegor som vill vara kvar och hjälpa till att bygga upp vården, och hade pengarna satsats på att motivera och belöna hårt slitande trogen personal så hade alla gynnats.
Arbetsgivaren som får en lojalare personal som i högre grad stannar på sin post så att kompetens kan byggas upp på nytt. Patienterna som får en kompetentare vård. Å personalen som får arbeta mer i lugn och ro utan ständigt nya kollegor som skall hospiteras in.

Vårt lilla sjukhus, min lilla avdelning, är självklart inte ensamma om det här.
Så här ser det ut i hela landet.
Och för arbetsgivaren är det så klart väldigt bekvämt.
De kan betala för toppar å dalar. De behöver inte alls ta ansvar för den här personalen, det gör bemanningsföretagen.
De hyr in när de behöver och säger "tack å hej" när de inte behöver.
Så kan man göra om man ser på sin personal som "huvuden" eller "händer."
Om erfarenhet, kompetens och lojalitet mot enheten inte betyder något.
Kårandan urholkas då, fackets inflytande lika så.

Man kan fan bli förbannad för mindre. Tack för att du orkade läsa ända hit.
Sprid gärna inlägget. Tack på förhand.

Puss/ Asta

Read More

Nu är det fredagsmys (om det så är det sista vi gör...)

 

Fredag.
Ja, jag håller med om att det är en särskild känsla med fredag när man arbetat dagen och är ledig helgen. Mina veckor ser sällan ut så där.
Men idag gör det så.

Jag har alla ingredienser. Grillchips. Rödvin. En tvapparat. En make att ligga med.
Dock tror jag att jag hoppar över både ligget å tv'n... det är jag alldeles för trött för!
Numera, med svällande prostata, är inte heller maken så jävla angelägen.
Han är oxå rätt trött.
Väljer oxå datorn framför taxöron.
Men rödvin å chips lär det bli. Rödvinet sitter jag å tullar på i detta nu.
Ett riktigt budgetvin som maken köpt.

På tal om ligg å vin så talade en kollega och jag om det idag.
Hon hade läst någon artikel om att kvinnor mår bäst och känner sej vackrast vid 0,4 promille vilket hos de flesta innebär 2 glas vin.
Jag har oxå läst något liknande, att alkohol fungerar som ett afrodisiakum för kvinnor, vid upp till två glas vin... därefter har alkohol motsatt effekt.
Å det kan jag verkligen skriva under på!
Det har hänt mer än en gång att jag skickat sexuella blickar över bordet till maken... som givetvis blir jättelycklig över chansen att få se mina taxöron fladdra för vinden... men innan vi kommit till skott så har jag hunnit surpla ytterligare ett glas vin och intresset för alla sexuella aktiviteter har tvärdött! Jag vill bara sova å vara i fred.

Två glas vin är ungefär vad jag över lag behöver för att tappa omdömet en smula.
Normalt, om jag sovit å ätit okej, märker inte jag av någon berusning vid så pass lite alkohol men jag blir ändå... en smula omdömeslös.
Nej, inte så att jag ligger med främmande män eller springer runt i kvarteret naken men på mer... subtila sätt.
Det är plötsligt inte "så jävla noga" med nånting.
Jag kan ha hållit en hyfsad kost men då plötsligt vräka i mej en påse chips själv.
Eller jag kan klicka hem både det ena och det andra i sko och klädväg trots att jag lovat mej själv att det är nog å att jag shoppat tillräckligt för ett tag.
Efter två glas vin är varken figuren eller plånboken skonad.
Då är jag bara "så jävla värd det."

Hur ser era fredagar ut?
Är det tacos å rödvin som gäller?
Rullas det runt i soffan eller ligger ni som trasor framför dumburken?
Tell me, jag kommer inte att skvallra...

Puss/ Asta

Read More

Stiliga karlar

 
Dr Jack Shephard. Aj aj aj. 

Jag skrev en status på facebook tidigare idag att "Stilig doktor på jobbet. Det är man minsann inte bortskämd med" och det blev ett fasligt intresse kring detta.
Kul! men lite småkonstigt.
Det fanns de av mina kollegor som visste vem jag åsyftade å absolut inte höll med och det fanns de som absolut ville ha reda på VEM detta kunde vara

Men hör ni, smaken är väl som baken bekant och TUR är väl det!
Tänk vad tråkigt om vi alla tyckte samma om allting.
Å så jobbigt för MEJ om alla karlar hade hängt mej i hasorna :)

Jag skrev alltså inte "Jag har en romans med en tjusig läkare"... det förstår jag om det skulle ha röjt en hel del nyfikenhet. Jag skrev att någon var stilig.
Stiliga karlar ser man väl lite då å då?
Ögat noterar att mannen där på andra sidan kyldisken/ vid pizzaugnen/ på promenaden/ på jobbet/ bland vänner "ser bra ut"... kanske till å med "är snygg som fan." Det betyder ju inte att man vill befrukta sina ägg med dem eller ens ge dem en puss på kinden.
Det är ett konstaterande man gör.
Jag gör.
Den dagen jag slutar notera en stilig karl är jag död. Eller blind.
Jag skulle bli uppriktigt oroad för var å en av er som inte gör det samma.

Då å då möter man människor som tvärvägrar erkänna att de tycker någon av andra könet (eller samma för all del) är snygg "för de har redan en man."
En undersköterska tittade en gång förfärat på mej när jag sa att en skådis var skitsexig och sa "är inte du gift?!"
Ehhh. Joo. Och din poäng där?
Jag hoppas verkligen att min make noterar snygga tjejer (å känner mej inte ett dugg orolig där för han stirrar alltid hämningslöst då)
Jag tycker faktiskt att det finns många snygga karlar.
Slampigt värre men så är det :) däremot så är jag mycket sparsmakad med vem jag hånglar upp. Som sagt har jag varit gift i ett kvarts sekel.

Puss/ Asta

Read More

Sveriges arbetarparti

"Mindre än ett år kvar till valet, mindre än ett år kvar till valet, mindre än ett..."
Ibland upprepar jag det som ett mantra för mej själv.

Moderaternas nya logga är säkert ett försök att vara lite klatschig och fräck.
De gör inte längre anspråk på att vara det nya arbetarpartiet. De ÄR Sveriges arbetarparti.

Risken är förstås att landets alla arbetslösa inte uppfattar det klatschiga å fräcka utan tvärtom ser loggan och partiet som arrogant å hånfullt.
Ungefär så som stadsministern uppträdde i senaste partidebatten.

Moderaterna är bra på mycket.
De är bra på att sänka skatter.
De är bra på att se om husen för de som redan tjänar stora pengar.
De är bra för företagare som vill kunna plocka ut stora aktievinster.
De är bra på att driva sin tes om att samhällsklyftor skapar drivkraft.
De är dock inte så jävla bra på att ordna fram nya arbetstillfällen.
Eller på att bry sej om hur arbetare har det på sina jobb.
Det är länge sedan Sverige hade en så fackfientlig regering som nu.

Deras politik har hittills lett till att fler är arbetslösa än när de tillträdde.
Ungdomsarbetslösheten är överlägset högst av alla jämförbara länder.
Jobbskatteavdrag och sänkt restaurangmoms ledde inte till så värst många nya jobb.
De ledde till mer pengar i plånboken för de som redan har arbeten, ffa de med redan höga löner och de ledde till något rikare krögare.
Stefan Lövén må ha en del mer att önska, jag kan ibland tycka att han är en smula försiktig och inte tillräckligt tydlig, men han spöar Reinfeldt med hästlängder kring förståelsen av hur nya arbetstillfällen skapas.
Ska Moderaterna tävla så kan de med fördel göra detta inom sina egna grenar.
Skattesänkningar bla.

Puss/ Asta

Read More

Idag ger jag cred åt...

Jag tror att vi generellt är dåliga på att ge varandra cred.
På att hylla någon, ge en komplimang eller ett ärligt menat beröm.
För några dagar sedan hyllade jag en av mina absoluta favoritbloggar... Big ass fashion och jag tänkte att jag skulle fortsätta göra så.
Hylla människor som av olika anledningar imponerar på mej.

Idag vill jag... kanske en smula otippad med anledning av att jag här om dan senaste skrattade mej halvt fördärvad åt hans eventuella död... hylla just maken.
Å då inte i rollen som make, pappa eller morfar utan i rollen som sej själv.

Min make har en sjuhelvetes rättspatos och ett till synes oändligt mod när det kommer till sin roll som fackordförande på klubben där han arbetar.
Han å jag började engagera oss fackligt ungefär samtidigt och jag låg nog några steg före där i startgroparna i och med min vana att ta till mej information, presentera den snyggt och att vara van från högskolan vid struktur och att tala inför folk.
Men han har gått om mej med hästlängder i kunskap och i att brinna för sitt uppdrag.
Han bär runt på den där boken om kollektivavtalen och det känns som om han kan den helt och hållet utantill.

När min man, anonym som Mr X började arbeta på företaget Y så fanns det inte tillstymmelse till fackklubb å chefen gjorde lite som han kände för utan att möta större protester.
Den dagen makens chef anställde min man gjorde hans sitt livs största misstag.
Maken är fostrad inom metall och van vid hur ett starkt fackförbund absolut är en part i sammanhanget.
Här fungerade ingenting som hade med det fackliga att göra.
Människor kunde sparkas från en dag till en annan, människor kunde ha en ovettigt hög lön eller en löjligt låg lön. Allt var godtyckligt.
I denna trögflytande gröt har maken sakta men säkert byggt upp en klubb, skapat engagemang hos de övriga och så smått börjat kräva både det ena å det andra av rena självklarheter som tidigare varit omöjliga.

Han är konflikträdd min make, men hans patos är ännu större.
Därmed blir han råutskälld av sin chef flera gånger i veckan över rena fackliga självklarheter.
Det måste vara jobbigt... nej, det ÄR jobbigt... att befinna sej i konflikt hela tiden av minsta småsak men han gör det ändå. Han tyglar sina känslor och sin aggressivitet och kör by the book.
Jag beundrar hans mod, hans lugn, hans envishet.
Jag beundrar hans strid för LAS och MBL och hans förmåga att hålla sej ständigt påläst. Trots att det gör honom impopulär som fan hos chefen.

Jag är stolt över honom!

Puss/ Asta

Read More