Thursday, July 18, 2013

 

Jag varnade dej. 

Idag är jag seg. Trött. Arg.
Seg å trött för att jag är lite bakis men framför allt för att jag har väst Sveriges största munsår. Herpes på och i hela underläppen.
Det sticker, svider å gör ont. Jag känner mej febrig, illamående, trött och off när immunförsvaret får fullt upp.
Fult som fan är det med. Och evigheter kommer det ta att läka.

Arg. Varför kan, vill, orkar men framför allt FÅR jag inte lov att skriva.
Jag kan hinta om att det handlar om ett stycke äkta make, en negativ dryg jävla attityd och att droppen fick bägaren att rinna över.
Så. Nu var det sagt. Lite för mycket kanske men skit samma.

Jag har inte gjort så mycket mer än att varit arg idag.
Arg när jag läst.
Arg när jag suttit i solstolen.
Arg på promenad.
Hostan vill inte riktigt ge med sej. Midjemåttet har ökat med flera centimeter och jag borde gå ut å springa men orkar verkligen inte.

Japp. En sån dag.
Ove å rut.

Puss/ Asta
Då och då läser jag en blogg som heter Vimmelmamman.
Den skrivs av Lotta som jobbar på en skvallertidning och som har en skön blandning av djup och glättighet i sina inlägg.
Jag har inte läst henne så länge, nåt drygt halvår kanske, men riktigt stor blev hennes blogg innan när hon behandlades för cancer.

Hur som helst. Här om dagen skrev Vimmelmamman ett inlägg som jag förmodar var i affekt. Ni kan läsa det här.
En ung och odrägligt packad kille beter sej illa och sexistiskt mot henne.
Frågar om hon är bra på att knulla, hur stor den största kuk hon sett är.
Han vill gärna knulla Vimmelmamman för att hon är en neger!

Hejsan hoppsan. Charmig yngling det där.
Ung men vuxen. Uppenbart fördomsfull och nedlåtande mot kvinnor.
Vimmelmamman berättar om deras möte. Hon spekulerar i det allt mer rasistiska Sverige där Sd vinner mer å mer mark och att vi som inte sympatiserar med detta måste våga stå upp för det, bemöta, vägra hålla tyst. Å hon publicerar en bild på honom.
Reaktionerna och kommentarerna låter inte vänta på sej.

Jag läste inlägget när det var alldeles nytt första gången och innan kommentarerna hade trillat in.
Jag läste ett välskrivet inlägg. Höll med Lotta till fullo. Men reagerade lite för bilden och funderade på det.
Rätt eller fel att lägga ut en bild på en packad kille som uppenbart inte har alla indianerna i kanoten?
Rätt eller fel att nyttja sin makt som stor bloggare att nå ut med denna bild och information om hur denna kille betett sej till så många människor?
Ja, det är inte ett helt enkelt dilemma.
Det tål att funderas på. Är inte svart eller vitt.
Vad tycker ni????
Det hade varit jätte roligt att höra era åsikter för eller emot.
I Lottas blogg var det väldigt många som blev upprörda över hennes beteende.
Bilden är nu pixlad men som alla andra bilder på nätet redan spritt i orginalskick via facebook osv.

Själv kom jag fram till att han kunde ha det.
Ung, jo då. Men även unga människor får faktiskt ansvara för vad de säger och hur de kränker andra människor.
Även unga människor får rösta, gå på bolaget, avtjäna fängelsestraff så varför inte stå upp för att man är korkad.
Jag tycker det är en annan sak när människor hängs ut för brott de påstås/ har begått. I synnerhet grova brott som faktiskt kan påverka deras trygghet.
Rättsväsendet skall skötas av polis och åklagare.
Det enda som lär hända den här killen är att han förhoppningsvis får skämmas lite och att folk garvar åt honom/ tittar snett på honom.
Har man gett sej in i leken genom att bete sej rasistiskt och kvinnohatande... ja, då får man väl ta att få mothugg då.
En annan aspekt är att, vem är blonda å blåögda människor (i synnerhet män) att säga att "killen var bara full å dum och det du gör är mycket värre."
Lotta som är färgad har säkert mött den här attityden otal gånger, hon har en son som kommer att växa upp bland fördomar. Självklart är det känsligare för henne.

Vad tycker å tänker ni?

Puss/ Asta
 

Igår var det party!
Det kunde den här tanten verkligen behöva.
Nog för att dagar i en stilla lunk är min favoritsysselsättning men ett å annat avbrott är uppfriskande å behövs.

Vi var ett litet gäng av tajta kollegor som samlades hos Lillebror i hans ljuvliga trädgård.
Vi drack drinkar och skrattade så jag fick ont i magen.
En kollega hade gjort middagen, kyckling och potatissallad.
En annan kollega hade gjort pannacotta med bär.
Själv köpte jag vinet till tillställningen.

När det blev för svalt ute så gick vi in.
Valde var sin låt från Spotify (vi har minst sagt olika musiksmak.)
Delar av oss... vi som är begåvade med taktkänsla å grace... dansade loss i det stora vardagsrummet.
Behöver jag tillägga att jag är ironisk nu? Ibland när jag är ironisk och inte skriver det på näsan på er får jag anonyma sura kommentarer.
Vi lekte även en snäll version av "Jag har aldrig."

Då jag kom hem var Gotte förtvivlad över att ha varit utan mamma i flera timmar.
Övriga familjen var ju hemma men det är inte riiiktigt samma sak.
Hur ska det gå när jag åker till Cypern?
Hur ska vi överleva han å jag?



Puss/ Asta

Tuesday, July 16, 2013

 

Hej hopp vänner å kamrater

Här står ett stycke tant. (Den som läst mina kommentarer förstår.)
Jag har haft en uuuuunderbar dag.
Idag har jag GJORT något... och inte bara hängt på fejjan hela dagen.
Kan ju vara kul att summera semestern med något annat oxå.

Maken å jag åkte på utflykt.
Först hem till pappsen och hans fru.
Det var visst ett tag sedan för maken körde vilse tog en lång omväg.
Där moffade vi pizza, öl å wienerbröd.
Vi satt i solen och hade allmänt mysigt.
Pappa är ju en smula konvalescent efter sin hjärtoperation men börjar hämta sej och det är jag väldigt tacksam över.

På vägen hem körde vi in i Göteborg.
Sveriges vackraste stad. I synnerhet nere vid Lilla bommen.
Det är vid kajen där båtarna ligger.
Vattnet, uteserveringarna runt omkring, bryggorna, människorna, båtarna.
Å doften av hav och tjära.
Utsikten över hav, mot Europa och världen.
Ja, det är ljuvligt.



Vi satt ner. Jag tog en öl å maken tog en Ramlösa.
Tittade på folk. Pratade. Njöt av att bara vara innan vi åkte hem igen.
Hemfärden var dock en plåga. Jag var akut kissenödig hela tiden.
Man kan verkligen inte tänka på NÅGOT annat när man är kissenödig, eller hur?!

Har ni haft en trevlig tisdag?
Min gamla bloggpolarinna Beata som jag för övrigt haft en härlig chatt med på fb nu ikväll hatade alltid tisdagar. Knäppt va?! :)

Puss/ Asta

Monday, July 15, 2013

 

Jag har tänkt vidare på det där som hände på hundutställningen i Tvååker.
Läs gärna det inlägget längre ner, men om du inte orkar det så kommer här en snabbresumé.
Gottfrid hoppade på ett stycke tax. Utan aggressivitet men burdust och både tax å husse blev rädda. Vi... mest jag om jag ska va ärlig... bad om ursäkt.
Då stegrar en man i 60 års åldern fram. Med bästa "nu ska du inte ta illa upp lilla gumman men..." tonfallet mässade han för mej om vikten att se efter sin hund, stävja aggressivitet, den här rasen får man se upp med, hålla kort, köp en nosgrimma, nästa gång han anfaller kan det gå illa, detta är inget att leka med lilla vän osv osv."
Å jag. Ja jag log å hummade och sa "det är ingen fara", "tack så mycket" och annat artigt


Men jag har som sagt funderat. På min hundras. På mej.
1,62 lång. Relativt kort klänning. Solsken i blick. Kvinna. Betydligt yngre.
Och ju mer jag funderar, desto argare blir jag.
För självklart hade han inte agerat likadant om det varit en schäfer som tog sej lite friheter. Å självklart hade han inte mässat på i bästa "nu ska du inte ta illa vid dej lilla vän stil" om det varit en man som höll i kopplet.
Det vågar jag sätta mitt huvud på.

Diskuterade detta via facebookchatten med uppfödaren och hon sa lite skämtsamt att "då lär du inte ha den rosa klänningen fler gånger."
Men jo! Ta med fan att jag ska.
Fast jag ska bära den med mer attityd.

Min make å jag käbblade lite idag över middagen. Det handlade om att han lämnar in bilen för lagning istället för att fixa det själv. Då säger han ordagrant "Men lilla gumman, du kan väl inte ett skit om bromsar."
"Nej", svarade jag. "Men jag kan mycket annat som inte du kan."
"Ja, men nu är detta liiiite mer avancerat än att klippa hundnaglar förstår du" svarade han.
What?!
Varför GÖR män så där?!
"Lilla gummar" tjejer när deras argument tryter.
Förlöjligar kvinnors kunskaper.
Min make skulle knappast säga så till en manlig vän.
Nu fick maken sej en skopa av min härskarteknik som jag är rätt bra på jag med och som handlar om högskolepoäng som jag har å inte han men ändå... det var han som började.

Jag är kvinna. Jag tycker om feminina saker. Så som klänningar. Fina skor.
Jag sminkar mej gärna, jag rakar här å där.
Jag tänker inte börja snusa lössnus, klia mej i skrevet å rapa högljutt för att inte bli behandlad som ett våp.
Jag tänker börja bita ifrån. I varenda jäkla situation som jag känner mej förminskad, förlöjligad och klappad på huvudet på för att jag är tjej.
Oavsett hur pinsamt det är.

Så det så!

Puss/ Asta
 

Aftonbladet har just nu en utmärkt serie om dödsstraffet och Carina Bergfeldt är på plats i Texas, den delstat i USA som avrättar flest. I genomsnitt en person var tredje vecka. 500 människor har mördats av staten Texas under 3 decennier.
Hon talar med dödsstrafförespråkare, med motståndare, med bödlar, präster, anhöriga och fångarna själva.
Det är mycket intressant och spännande läsning. Även om man vet var man står i frågan.

I Sverige är 24,1% positiva till dödsstraff.
Dödsstafförespråkaren är i 20 års åldern. Uppvuxen i ett mindre samhälle och kommer att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val.
Han, för det är fler män, lär inte fundera på att läsa på Chalmers direkt.
Kalla mej gärna fördomsfull men det känns inte direkt som någon stor överraskning.
Jag tycker... precis som jag tycker om Sd's mätningar i stort... att en fjärdedel av de tillfrågade är en vidrigt hög siffra. Å andra sidan är motståndet massivt.

Det finns en mängd starka argument som talar mot dödsstraff om man bara funderar en liten stund.
* Det är oåterkalleligt.
* Staten har inte rätt att ta liv.
* "Ett öga för ett öga" hör medeltiden till. Det är barbari och hör inte hemma i en demokrati.
* Det är orättvist, fattiga människor drabbas alltid hårdast av rättsväsendet.
* Den dömda har oxå nära och kära som berövas sin anhörig via ett sanktionerat mord.
* Det har uppenbart ingen avskräckande effekt. Tvärt om, det ger grövre brottslighet, mer desperata kriminella. 


I USA friades nyligen (den vita) Zimmerman i en rättegång.
Han befanns "Icke skyldig" till mord trots att han skjutit (den färgade) Trayvon i ryggen. Han har rätt att få tillbaka sitt vapen och allt är frid å fröjd.
Samtidigt... (en färgad) kvinna i Florida döms till 20 års fängelse för att ha skjutit varningsskott i luften för att få stopp på sin våldsamma make.
USA är ett grovt rasistiskt land på många vis.
Majoriteten av de som sitter i fängelse och de som väntar på att avrättas är svarta.
Fattiga människor har inte råd till samma försvar.
Bevisningen är si så där.
Bergfeldt berättar om en man, Anthony Graves som satt 18 år i fängelse i väntan på att dö för ett mord han inte begått innan han friades på alla punkter.
Hon visar på ett flertal fall där man i efterhand med säkerhet kunnat visa att fel man har avrättats.
Svarta människor döms lättare än vita. Hårdare än vita.
Jag har läst rapporter som säger att samma sak sker i svenska rättssystem även om jag vill tro att vi har ett säkrare system. Men vi har åtminstone inte dödsstraff.

Puss/ Asta

Gå gärna in och läs Bergfeldts utmärkta serie här.
 

På -70 talet rökte man inomhus, till och med i sovrummet.
Man körde bil med ungarna lösa i baksättet, läste proggiga böcker för sina ungar, idkade fri kärlek och det fanns massor av jobb.
Vad kommer vår tid bli känd för?
Vad är typiskt 2010 talet?

Spontant tänker jag på smartphones.
Människor umgås verkligen på ett nytt sätt nu. Alla sitter med var sin ajfåne i handen. Överallt. På promenad. På café. På midddagsbjudningar.
Jag tänker på c-kändisar.
Även de florerar överallt. Idag kan du bli känd och behandlad som en celebritet för ingenting. För att du är hemmafru. Eller har en blogg där du visar upp dina plastikoperationer.
Nån Rebecca Stella och hennes amerikanska hemmafruvän upptar dagligen en väsentlig plats av Expressen på nätet. Det finns något hon vill berätta varenda dag tydligen. Å som massor av människor vill läsa. Antar jag.

-70 talet var en politiskt medveten tid. Allt var politik och alla var engagerade.
Solidaritet var inne.
Idag är det inne att se om sitt eget hus. Värna sin egen plånbok. Eller sin egen nationalitet.

Fast så klart var inte allt bättre förr.
Idag är vi mer miljömedvetna. Barn får ta större plats och behandlas med mer respekt.
Jämställdheten har ökat. Ingen blir per automatik tant när de de fyller 39.
Fast jag tror att jag hade passat bättre i -70 talet. I att ha varit vuxen då istället för barn.
I was born too late in to a world that dosn't care. I wish I was a punkrocker with flowers in my hair.

Puss/ Asta