Thursday, April 4, 2013

 
Jag blir grymt irriterad på kändisar som hela tiden ska tala om/ visa upp hur fort de kom i form efter förlossningen. (Kanske för att jag själv ser ut som första bilden efter 18 år :)
I Aftonbladet är det Laila Wahlgren Bagge som säger att "Längre än 30 dagar ska det inte behöva ta att komma i form efter graviditeten." 

Jag vet inte hur det var med er när ni fött barn men själv var jag ganska tagen... både fysiskt och mentalt.
Kroppen kändes mörbultad, allt var slappt, man blödde ymnigt.
Den lilla godingen sov inte på nätterna, alla vanor å rutiner var upp å ner.
Jag hade fullt upp med att sova ikapp, bounda med min lilla nyfödda, sitta i soffan och snusa bebisen i nacken, få rutin på amningen, försöka få till en vardag, komma ut å gå i friska luften, ta emot besök å äta gästernas medhavda fika.
Jag tänkte på sin höjd på bäckenbottenövningar.
Att gå på dieter, ut å springa om kvällarna, träna biceps och triceps fanns liksom inte på kartan. I min värld.
Å så tror jag att det är för många. För flertalet.

Alla dessa bilder å alla dessa hurtiga berättelser av kändisar som typ 5 dagar efter förlossningen poserar med platt mage i aftonklänning på nån gala tror jag skapar onödig stress och mindervärdeskomplex hos nyblivna mödrar.

Överlag gillade jag Laila Wahlgren Bagge som sjuttsingen i början när vi lärde känna henne i Idol. På sista tiden så tycker jag att hon har kommit med så många puckade och elitistiska uttalanden.
Synd.

Puss/ Asta

Wednesday, April 3, 2013

 

Ikväll är jag trött!!!
Trots att jag har haft en supertrevlig dag så är jag skittrött.
Å inte på det där normala sömniga sättet utan så att det kryper på insidan, så att varje ljud, varje fråga, varje tanke skär genom kroppen på samma sätt som när en krita dras för hårt mot svarta tavlan eller bestick mot porslin.
Så där så jag känner min puls slå i halskärlen. Dunk, dunk, dunk... 100 slag per minut.
Det är inte bara arbete och negativ stress som gör mej utmattad, det är även trevligheter. För stor dos av sociala sammanhang.

Pappsen och hans fru har varit å hälsat på. Å nej, det är inte mina näshår ni ser överst i högra hörnet, jag vet inte riktigt vad det är.
Det var jättemysigt.
De tog vägen om GeKås först för min bonusmor är ungefär lika tokig i att shoppa som jag är så det är klart hon tar chansen. Imponerande att hon lyckas få med pappa varje gång.
Så på förmiddagen låg jag länge å myste med Gottepojken och sedan drog jag en snabb städrajd. Dammsög och vaskade av golven, fräschade upp toan, plockade en bärkasse skit på tomten. Ni vet, sånt man gör innan man får gäster.

Pappa (som är snickare i grunden) hade gjort en trädgårdsmöbel till oss.
Ett sånt där stort bord med fasta bänkar som man ser på rastplatser.
Jättefint.
Det ska bli helgens projekt. Att lasera det.
Han har även gjort en jättefin vagga till barnbarnsbarnet som kommer i juni.
Gedigen... ett riktigt hantverk... med hjärta på gaveln.
Den ska gå i generationer den här vaggan. Till alla mina kommande barnbarn och barnbarnsbarn.
Den hade han oxå med, så nu står den här å väntar på dottern.

Vi fikade. Satt i det soliga men ganska kalla aprilvädret.
Sen lagade jag lite käk och vi fikade i omgångar.
Det var verkligen jättemysigt.
Jag känner hur mycket jag saknar dem när jag ser dem, hur roligt vi har ihop.

När de åkte hade vi bara en kvart på oss att ställa om till hundkursen.
Idag var näst sista gången och vi tränade inkallningar.
De flesta övningarna gick bra, särskilt de med lite fart i och jag var som vanligt så stolt över min pojk.
Vi är ett sånt härligt litet gäng.
Bara tre deltagare och "fröken."
Man hinner bli ganska tajta och det är vemodigt att det närmar sej slutet.
Men vi ska absolut gå fler kurser för Fröken Jessica
För att hon är så duktig. Å för att vi tycker att det är så jäkla skoj.

Det var när jag kom hem som all ork och all energi bara rann av mej.
Som lusten och glädjen ersattes med de här ångestpåslagen.
Jag ska arbetsträna hela pass både i morgon och på fredag hade jag tänkt, men jag får se hur jag orkar.
Sen ska jag till läkaren igen på måndag och det ska bli så skönt med en koll.
Är det normalt att känna så här?
Ska jag må så här?
Ska jag öka eller bör jag backa?
Jag vet helt enkelt inte, jag förlitar mej åter igen på professionen.

Hoppas att ni har det bra idag.

Puss/ Asta

Tuesday, April 2, 2013

Idag har det varit en ljuvlig aprildag i södra Sverige. Inte särskilt varmt, fortfarande får man ha vinterjacka om man skall vistas ute nån längre stund.
6-7 grader kanske. Kylskåpskallt med andra ord. a
Men en stor SOL på den blå himlen och en underbar känsla av vår i luften.






Mini, jag å Gottfrid skulle gå en runda och valde att gå åt ett annat håll än vi brukar. Vi gick å vi gick och tillslut hamnade vi på den badstrand som vi om somrarna tar bilen till för att sola å bada.
Så här års låg den öde.
Sandstrand så långt man kan se.
Fantastiskt.



Vi var gott å väl ute i en och en halv timma. Omväxlande promenerande, omväxlande joggande å lekande (å fotande som vanligt.)



Han är så stilig min pojk att jag inte kan se mej mätt på honom.
Sista veckan har han tuffat till sej ordentligt i sitt självförtroende.
Undersöker själv saker å ting som kan tyckas läskiga på håll.
Ryggar inte lika mycket för nya saker och vågar mer helt enkelt.
Det är lite mer utmanande att ha honom lös. Det GÅR men man får vara på alerten, hela tiden.
Jag antar att det är så det ska vara när en prins undan för undan lämnar valpstadiet för att mer å mer bli unghund.



Jag älskar hans livsglädje! Han njuter av livet varje sekund den grabben.
Å varför skulle han inte?
Jag kan nog inte tänka mej många som har ett bättre liv.
Han är så bortskämd, så älskad, så omhuldad.

 

Vi är bästa polare han å jag. Det syns va?!



Efter en lång runda hamnade vi utanför Pappis jobb och Mini vägrade att gå hem.
Så vi lånade bilnyckeln och senare fick jag åka å hämta Pappin på jobbet.
Det var nog väl det för Gottepojken åt när han kom hem å sen sov han ända till det var dags för kvällsrundan :)

Puss/ Asta



 
Bild: Lånad på google. 

Sent igår kväll ställde jag en fråga till mina facebookvänner.
"En liten ovetenskaplig undersökning. Vilka av mina fb vänner kallar sej för feminister? Kom igen... Ja el nej?"
Jag hade då nån käck tanke med vad jag skulle göra av resultatet... men nu har jag glömt det. :) Rätt typiskt mej. 


15 stycken svarade. Samtliga kvinnor.
Lite spännande. Jag är fb vän med väldigt många män oxå.
Ingen hade något att säga. Varken bu eller bä.
Men jämställdhet och kvinnors rätt angår kanske bara oss?
Män/ pojkar/ karlar skiter i vilket?
En annan, föga förvånande del, var att vissa kvinnor svarade "nej."
Förvisso med en motivering, där de tolkat in en massa annat än just feminism, i frågan. 


Nej?
Det finns alltså kvinnor (och män... men just det, de struntade ju i vilket) som anser att kvinnor INTE ska ha samma rättigheter å skyldigheter socialt, politiskt och ekonomiskt?! Som anser att vi kvinnor bör hållas underlägsna män eller rent av borta från vissa arenor. Kanske stå i hemmet å laga cupcakes i regnbågens alla färger iklädd vippig kjol å spets bh under blusen? 


Ja jag raljerar. Är en smula provokativ rent av.
För jag vet (eller tror mej veta) vad ni menar.
Samtidigt så blir jag förundrad och lite irriterad över att ordet "feminist" är så laddat och att alla å en var tycker att de kan "stoppa in lite vad som helst i det."
I Svenska Akademiens ordlista står det att feminism är en ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Feminism skulle även kunna beskrivas som en ideologi som erkänner att vi lever i ett ojämställt samhälle, och som genom en feministisk kamp vill nå en ekonomisk, politisk och social jämlikhet mellan könen.
Bara det. Bara så.
Handen upp nu den som inte är feminist! Å en rejäl förklaring på varför inte.
Inga andra ord laddas efter tycke och smak.
Det blir sällan någon diskussion kring andra demokratiska värdeord.
"Är du för demokrati?!"
"Ja alltså inte om det innebär att alla med bruna ögon ska ha dubbelt så mycket att bestämma om som de med gröna ögon."
" Är du för religionsfrihet?"
"Nej, för jag tycker inte att Jehovas vittnen ska bestämma allting."
Förstår ni vad jag menar? :)
Ord betyder det de betyder.

Så nej, jag vill inte ha något heligt krig mot män.
Jag vill inte tvinga män att vara hemmamän i 50 år eller tycker att en kvinna ska ha rätt att prygla upp sin make efter behov.
Jag vill inte förbjuda mascara och jag tycker inte att vi ska sluta sända all herridrott på tv.
Det vill inga feminister. Jo kanske fundamentalisterna... men de är ju läskiga inom alla grupper... varesej det handlar om tro, hopp eller rotfrukter.
Puss/ Asta
 

Helene önskade ett inlägg om min syn på träning :)
Sötaste du, jag är nog inte rätt person... jag orkar typ jogga hundra meter (om jag tar i) och jag fixar ungefär 10 armhävningar OM jag får ligga på knäna.

Jag har aldrig varit en idrottande person.
När jag var liten å när jag gick i skolan så blev jag alltid vald sist i gympan till lagsporter. "Snälla, kan inte vi få spela med en man mindre istället" vädjade killarna till gympaläraren när de tilldelades mej i laget/ ingen annan fanns att välja.
Jag minns gympalektionerna som ren förnedring!
Hur rädd jag var för bollarna, hur jag stod som ett ufo i ett hörn å tryckte när det var innebandy, hur jag rev i höjdhopp på uppvärmningshöjden, hur jag flåsande å med astmaliknande andning sjunk ihop efter ett varv kring fotbollsplanen.
Bara i simhallen var jag i mitt esse. Simmade snabbast, vände fortast, dök längst.

Under större delen av mitt vuxna liv har jag noggrant undvikit idrott.
Ett tag när barnen var små gick jag å min polarinna på gympa en dag i veckan.
Det var typ som Friskis å svettis, och bortsett från att jag var usel i kordinationerna så tyckte jag det var rätt kul.
För 10 år sedan fick jag plötsligt ett ryck och bokade medlemskap på Motionshuset här i stan. Jag var tvungen att binda upp mej 2 år och det kostade mej dryga 300 spänn i månaden varesej jag gick dit eller inte.
Det fungerade faktiskt som inspiration.
Under 1 års tid så var jag ganska flitig. Jag var på Motionshuset 2 oftast 3 dagar i veckan. Körde spinning, egen styrketräning och bodypump i grupp.
Jag var där... jag gick... men jag tyckte aldrig att det var roligt.
Jag var aldrig i närheten ens av att få den där "träningsabstinensen" som folk pratar om.

Sen köpte jag Märta och kände inte riktigt att jag hade tid för att träna.
Självklart hade jag haft tid... har jag tid... om det varit viktigt för mej.
Men från en vecka till en annan slutade jag i princip och sista året betalade jag en jävla massa stålar för ingenting.
I stället började jag ju med promenader när jag köpte Märta.
Ut å gå. I ur och skur.
Precis som jag gör ännu. Minst 6 dagar i veckan går jag relativt raskt 45-70 minuter.
Det är ingenting som jag blir fit av. Ingenting som jag går ner i vikt av eftersom kroppen är van. Musklerna blir inte heller särskilt deffade.
Men jag MÅR så himla bra av det, på ett sätt som jag aldrig gjorde av tyngre träning.
Jag får röra på mej, jag får rensa tankarna, jag får ljus, frisk luft, naturupplevelser och lugn.
Jag älskar mina promenader!

För två år sedan, tidig vår/ sen vinter, så fick jag för mej att jag skulle börja springa.
Så jag sprang/ joggade/ lunkade 100 meter kanske tills jag blev andfådd, gick tills jag lugnat mej, sprang igen.
Väldigt fort kände jag resultat. På 5-6 gånger bara så kunde jag dra ner på promenaddelarna och öka joggningsbiten.
Det var en närmast euforisk känsla.
Men det funkade någon månad... sen kom pollen och jag är grymt allergisk och plötsligt var alla resultat bortblåsta, jag orkade ingenting.
Så nja... hade jag inte haft mina allergiska besvär april till september så hade jag nog försökt. Nu känns det inte lönt.

Puss/ Asta
 Allsvenskan, Fotbollsallsvenskan, AIK, AIK-fans, Elfsborg

AIK supportrarna hade en lång bussresa framför sej så de hyrde in en strippa.
En ung, söt tjej som klädde av sej å smorde in sej med krämer under färden.
Ett privat initiativ som ändå väckte gillande hos Black armys pressansvarige Daniel Wilhelmsson.
"Tänk på att det är många timmar i bussen och något måste man ha att roa sej med." Ja men så klart! Å dricka öl, tjöta fotboll, spela musik eller pilla på en ajfån räcker ju inte. "Jag vet, vi hyr in en kvinna" lixom.
Käckt!
Verkligen!

Självklart försvaras tilltaget senare i kommentarer på nätet.
Människor som tycker det är osmakligt att "hyra in en naken kvinna mot tristessen" är så jävla Pk, så jävla tråkiga, har själva fått alldeles för lite kuk, är antagligen så fula (å bittra över det) att ingen skulle vilja se när de smörjer in sej i krämer i för små underkläder osv.
En hel del kvinnor... eller ja, yngre tjejer... stämmer in i denna hyllningssång.
"Ja, men hon ville ju själv." Många tjejer de känner jobbar som strippor å älskar sina jobb. "Hade inte hon gjort det kände hon säkert massor av andra tjejer som velat ha jobbet." (Att klä av sej inför skräniga packade fotbollssupportrar.)

I Sverige är det inte förbjudet att arbeta som strippa. Det är inte heller förbjudet att arbeta som prostituerad. Däremot skiljer lagen på att det är tillåtet att med strippklubbar å att köpa denna typ av tjänster men det är inte lagligt att köpa regelrätt sex.
Vi arbetar med att skuldbelägga köparen och med att strypa tillgången istället för att lägga ytterligare skuld på redan utsatta människor.
Jag tycker den svenska sexlagen är en bra lag men jag förundras över att vi i vårt land med höga jämställdhetsambitioner fortfarande anser att det är okej att köpa en annan människas kropp å utsatthet under förutsättning att den inte penetreras.

Jag förvånas över att vi ens ska behöva ha den här debatten 2013 i Sverige.

Puss/ Asta
 

Aprils första inlägg får bli ett önskeinlägg av Mariah.
Hon har frågat två gånger nu "Om du var lesbisk, vem/ vilka skulle då vara potentiella flickvänsmaterial alternativt bara allmänt heta."

Hmmm.
Det ÄR en svår fråga just på grund av den anledningen att jag inte är lesbisk (även om jag önskat det många gånger... för livet skulle bli så vansinnigt mycket enklare då.)
Det som är estetiskt vackert... för det kan ju alla se... är inte nödvändigtvis det som man går igång på.
Om jag jämför med män. Jag kan självklart se att exempelvis Måns Zelmerlöv är en söt pojk men han kickar inte igång någonting i mitt mellangärde eller i min livmoder. Inte det minsta.
Vad det gäller attraktion till män så går jag väldigt lite på det visuella.
Har egentligen ingen riktig typ så där.
Jag går igång på egenskaper och där är humor, en trygg lite bakåtlutad manlighet, kompetens, intelligens, självförtroende och ödmjukhet viktiga faktorer.
Omvänt har jag fruktansvärt svårt för att attraheras av män som lägger för mycket tid på sitt utseende, är för självupptagna, som har den där "brötiga högljudda matchstilen", som blir för fulla, som inte ser utanför sin egen snäva verklighet.
Om jag ändå skulle drista mej till att försöka beskriva manliga attribut som väcker lite extra intresse så är de i min ålder el äldre, skäggstubb tycker jag är skitmanligt.
Snaggade huvuden. Män som ser starka ut utan att ha gått på gym. Gärna mörka ögon. Seniga underarmar.

Men om jag nu skulle vilja ha en flickvän...
Tja, vi har många vackra flickor bara i vårt land.
Jag tycker Mia Skäringer är väldigt vacker. Lena Ohlin. Caroline af Ugglas.
Carina Berg. Carolina Gynning. Lena Endre.
Å många fler så klart...
Men ingen av dem skulle jag kunna tänka mej att ha en fling med.
Hos kvinnor tilltalas jag ofta av mjuka sidor.
Omhändertagande, husliga, såna som älskar att ställa till stora kalas och kan ha kjolarna fulla av ungar och det är bara häääärligt.
Jag tror att om jag någon gång trillar dit... på andra spelhalvan... vilket jag inte alls håller för osannolikt så skulle det vara just någon sån.
En kvinna som är klok, vis på livet. En kvinna som bejakar livet och skrattet och som tar till vara det lilla.

Å kanske ser hon ut som Leila? :)

Puss/ Asta